Barnmorskor mfl

Visst känns det väl rätt ofta som man inte alltid tillför alltför mycket på de där träffarna men jag har som tur är än så länge inte träffat på någon sådan där. Däremot har jag hört andra som varit med om liknande saker. Försök byta barnmorska, du ska inte behöva ha det så där, och du ska inte behöva måsta utebli bara för att du har en otrevlig barnmorska.

Har inga sådana negativa upplevelser från någon BM (tre st hittills). Dock riktar de sin huvudsakliga uppmärksamhet till modern men min erfarenhet är att det är en diskussion där modern och jag utbyter tankar/uppfattning när svaren ges till BM.

Tycker som föregående att ni ska byta BM (om nu inte modern tycker att det är en jättebra BM av nån konstig anledning ). De ska ju vara där för er skull lixom, inte tvärt om. Våga ställa krav!!!

Solklart. Jag skulle också kräva att få en ny BM om jag vore i din roll. Försök att prata ihop dig med din fru och säg vad du känner och upplever. Säg också att du vill ha en ny BM till henne. En som ni båda skulle trivas med. Det här är viktigt för det blivande barnet och det är bara onödigt med att spilla massa irritation på en BM som inte passar dig. Ni ska ju se till att allt går bra för barnet och ha fokus på förlossningen och då går det inte att ha en BM som inte funkar. Min åsikt iaf. Stå på dig.

Det där känner man igen fast inte just i samma utsträckning. Jag fick känslan av att inkräkta på deras territorium vilket inte var populärt samtidigt som BM verkade misstänka att jag tänkte överge den blivande modern vid första bästa tillfälle.
Tyvärr ville hon (den blivande modern alltså) absolut inte byta BM så jag vände på steken och satte hårt mot hårt och följde med på vartenda besök, ultraljud och kontroll som fanns (med undantag för blodsockertestet)inklusive den fåniga "föräldrautbildningen" samt var noga med att påpeka att vi gått profylax-kurs (vilket var ett meningslöst slöseri med tid och pengar).

Om de "tappar bort" dina personuppgifter igen så erbjud att maila dem alt. skriv dem i BM's kalender.

Ja man ska väl inte generalisera och dra alla BM över en kam självklart, de allra flesta är superbra och det finns säkert anledningar till varför saker och ting slarvas bort. Jobbar själv inom sjukvården och upplevde att BM blev nervös och lite osäker när det visade sig att jag visste mer om vissa saker än vad hon trodde osv. Vi började diskutera ang epidural bedövning som är mitt arbetsområde, hon kände sig nog lite obekväm då. Dessutom har jag varit lite orolig under gravideten för jag har sett en massa tråkigheter på jobbet ang förlossning och har det med mig i bagaget, men nu har jag varvat ned lite. Ny BM också och det fungerar perfekt.

Välkommen till verkligheten.

Du är andra rangens förälder. Du kommer att stöta på liknande saker under många år framöver. Som pappa får man ytterst lite, om något, stöd från samhället. Man förväntas stå tillbaka, stötta mamman så mycket man kan, ta skit från alla håll, ta hand om barnen lika mycket som mamman och när det kommer till en eventuell skilsmässa får man aldrig träffa sina barn igen om mamman inte vill det.

Jag upplevde det likadant på mvc. Jag slutade gå med under sista delen av graviditeten. Tänk då på förslaget som debatteras om barmorskorna skall fråga gravida om våld i hemmet, tala om att ytterligare späda på en tråkig stämning. Jag och hustrun har kommit överens om att hon inte kommer att svara på den frågan om det blir aktuellt vid nästa graviditet.

Känslan av att bli åsidosatt pga mitt kön har dock fått något positivt med sig. Jag blev nämligen intresserad av genusfrågor och hbt-personers vardag. Mitt tips är att vända erfareheten och se till att man inte gör likadant mot andra, i andra situationer.

