• B3b1s

    Så himla rädd för förlossningen...

    Vet att det är ett antal personer som är rädda för förlossningen.

    Väntar mitt första barn, har gått in på V.31 och förlossningen närmar sig.
    Var på förlossnings föreläsning igår och fy helskotta vad rädd jag vart av alla saker de visade upp.

    Vill ha bedövning, men är så himla rädd för nålen, t.ex. ryggmärgs bedövningen, de kommer göra så ont när de pillar med den där bak på ryggen. Är så rädd!! Så himla rädd! Har inte ens vågat kontakta Aurora verksamheten!

    Har varit med om en förlossning förra året september, då gick allt jättebra, men är så himla rädd för värkarna, för att ngt ska hända, för smärtan, nålarna, rädd för att spricka och ja, gu vet vad!!

    Har inte riktigt velat inse att jag ska föda. Har känt bebisen sen flera veckor tillbaka, men först nu har jag börjat tänka mer och mer på förlossningen och förlossningen närmar sig med stormsteg.

    Hur har ni som varit riktigt rädda gjort för att slappna av?
    Gick förlossningen bra osv?

  • Svar på tråden Så himla rädd för förlossningen...
  • B3b1s
    MammaC skrev 2008-05-08 12:44:18 följande:
    Aurorakliniken! Det bästa stället som finns.... och h.ml. jobbigt.Planeratsnitt som gick fantastiskt...men jag är avis på de som "fött" "naturligt".
    ja, får nog ta mig modet att ringa till dom.. :(

    jag vet inte vad jag vill, föda "naturligt" eller snittas... Vet inte ens om man får välja, men det verkar vara lätt att få bli snittad, vad jag har förstått.
  • B3b1s
    wihoo skrev 2008-05-08 12:57:44 följande:
    "Väntar mitt första barn" - du har alltså inget barn sen tidigare?"Har varit med om en förlossning förra året september, då gick allt jättebra" - Men vad betyder då detta..? hmm.. hänger inte med för fem öre..
    Haha.. ja, väntar mitt första barn, alltså har jag inte andra barn.
    Var med på en förlossning i september, min mor födde en liten flicka då och då fick jag vara med under hela förlossningen.
  • B3b1s
    Aros skrev 2008-05-08 12:58:27 följande:
    Var också bokstavligt talat livrädd för min första förlossning. Dessutom har jag fobi för vassa föremål så kejsarsnitt var liksom inget alternativ. Kan dock säga att det jag var mest rädd för, EDA bedövningen och krystningen, var det som fungerade bäst. Eda: jag förklarade att jag har fobi och INTE ville se minsta skymt av någon nål, dem förstod (de är nog vana) och det var inget problem. Lokalbedövning sattes först mitt under en värk så det kände jag inte alls och EDAn kändes inte heller sen när den sattes. Hade ju så ont av värkarna också vilket gör att man inte tänker på det.Krystning: var det mest positiva under hela förlossningen. Gick jättebra, bara att tänka på att ta ner hakan ner mot bröstkorgen, trycka på och andas lugnt. Trodde det skulle göra mest ont att krysta och att det skulle kännas hemskt men istället var det positivt. Äntligen var bebis på väg ut, jag kunde vara riktigt aktiv och faktiskt själv göra något för första gången under förlossningen. Jag sprack lite, blev sydd med 4 stygn invändigt men jag kände inte att jag sprack. Det var en annan sak som jag också varit superorolig för som alltså inte heller var farlig alls. Det som var jobbigare än jag trott var öppningsskedet. Trodde det inte skulle göra så ont eller vara så intensivt. Men tycker absolut du ska kontakta Aurora så kan du få tips om hur du ska möta värkarna för att det ska vara så lite jobbigt som möjligt för dig. Nu är jag i v 38 och planerar inför min andra förlossning. Är inte alls rädd faktiskt vilket känns otroligt skönt. Vad jag framförallt fokuserar på och som jag kommer köra under förlossningen är positiva målbilder: bebisen, hela familjen samlad i sommar mysandes på en picnic-filt osv. Något många säger är bra också är gravidyoga och profylax för att hitta rätt andning. Har tränat det en del så får se om det hjälper om ett par veckor. Men baserat på att väldigt många anser sig hjälpta av det så tycker jag att du ska träna det också. Finns både kurser som man kan gå på och bok/dvd som du kan köra hemma. Lycka till!
    Väldigt intressant och läsa hur andra hade det när de gick igenom sin förlossning faktiskt.

    Försöker också tänka possitivt, vill ju hålla i bebisen och att det är jag och killen plus bebisen, längtar efter att vi tre är en familj tillsammans, men är så rädd att ngt ska hända under resan, men får försöka tänka possitivt istället.

