Septemberbebbarna 2005 del 15

Bra att du startade en ny tråd!!

Visst är det roligt med allt detta prat! Här kommer två citat från Vilmer från idag:

Noria, får jag låna den? Tack, det får jag gäääärna! (får man inget svar får man svara så det passar en själv!)

Hej lilla myran! (jan säger att det är en spindel) Nu bestämmer jag att det är en myra!

Sjukt här, som vanligt. Hela påsken fick vi stanna hemma och nu hade man ju sett fram emot lite långledigt och trevliga utflykter, men i tisdags kväll fick Vilmer feber igen. För 70 11 gången i år. Feber än, så inget kul den här långhelgen heller. Lite bitter över alla sjukdomar. Jag och Noria var sjuka hela förra veckan, jagi halsfluss och hon i segdragen magsjuka. Ska det vara så här när manhar två små hemma? Man börjar ju fudnera på om det överhuvudtaget är någion idé att börja jobba igen, kommer man någonsin att kunna vara där?

Vilmer växer massor nu. Tog fram jackan han hade i höst, då den var ganska stor och tänkte att den får duga tills jag hittar en annan. Men jösses, vad den var liten. Satt halvt upp på armarna och täckte inte ens hela ryggen. Jag mätte honom lite hemma på måttstocken, men det är ju inte helt tillförlitligt. Då var han i alla fall 98 cm lång.

Vilmers bästis och stora idol, grannens kille på snart 5 år, har solglasögon. Vilmer tyckte nog det var det tuffaste hans ett och bad så fitn han kunde om att få egna. Efter maten i förrgår åkte vi iväg. Han var så förväntansfull när vi klev in på Kapp-Ahl. Vi tog ner 3 par som passade, han provade alla och ficks edan välja. Svarta med "spindelmannenstreck" i silver. Han kunde kanppt gå, helt stel ett tag. Inne på COOP sedan tyckte hand et var väl mörkt men ville itne ta av. Han står ofta frmför spegeln och begrundar sin skönhet. När jag frågade vad han trodde pappa skulle säga när han kom hem med em, så sa han bara "Snyggt"!

Vad det går undan på mognadsbiten. Jag hänger inte med. Just nu är han sjölv och leker hos bästisen några hus bort. De traskade iväg hand i hand med hans pappa efter att de varit här och lekt och fiakt ett tag. Han börjar verkligen slå sig fri, våga på egen hand. Och så får jag sitta här nu och kämpa med att inte oroa mig. Vi bor ju lugnt, en liten liten bilgata här mellan husen, typ cykelhastighet, bara de som bor här som kör för det är ingen genomfat, så det är ju lugnt, och inte är han en smitare heller, men jag är en hönsmorsa....

Hur mycket låter ni era göra på egen hand? Leka utanför huset tex? Det beror ju så klart på hur man bor osv!

Kickans mamma: vi bor lite snarlika. Det finns en 30-väg och en 50-väg som de kan nå, men då får de traska en bit och verkligen gå iväg. Det man oroar sig över är att de "bara ska hämta bollen" eller liknande och är det sådant är det bara vår cykelvägsliknande gata mellan husen de når. Och alla köksfönster är utåt gatan, så vi och grannens pojke som är så försiktig av sig, som Vilmer-vågar inte mycket, kan se dem rätt lätt.

Nu ska vi på allvar försöka få till med det Vilmers blöjor. Vi komemr nog att ta av dem hemma, både inne och ute. Försöka få honom att sitta på toa. Helt inställd på massor med klädbyten, men förr eller senare lär han väl komma på att det är smartare att säga till innan.

Igår lyckades han hålla sig. satt i soffan och sa "ska jag kissa i soffan" nej, sa jag och bar honom till toan. han höll sig och efter en liten stund kom det i toan. Så kul!

Grattis Eje!

Vilmer har kommit in i fråge-åldern med besked. Herregud, vad han pratar. Vet du mamma, hela tiden. Har du sett mamma...., osv. Och ger sig inte förrän man svarar.

Det går så bra med Vilmers blöjavvänjning. Tiden var mogen! Och Noria tillräckligt hjälpsam för att ge mig och Vilmer tid att fixa med allt det här. Imorgon blir första dagen till dagis utan blöja. Då hoppas jag att han kissar i toan. Hittills har han vägrat sitta på den där.

Hans första Medvetna möte med döden skedde nyss. Jag såg en fin larv på uppfarten och ropade på honom. han tittade en stund och skulle sedan ta cykel därifrån men råkar köra över dem. Han tittade på mig och frågade vad som hände. Jag sa att den nog var död nu och kan inte krypa vidare. Han sa att han skulle klappa lite och sa samtidigt "så ja, det gick bra lilla larven". han såg så ledsen ut när den bara låg där.