Visst kan dagis ha en del med utveckling att göra, men inte för alla.Min personliga uppfattning är att småbarn får tillräcklig utmaning hemma med sina föräldrar o småsyskon. Jag upplever inte dagis som ett ondo heller utan bra alternativ för när det verkligen behövs.
När Joel kom var Jakob 20 mån o jag fortsatte ha honom hos dagmamma mest för att inte behöva skola in två samtidigt, så han var där 10-15h/vecka. När Joel var 16 mån skolade vi in honom (det tog 2dgr - sen hade vi inte behövt att vara där alls)sedan har pojkarna varit där mellan typ 8-16 ibland lite tidigare hämtn o ibland ngt senare. Det har funkat bra.
Nu när trean snart är på väg (i aug) så har jag mina funderingar, Jakob ska dels byta från dagmamma till dagis o kommer automatiskt bli 15h/barn. Joel har jag tänkt att köra lite princip som vi gjorde med Jakob 10-15h/vecka. Detta är ju mina funderingar - hur det blir i verkligheten återstor att se 
The Bumblebee skrev 2008-06-14 15:00:05 följande:
Camellis:Uppfattar inte alls inlägget uppretat. Men tror ändå inte att att du förstår mitt synsätt riktigt. Hade jag sett dagis som nåt från ondo - så skulle självklart inte barnen vara där Nu ser jag ju hur mycket de trivs och att det gör dem gott att vara där.Men jag har inte riktigt förstått stressen över att barnen ska kunna så mycket som möjligt - så tidigt. Och att man bara tror att detta händer enbart på dagis. Barnen utvecklas ju hemma oxå - sånt ser man om man har dem hemma lite längre. Jag ser ju t.ex. skillnaderna och likheterna på mina gossar som börjat dagis i olika åldrar. Aron var visserligen sen med talet - men det tog ju ändå ett halvår på dagis innan det lossnade, så jag tror inte det är endast dagis "förtjänst" att han till sist började tala. Motoriken och "klokheten" var Aron mycket tidigare med - trots att han fick vara hemma tills han var 2½ år. Det här med egna relationer tror jag inte alls är nåt små barn (tänker på Elmers ålder och yngre) behöver ännu. Men jag tror inte att det är till nån nackdel heller - det jag vill ha fram är att dagis inte behöver vara den_enda_platsen_där_barnen_utvecklas, får relationer osv. Och som jag sa så förstår jag de föräldrar som är isolerade och inte har så stort umgänge, då är ju förskolan den enda platsen för sakerna du tog upp. MEN samtidigt så tror jag inte att barnen m-å-s-t-e leka med barn i exakt samma ålder heller. Jag tror att barnen i granngården räcker - även om det skiljer ett par år.Det jag retar upp mig på (inte så farligt men men ) är den vanliga uppfattningen att hemmaföräldrar bara sitter på en stol och har barnen springades i kjolkanten. Att hemmabarn skulle vara synonymt med hämmade barn... Jag ser ju att verkligheten kan vara nån helt annan. Här där jag bor är det faktiskt rätt många föräldrar som stannar hemma längre - eller kan jobba på så sätt att barnen börjar förskolan senare än 2-årsdagen. Vi träffas (alltså inkl. mig å mina barn då när jag oxå var hemma...) flera dar i veckan. Mest för att surra - men oxå förstås för att barnen ska få se annat än hemmets 4 väggar. Barnen träffar alltså förutom familjen många andra, både vuxna och små. Vi, närmaste vännerna, bytlånar varandras barn med jämna mellanrum - och hjälps på detta sättet åt om någon behöver uträtta saker utan
barn.Nu börjar ju barnen bli större och jag vet ju som sagt inte hur vi kommer att göra OM det nu blir nån bebis framöver. Men det jag ställde mig frågande till var, varför man envisas med att ha kvar barnet på dagis om det varje dag tydligt talar om (i fallet jag pratar om gråter på kvällen och säger "Inte dagis imorron mamma!"). I Hugos fall har ju dagis enbart varit positivt å då är ju utgångsläget lite annorlunda känner jag. Och i mina barns fall så har dagis oxå varit enbart positivt (tror jag iaf ) så därför blir jag ju så fundersam över vad som är bäst att göra. Låta dem gå kvar eller vara hemma. Kanske låta dem vara 2 dar i veckan bara? Tycker att man blir skapligt låst med dagistiderna oxå - och vill ju att de ska ha sin "vanliga" rutin... Aron kommer för övrigt ju hinna bli så gammal att han omfattas av allmänna förskolan.
men men det får man väl ta tag i sedan. 