    Tack för dina råd och tips :)

    Lycka till med din andra förlossning som kommer väl snart :)
  • B3b1s
    wihoo skrev 2008-05-08 22:19:32 följande:
    Okey, då förstår jag, satt o fundera länge länge!
    Haha... Borde ha förklarat mer ifrån början istället :P
  • B3b1s
    Lycka83 skrev 2008-05-10 09:33:59 följande:
    Jag har också varit så himla rädd för förslosningar. Ända sen jag var "liten" typ. Men nu när man är inne i sin graviditet (är i v23) så har man nästan blivit peppad på något sätt, även om oron/rädslan finns kvar till viss del. Jag försöker tänka positivt, att varje värk är något positivt (vilket det också är iofs) som för en närmare sitt barn. Kontakta Aurora så kan dom ju hjälpa dig med din rädsla. Det är så skönt att det finns sån hjälp att få!Ha det bra och grattis bebisen i magen!! :)
    Ja, det är sant, man vill ju ha ut bebisen, så vissa ser förlorrningen som en positiv sak, eller, det är ju positivt, men rädslan gör allt svårare.
    Ska kontakta aurora imorrn/måndag...

    Tack så mkt... Grattis själv :)
  • B3b1s
    Mopsan skrev 2008-05-10 11:37:09 följande:
    Jag var inte så rädd för första förlossningen men nu me nr 2 börjar jag bli lite orolig. Vad jag brukar peppe mig själv me är att så många kvinnor i så många olika situationer och i alla tider har klarat av detta så inte f*n ska jag va sämmre :) Under min första förlossning ville jag ha ryggmärgsbedövning. Han la den 4 gånger men den tog tyvärr inte på mig. Men det gjorde inte ont. Det var obehagligt men inte smärtsamt. Du är rädd för att spricka jag fick sy ett stygn så jag har väll inte så mkt erfarenhet men jag tror inte du tänker på det så då utan man är så inne i det man håller på med. Att föda är en sån otrolig kick man e så stolt över sig själv att det är helt otroligt. Smärtan går inte att beskriva visst gör det ont men på ett sätt man aldrig har upplevt innan. O så fort barnet är ute är allt annat som bortblåst. När jag födde min son var det den mest fantastiska upplevelse i mitt liv jag kännde mig så stark så primitiv. Tid och rum existerade inte jag blev hel fokuserad och efteråt kännde jag det som att kom igen vi gör en unge till så jag får göra om detta snarast möjligt :) Nu börjar jag ju som sagt att bli nervös men det e bara naturligt. Lovar belöningen är stor när man gör detta. Lycka till
    Ja, kan tänka mig att det är en otrolig känsla. När min lillasyster kom och jag fick hålla henne, de gick inte å förklara känslorna, hon var så liten... men det var bara min syster, kan inte riktigt tänka mig hur det kommer att bli sen när min bebbe kommer..

    Men, förlossningen kommer väl som den kommer.. hoppas bara att allt ska gå bra.

    Grattis bebbe nr. 2 :)
  • B3b1s

    Mumma 80 skrev 2008-05-15 16:04:11 följande:


    Inför första förlossningen tror jag nog att de flesta är mer eller mindre rädda. Se till att få prata med någon från aurora så du får utlopp för dina känslor. Jag var också orolig inför min första förlossning men då man väl var där så hamnar man i sin egen lilla värld. Mina tankar under förlossningen handlade nog mest om nästa värk och att snart äntligen få träffa bebisen. Det blev en rätt långdragen historia och jag hann testa på flera olika smärtlindringar. Innan var jag rädd för att få EDA eftersom jag inte riktigt gillar tanken på en nål i ryggen... i slutänden så tog jag ändå EDA och upplevde det som himmelriket. Tror jag blev stucken 4 gånger av totalt två narkosläkare innan de lyckades få det rätt men trots det så tycker jag inte att det gjorde speciellt ont.Ett sätt som jag peppade mig själv på innan förlossningen var att läsa ROLIGA förlossningsberättelser, inte några skräcksenarion. Här är en länk till en tråd här på fl där man kan hitta många roliga berättelser att skratta åt: www.familjeliv.se/Forum-2-13/m32429270.html
    Det är konstigt hur olika alla tar de här med förlossningen och deras rädslor... tycker själv att det är riktigt jobbigt och tänka på förlossningen just nu :(

    Började läsa lite i förlossningstråden som du skickade, verkade vara ngt kul och intressant och läsa, ska fortsätta och läsa sedan :P Tack så mkt :)
  • B3b1s

    Ringde Aurora igår, fick inte tag på dem, lämnade namn och nr till dem, de ringde upp mig idag... berättade vad jag var rädd för, men hann inte säga så mkt. de sa att de inte har tid för mig, okej, så taskigt lät det inte, men hon sa att de faktiskt inte hade tid, de var helt upptagna här och sen skulle de ha semester också.. :(

    Hon sa där emot att jag kunde skriva upp vad jag var rädd för och sedan prata med min bm om de, men det känns inte som samma sak. Vart lite ledsen då jag fick reda på att de inte fanns tid, men hoppas att allt kommer att gå bra ändå.

Svar på tråden Så himla rädd för förlossningen...