• aiz

    Bearbeta barnens första tid i livet...

    Imorgon - för exakt tre år sedan - blev jag inlagd på Antenatalavdelningen. Jag var i vecka 25 och UL visade på stora olikheter i tillväxt hos mina två barn i magen.
    De hade TTTS.

    Varje år, i slutet av april, kommer känslorna tillbaka. Jag måste bearbeta som om och om igen.
    Allt gick ju bra. Mina flickor sover sött i sina sängar. Men det känns som att allt fortfarande är en skör tråd - som för tre år sedan.

    Flickorna plockades ut i vecka 27. Den stora hade begynnande hjärtsvikt och denna lilla hade nedsatta njurar och tillväxthämmad.
    Under de veckorna jag legat och "väntat" hade vi tappats på fostervatten, fått massor av mediciner och bara legat, och hoppats på att de ska klara en dag till i magen.

    Efter många om och men, tre månader på sjukhus konstaterades att de var friska. jag är evigt tacksam och tror nog att jag aldrig kommer att förstå hur nära det var att någon av dom skulle lämna oss.

  • Svar på tråden Bearbeta barnens första tid i livet...
  • aiz

    Jag tror omgivningen är så rädda för att trampa i klaveret. Man vet inte hur rak man ska vara.
    Inge sa till mig rakt ut;- DIna barn kan dö. Det är stor risk för det nu.
    Alla duttade.
    Jag vet inte vilket som är bäst. Kanske är det lättare om man blir duttad med.
    Men att ha någon med total förståelse - en blandning mellan kurator och barnläkare och vän...

Svar på tråden Bearbeta barnens första tid i livet...