Förskolepersonal, hur ser ni om ett barn trivs eller ej?

Blir lite nyfiken vad det är för för framsteg personalen pratar om och vad det är som gör att ni inte tror att minstingen inte trivs.

Jag har ingen fakta om ifall det finns barn i varje barngrupp som inte trivs. Men visst finns det barn som inte trivs i förskolans värld.
Tecken att ha i fokus är ju om barnet är onöjt, ledssen -inte verkar vilja gå in på förskolan, inte släppa föräldrarna o inte komma till ro under dagens aktiviteter, inte vill äta eller sova....
Saker som kan spela in för att ett barn inte ska trivas är en för stor o livlig barngrupp, för stora/små lokaler, stor omsättning på personal.

Du får gärna skriva till mig om du vill.

Min son vantrivdes enormt på sin förskola (då var han 3 år), så pass mycket att han:

gallskek och gömde sig under sängen när det var dags att gå dit,framkallade kräkningar på vägen dit om vi gick i alla fallfick nästan panik om vi bara gick förbi dagise
Så vi lät sonen vara hemma i ca 3 månader från dagis och sen skolade vi in honom på nytt. Efter det så funkade det ganska bra, men han var aldrig glad att få komma dit.

Sen så flyttade vi och han fick en lillasyster, så han var hemma med oss från juni 07 och så fick han börja på nytt dagis nu i mars i år. Han ÄLSKAR sitt nya dagis, han blir jätteglad när han får åka dit, han blir lessen om det är en dag som han inte ska till dagis på.

Så ja det finns barn som vantrivs massor...

Javisst finns det barn som inte trivs i förskolan.... det brukar märkas genom att de inte vill dit, protesterar, är ledsen ofta mm.

Men sen finns det ju barn som kan vara hur sociala o framåt som helst hemma i den lilla trygga miljön o sen vara tillbakadragen tyst o lite ensam i förskolan. Det kan ju bero på att barnet inte känner sig riktigt trygg i gruppen o med personalen.

Om personalen är orolig för ditt barn så ingår det i deras arbetsuppgifter att påtala det för er föräldrar.

oj! va skönt att han äntligen har hittat sin plats!

Jag tror inte personalen är orolig, men jag tror det tar det på stort allvar att få lilltjejen att tycka om förskolan och delta aktivt i leken. De berättar gärna små detaljer som de upplevt som positivt, att hon tex har varit aktiv och klappat händerna på samlingen. För mig känns det mer som "va? har hon suttit på samlingen i över ett år utan att delta aktivt?" (hon har fyllt tre, och är normalutvecklad). Jag tror hon håller sig undan på förskolan. Hemma pratar hon bara om att barnen puttas om vi frågar vad hon gjort på dagen. Jag tror hon känner sig trygg med personalen, det är samma som hon haft hela tiden och de tycker mycket om henne, men jag tror att hon tycker barnen är rätt jobbiga (det är ingen ovanligt jobbig grupp, utan typiska små rara två-åringar, men visst är det många)

Alla barn är inte mogna för förskolan förrän det är 3-4år och många har det jobbigt om de är runt 1,5

ja, men hon fyllde 3 i januari så hon är inte jätteliten

Vår tjej trivdes aldrig på sin första FS. Hon började när hon var 3 år. Det var tårar, hon blev tillbakadragen, började sova sämre, var jättetrött. Hon uttryckte ggn på ggn att hon inte ville vara där. Så hon fick sluta - vi hade den möjligheten och tog den.

Men några månader senare när vi flyttat fick hon börja på en ny.
Och vilken skillnad!!!! Hon har stortrivts från dag 1 och vill alltid dit. Ledig dag = protester.

Precis exakt så som det var med min son. Visst är det underbart nu när de trivs?

Men sonen är fortfarande väldigt otrygg om det kommer massa vikarier, så de ringer hem till mig och talar om om det blir väldigt många vikarier så får han vara hemma då.