Septemberbebbarna 2005 del 15

Lite lata är vi nog till mans...eller kan det vara så att vi har "glada" och icke alls humörsvängande små 2,5+ åringar hemma ???
Erkänner också att jag bara letat istället för att fixa. Men nu är jag här också!

Förstår dig brodsmulan. Har ju själv typ2 och jag har varit överviktig hela mitt liv även wsom barn. Min mamma kämpa verkligen med mig. Men trots att jag åt samma som resten av familjen och det var absolut inte fet mat, min mamma gillar inte det, så var jag tjock och min syster smal som en sticka. Så visst är det ärftligt till en stor del till och med. Alma visar nu redan lite tendens till att väga mycket, men jag verkligen försöker leda henne in på rätt banor vad gäller mat och hon är duktig på att äta nyttigt och hon rör sig jättemycket och ändå har hon en liten övervikt (om man nu kan säga det om barn i 2-3 års åldern).

Blir också så arg och ledsen när folk automatiskt tror att man ger sitt barn massa fel mat och socker för att de är större. Kanske vissa gör det men inte vi. Och de tror säkert man äter hamburgare och pizza ofta...ha,ha, det skulle vi inte ha råd mig, max en gång i månaden här. Lagar alltid mat från grunden med koll på socker här hemma.

ha råd TILL skulle det stå..

När de väl upptäckte min typ 2 , jag var då 35 år, så blev jag deprimerad och tänkte bara mörka tankar. Men efter ett tag så blev jag dock glad över att de hittade det. Mådde genast bättre när jag fick hjälp med blodsockret + att jag då äntligen blev gravid. Svårt att bli gravid vid höga sockervärden, kroppen stöter ifrån det.
Jag blev ju ledsen förr att jag fått en ålderssjukdom som jag då trodde det var. Och när jag sa det till läkaren så sa han att de inte vill kalla det åldersdiabetes längre för det är missvisande och han mena också att det säkert var en hel del som gick runt med typ 2 just i yngre åldrar (mena då 30-35) utan att de visste det själva de mådde bara allmännt kass.
S
Då var det mycket bättre att få reda på det i tid så de hann bromsa upp prossesen. Och kunde man sköta sig exemplariskt och ta en del medicin så hade man chansen att slippa de flesta följdsjukdomarna och att det är betydligt lättare att få yngre människor att ändra sitt levende än äldre.

Alma är ca 98 cm nu. Hon använder minst 104 kläder gårna 110 i tröjorna för att hennes mage är fortfarande rund.

Min tredje graviditet, kan inte komma ihåg att jag var så trött de andra gångerna....men i och för sig så jobbade jag inte på detta sättet iheller som jag gör nu och hade inte nåt barn hemma iheller at ta hand om. Så visst märks det skillnad redan (är i vecka 12+4).

Undara bara vad min arbetsgivare kommer att säga till slut, måste ju gå på en hel del extra kontroller på gr av diabetes.

Alma cyklade själva på sin tvåhjuling med stöd igår!
Från att inte kunnat alls så helt plötsligt fungerar det!
Jag vet att det är lite tidigt för en sån cykel, men tack vare hennes storlek så har hon aldrig gillat varken bobbycaren eller trehjulingar.

Hej!
Vi var på samtal om Alma på dagis förra veckan.  De tyckte hon var riktigt duktig. Hon äter ju med kniv och gaffel, sköter själv sina toalettbestyr och hon är duktig på finmotorik som t ex trä pärlor, måla och rita (hon älskar ju att pyssla). Och hon ligger ju väldigt mycket före i talet, hon berättar gärna historier och hon ger svar på tal (är kvicktänkt), min väninna sa: -Ja hon har ju talat sen hon kom ut från livmodern i princip! "Hej här är jag er nya dotter, och jag vill heta Alma.." , he,he.
 Hon kan alla färger och räknar lite. Jisses vilket skryt, men man bara måste ibland....
MEN hon är senare på grovmotoriken, hinner inte riktigt med i klättring och springning med kompisarna. Men hon försöker i alla fall, när jag var liten blev jag så sur så att jag inte ens ville försöka.... men egentligen oroar det inte mig, jag var ju likadan. Och som min barnmorska sa: hon behöver ju aldrig ge igen kroppsligt utan kan göra det verbalt och kan ju redan snacka omkull folk(månde det bliva en politiker?).
En kul grej hände i bilen, min mamma sa:
-Nu är vi i Vellinge.
Alma:
-Nej!
mormor:
JO, dessa husen ligger i vellinge.
Alma:
-Nej, de ligger inte, de står.....