HAHAHAHA! Jag känner igen det exakt, samma sak hände mig.
Vi var på föräldragrupp en gång innan möte med bm och missade det sista om smärtlindring.
Frågade bm om det senare, men blev bara avsnäst.
Både jag och tjejen blev helt paffa, men hon hade ju varit så innan med så inte särskilt förvånade.
Men sen fick vi snällt sitta där och lyssna på en text hon verkade kunna utantill.
Fick gå igenom alla metoder en gång till, istället för att bara få reda på den enda vi missade.
Lagom irreterande innan jobbet och så :D

Jag har nog haft tur. Mitt intryck av de barnmorskor vi varit i kontakt med under två misslyckade och två lyckade graviditeter är bara positiva.

Nja, kanske en rätt puckad barnmorska, men hon var precis lika puckad mot min sambo som mot mig. Hon ifrågasatte att mamman ville bli sjukskriven efter ett missfall och hänvisade till psyk ifall vi var deprimerade. Som tur var fanns det en vettig sköterska där som hade en hel del att säga till om.

Igår ringde BM igen angående min frus Blodvärde som spökar och inte vill gå upp. Min fru jobbade och jag hade ledig dag så jag påtalade för BM att min fru kunde ringa upp nästa dag då hon har ett jobb där man helst gärna inte stör i onödan. När jag frågade vad saken gällde blev BM allmänt obekväm och jag märkte att hon inte ville tala om för mig vad det gällde. Fick verkligen tala om för henne att vi är faktiskt gifta och har inga direkta hemligheter för varandra, då kunde hon kläcka ur sig att hon ville ta ett nytt HB på min fru så fort som möjligt, trots att vi var hos BM i förrgår utan att ta prover =) Är de uttråkade och saknar sysselsättning eller? Dessutom har Pappagruppen blivit inställd så vi sitter alla samlade på föräldrarträffarna. Hejja!

Har inte haft den oturen med BM elelr liknande, men visst är man nummer två vid alla dessa träffar och liknande, vilket på sätt och vis är förklarligt. Däremot slår många huvudet på spiken att man på något sätt rankas som en andrahandsförälder medans mamman får alla privilegier. Dock är det ingenting jag lider av så otroligt mycket då jag istället tar för mig och talar om vad jag anser om saker och ting. Ibland blir folk man konfronterar till en början smått cockade och går i försvarsställning, men när man väl fått förklara vad och hur man menar brukar det lösa sig.

Vi fick vår pojke för drygt en vecka sen och jag har träffat på en drös fler barnmorskor på sistone och de flesta har faktiskt varit bra, men en av dom hälsade inte på mig och ignorerade mig totalt som att jag inte fanns där de första 10 minuterna.

Sen är det ju intressant att de på något vis tror att man inte klarar av nånting med barn, eller jag vet inte hur man ska tolka det, men eftersom frun blev snittad och låg omtöcknad så kunde hon inte göra nånting direkt från början. Så när pojken har kommit ut så tar de och sätter på honom blöja och fixar andra praktiska saker som jag skulle kunnat göra, men jag måste säga till själv att jag skulle kunna göra det innan de visar mig/låter mig. Man frågar inte ens om jag är intresserad av att lära mig (vilket jag naturligtvis är). Efter snittet är hon förlamad från midjan neråt av bedövningen men de ställer vagnen med honom vid hennes säng fastän hon själv säger att de ska ställa den bredvid mig - för hur ska hon kunna kliva upp och hjälpa honom om det behövs? Men de låter den ändå stå där så vi måste flytta om den själv. Jag upplever det som att de tycker att det är otänkbart att jag som pappa ska kunna klara något/vara intresserad.

Naturligtvis är inte alla så här, tyckte den här attityden var vanligare bland de äldre barnmorskorna, men det är trist att bli nedvärderad eftersom jag faktiskt vill vara med jag också . Det är tur man har en sån rar fru som låter en vara det, det verkar inte vara alla förunnat.

Så här är det hela tiden. Jag har en son med funktionshinder (DS och en tarmsjukdom). Han är snart tre år och vi har haft nycket kontakt med barnsjukhuset och barnhabiliteringen. Många av de personer jag hat träffat där vänder sig alltid direkt till mamman.

Vi hade hembesök av psykologen från habiliteringen under en jobbig period. När hon skulle gå så vände hon sig direkt till min fru och sa att om det är något så får hon ringa. Men jag då? Kan jag också ringa?

Vår barnkirurg och läkaren på habiliteringen, båda kvinnor, har dock alltid vänt sig minst lika mycket direkt till mig.