Kan man fâ 'fel' barn?

Tycker det är lite löjligt att prata om att man kan få "fel" barn. Jaha..skulle ett annat barn varit bättre då kanske? Det tror jag faktiskt inte..
Därimot tror jag att det finns föräldrar som inte klarar av vissa barn....och i fallet med det sexuella barnet så handlar det ju inte om att barnet var fel utan att det mådde bättre i en annan situation helt enkelt!
Så nej.....man kan inte få fel barn....men vissa föräldrare kan nog få barn med svårigheter som de inte är kapabla att klara av. Och då kan det vara bättre för barnet att byta miljö eller familj....det händer ju som sagt i alla möjliga familjer..

Tycker det var smart av dens mamma som sa att man inte väljer sina barn heller....inte r bioföräldrar mer förberedda eller lämpade för svårigheter. Kanske snarare at de tär tvärtom eftersom adoptivföräldrar alltid får inpräntat att de ska räkna med att någon kommer bli "fel" eftersom adoptivbarn alltid har ett bagage!

Det som kan kännas "fel" är nog att det (som många skrivit) tar ett tag att komma ikapp med känslorna! Jag har vänner som fått biologiska barn och det har tagit upp till ett halvår att få mamma-känslor för dem också! Det är en nog en liten chock oavsett HUR man får barnet!!

Fast nu citerade du bara en bit av mitt inlägg. Jag håller inte med dig om att man kan få fel barn men jag tror att man kan få ett barn som man inte har resurser att klara av. Hur mycket man än kämpar. Då kan nog barnet må bättre av komma till en annan familj.

Förstår inte hur det kan vara ett slag i ansiktet på folk som har kämpat. Jag sa aldrig att det var deras fel....men det beror knappast på att de fått fel barn...
Jag gullegullar inte heller och säger att det alltid är lätt att få barn...knappast att det är lätt att adoptera ett barn..vägen dit är lång, väntan är lång och det kanske inte alltid blir så underbart som man tänkt sig.
Jag sa inte heller att barnet fått fel föräldrar men att föräldrarna inte har resurser att klara av barnets behov! Det beror definitivt inte på barnet.....sen tror jag nog inte man önskar sig ett annat barn men kanske att barnet vore annorlunda!

Ja...vad modig du är! Tror ingen här har sagt att allt är rosenrött kring adoptioner och att inte hålla med om att man får fel barn är inte samma sak som att säga att allt är enkelt!
Är det några som är förberedda på att det inte är enkelt att få barn så är det adoptivföräldrar...! Men man kan inte dra saken till sin andra spets heller och säga att alla adoptioner är jobbiga!!

 Hihi..ja, jag har aldrig varit känd för att hålla mig kort!!

 Hehe..du är bra på att svara kryptiskt på enskilda detaljer...det där var återigen bara en del av det jag skrev. Men när man vill vinkla saker till sin fördel är det väl så man gör antar jag...

Gå i dina skor..ok...så du har fått "fel" barn någon gång? Ja, har du det så kan väl du väl veta att det kan kännas så. Eller har du undersökt familjer med jobbiga barn som har känt så? Jag undrar bara var du får all din kunskap ifrån eftersom du så stenhårt verkar veta att man kan få fel barn men du svarar inte på sakliga resonemang som kanske har en poäng emot dig! Men men...man får ju tro det man vill antar jag....

Det är bara ett så konstigt synsätt att se på ett barn som "fel"......som att barnet skulle vara roten till det jobbiga som hänt dem. Konstig människosyn tyckern jag!

Jo precis ... men det är just termen jag har emot..sen förstår jag självklart att man kan önska att barnet inte hade handikappet eller att det var lite lugnare. Fast jag vill nog ändå tro att det den mamman ville ha var ett barn som uppträdde på liknande sätt som grannens barn. Alltså att man önskade bort det handikapp eller problem som barnet har! Och det kallar jag en sund förälder för ingen förälder vill ju att det egna barnet ska ha ett handikapp eller problem på annat sätt. Jag tycker faktiskt ditt exempel bekräftar det jag tycker...
Men om man tittar på sitt barn och tänker "jag önskar du var någon annan" inte bara utifrån handikappet...så tycker jag nog det är lite konstigt..Nej.. men jag tycker den termen du använder ger en känsla av att det är så!
Dum term alltså tycker jag....om du läser det övriga jag skriver så förstår du nog att vi egentligen tycker lika men att det är termen "fel barn" som jag är emot! Tycker det vore konstigt om man inte sörjde över barnets handikapp men tycker det skulle vara naturligare att önska att barnet var "friskt" eller inte hade handikappet snarare än att känna att man fått fel barn för i mina öron ringer fel barn = barnet är fel.

Jag har aldrig aldrig sagt att man inte skulle kunna sörja över hur det kunde ha varit eller att man inte skulle kunna önska att läget var ett annat....!!

Ja..och jag håller inte med!!

Men jag tror nog vi kommit ifrån ämnet eftersom TS ju egentligen menade om det kan kännas som man fått fel barn när man får BB vid adoption. Det tror jag nog inte men det kan nog ta ett tag innan man "kommer i fatt" ...som många redan sagt!!

Det är tråkigt om det är så men jag tror att många som jag reagerade mot termen "fel" barn då barn har handikapp eller andra problem...sedan tolkade jag det som att du menade fel barn i fråga om det barn man får. Oavsett om barnet har problem eller inte!!
Att man vid BB känner "Nej..detta barnet är inte mitt..de måste ha matchat fel".
Men menade du att få fel barn för att man INSER att barnet har problem då man får det kanske man inte skulle ha adopterat från början...de flesta a-barn har varit med om något mer eller mindre traumatiskt!!

Jag tycker däremot att det pratas ganska mycket om problem som kan uppstå i och med en adoption....jag var rätt trött på att få höra.." I tonåren dååå kan det och det hända" och undrade när vi skulle prata om något positivt...t.e.x glädjen att få ett barn genom adoption!! Kanske är det sedan föräldrarna som hyssar om det skulle bli problematiskt med anknytningen...

Det var verkligen inte jag som började referera till handikappade barn, det var ju bara det jag reagerade mot. Det verkar dock inte som att det jag menade gick fram..,..i vanliga familjeliv-anda.
Trodde inte det var vad du menade heller.. ....Men jag tyckte vi kom in på det ämnet ...typ att man önskar ett annat barn för att barnet är handikappat. Men vid BB tror jag det kan kännas allt annat än rätt!
Nej..jag pratade om hur det pratas om adoptionen i adoptionssammanhang....alltså på kursen pratas det mycket om problem kring adoption eller som kan uppstå runt adopterade. Jag har aldrig fått känslan att det bara varit "rosenrött" prat men det kan ju skilja sig från kurs till kurs...!
Dock har jag inter hört "problemet runt anknytning" diskuteras så mycket bland föräldrar. Det tycker jag behöver diskuteras helt öppet så att inte föräldrar till a-barn ska behöva känna skuld för det!!

Thank You!!