var förresten på inskrivning igår och fick lyssna på babyhjärta som slog så fint!

Förstås sa Alma: DOM ligger inte, DOM står...

Jag som har svårt att skriva talspråk....

Hej alla!
har inte varit här inne på ett tag. antinen jobbar jag både hemma eller på jobbet eller så tar jag hand om Alma. Just nu extraknäcker min man en hel del inför semestern så vi har liteextra att röra oss med.

Vill bara berätta att jag var på UL nu i vecka 19+2 och det verkar som om det är en pojke som vi väntar! inte 100 % , men det runda hon såg hänga mellan benen kan ju knappast indikera på nåt annnat som hon sa...
Gissa om vi blev förvånade, trodde hela tiden på en tös. men faktum är att den senaste veckan innan Ul har jag hela tiden sagt "han" istället för "den".

Så nu blir det till att rensa lite vland kläderna, som tur är så använde Alma väldigt mycket neutrala färger när hon var liten, det var mest släkt och vänner som köpte typiska flickkläder.

Det var rutin UL .Men jag går privat på CURA i Malmö och där har de ingen policy att inte berätta. Eftersom det är min tredje graviditet där så känner de mig och min man väl vid detta laget.
Allt annat såg också bra ut. och visst var det liv i lillgrabben trots att jag knappt kännt något (och har moderkakan bak). men som hon som gjorde UL sa, det är ingen tävling om när man känner, har blivit för mycket skitsnack om när man SKA känna och för mycket trams med skryt om att "jag kände minsan redan  vid x antal veckor".

Det enda "problemet" nu är namnet, flicknamn har vi aldrig problem att komma överens om ,menmec pojknamn dessto svårare. Mest beror det på  (dock enligt mig ) att min man har så dålig smak när det gäller pojknamn.....

"men med " ska det ju stå

Går både privat och på specialist mödravården.....Så jag blir extra kollad. Ibland kul men ganska ofta irriterande (speciellt i slutet). UL görs på CURA och det tycker de på sjukhuset är bekvämt för då lättar det deras köer. Men sen ska jag göra ett hjärtUL ochå gör jag flera flödes undersökningar, dessa görs på sjukhuset.
 Blir rörigt ibland med en massa springande och papper hit och dit. Det som gjorde mig tveksam först att bli gravid igen, så mycket att kolla och springa på.

Alma fick in sin stora säng i sitt eget rum för 2 veckor sedan och hon älskar att sova där inne och sover hela natten utan att komma in till oss. Gjorde om hela rummet, mer för större barn, rensade ut en hel del saker hon inte använder längre, fick in en lite bokhylla till sina böcker och satte en pigtittare ovanpå för hennes smycken. Hon fick också ett litet skrivbord med många färgpennor, blyerts(eftersom det är så kul att sudda) där hon kan sitta och måla.Hennes säng fick en ny sänghimmel och på Hornbach hittade jag sådana stora klistermärken som mna kan ta av igen på "my little pony" (en favorit). Nu går hon självmant upp och vill leka på sitt rum. Har dessutom tagit bort de flesta sakerna som är hennes i vardagsrummet, stora hästen, dockvagnen och "my little pony" slottet kvar där nere.

beklagar också sorgen.
Små barn förstår mer än vi tror.
Alma vet att hennes storasyster Klara är död och är en ängel. I januari dog min mans morfar och när vi berätta att han hade dött och blivit en ängel så sa Alma att han är hos Klara nu. och hon förstår att de kommer inte tillbaks men att vi pratar om dem och älskar dem ännu.