• Ewa 65

    Slirig tonårstjej.

    Hej på er..
    Finns det någon mer än jag som har en dotter/son på ca 15 år som skriker , gapar, svär, kallar mej för det mesta fult, mår dåligt , hotar med självmord om hon inte får som hon vill (det gör mej livrädd), har 0 respekt för andras grejor, knallar in på syskons rum och tar det hon vill ha, tar i min garderob utan lov, slänger allt omkring sej och skyller allt på mej och /eller hennes pappa...........Hon tog min cykel igår kväll, lämnar den olåst och så klart blir den stulen och säger nonchalant att det minsann inte är hennes fel och det blir jag som får ut och leta och hon önskar mej "lycka till" med stor ironi i rösten..Vad gör ni?? Jag tappar greppet och hamnar på samma nivå...dvs helt opsykologisk.Vet till 100 % att det inte alls är rätt eller har effekt....men vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Slirig tonårstjej.
  • Bevabus

    Det här låter som ett fall för BUP. Jag var likadan för bara ett år sedan. Inte alls lika illa, men väldigt aggressiv sådär.
    Att ha en aggressiv tonåring är ju inte nå skadligt så det kan man ju låta vara.
    Men ditt barn låter inte ett dugg ansvarsfull, han/hon låter manipulerande och jag vet inte allt...ring BUP. Dom har verkligen jättebra psykologer som kan förstå varför ditt barn gör som det gör!

  • mrs Elliott

    Stackars dig..jag var precis sådär en period i tonåren..ett under att min mor stod ut.Det jag kan säga är att sluta aldrig tjata...förr eller senare går det in ,det gjorde det för mig:)Ge inte upp och sätt gränser,var inte rädd för att bli tuff tillbaka.Man får inte säga vad som helst till sin mor.
    Exempel på mig och min mors gräl: jag: håll käften!!
    Mamma: Nej jag tänker inte hålla käften!
    jag: Men åh jävla kärring håll käften!!
    Mamma: Skrik tills du tappar rösten jag tänker ALDRIG bli tyst.Och kärring kan du vara själv.

    ha,ha...jobbigt men förr eller senare hittar man tillbaka till varann.jag och min mamma är bästa vänner idag.

  • kitto

    Hejsan du är nog inte ensam om att ha en trotsig tonåring hemma, men kan hålla med om att det är frustrerande och tar på orken..Har haft det så med min dotter då hon vart i den åldern hon var äldst i syskonskaran så hon kände sig lite bortglömd ibland,så vi tog en dag i veckan och gjorde lite saker ihop mor och dotter typ handlade tog en fika på ett cafe ja vad som föll in just då,och det var uppskattat.Många tjejer i den åldern vill både vara stora och små och kroppen utveklas ju också så det är mycket som händer i deras liv när dom blir tonåringar..Lycka till och du ska se att det löser sig....

  • ia72

    Hej!!!
    Känner så väl igen mig...
    Jag hade samma situation här hemma för ca 1 år sedan...Min älskade dotter var ett jä-la monster(förlåt uttrycket)...
    Jag sökte hjälp på soc... Vi fick jätte mycket hjälp...Samtal och hjälp att bryta dåliga vanor och hjälp att hitta tillbaks till varandra.. Hör gärna av dig om du vill veta mer...
    Kramizz Ia

    P.s Var inte rädd att ringa dit, dom kommer bara att tycka att du tar ett stort ansvar som mamma som vågar erkänna att man inte reder ut situationen...D.s

  • Ewa 65

    Hej igen...
    TAck alla ni som svarat.....lite hopp får jag ....
    Ibland verkar hon helt "normal" med vettiga värderingar och hon försöker att inte vara oförskämd mot mej men....Ibland är det som att prata med en utomjording.Påpekade lite försiktigt att hon inte kan stå i duscen i 30 minuter och bara värma sej 2ggr/dag för att det kostar pengar! Det fattade hon minsann inte..eller verkade inte fatta. Senare på eftermiddagen, när jag ställde in en timer i badrummet, inställd på 7 minuter , så säger hon:-Oh vad bra, då vet vi när vi duschat klart..o vi slösar inte på vattnet och det är ju bra för miljön oxå...
    Ni rekomenderar BUP. Där har vi varit och pratat m en psykolog och gjort VISK test som inte visade något avvikande. Dit går honinte tillbaka.Tyvärr så var psykologen inte den mest sympatiska person utan en mer kallhamrad sådan som i princip tyckte att vi skulle gå med på dotterns krav att pierca sej( som då var det enda i hela världen som hon ville göra och som var den enda som inte fick)för då skulle hon må bättre...
    Men jag har pratat med heen om att vi kan begära att få träffa en annan. Vi har gått hos en fantastisk familjebehandlare under några år men efter omorganisationer i kommunen så fick vi inte gå kvar hos henne, precis när dottern äntligen hade börjat gått hos henne själv , utan oss föräldrar och verkligen gjorde framsteg...men jag kämpar på och släpper inte taget om henne, någonsin..men jag skulle vilja ha några dagars andrum, ENSAM.
    Men så här är livet....Ha en bra helg allesammans!

  • Bevabus

    Ja dåså! Om ni får tag på en bättre psykolog än den ni hade förut så finns det hopp

  • GunillaP
    Bevabus skrev 2008-05-23 17:21:19 följande:
    Ja dåså! Om ni får tag på en bättre psykolog än den ni hade förut så finns det hopp
    Nu har det ju gått några år sedan du skrev, men jag undrar: hur slutade det och vad gjorde du? Jag är i precis samma situation idag med en omöjlig 15-årig dotter.
    Ewa 65 skrev 2008-05-23 17:17:51 följande:
    Hej igen...
    TAck alla ni som svarat.....lite hopp får jag ....
    Ibland verkar hon helt "normal" med vettiga värderingar och hon försöker att inte vara oförskämd mot mej men....Ibland är det som att prata med en utomjording.Påpekade lite försiktigt att hon inte kan stå i duscen i 30 minuter och bara värma sej 2ggr/dag för att det kostar pengar! Det fattade hon minsann inte..eller verkade inte fatta. Senare på eftermiddagen, när jag ställde in en timer i badrummet, inställd på 7 minuter , så säger hon:-Oh vad bra, då vet vi när vi duschat klart..o vi slösar inte på vattnet och det är ju bra för miljön oxå...
    Ni rekomenderar BUP. Där har vi varit och pratat m en psykolog och gjort VISK test som inte visade något avvikande. Dit går honinte tillbaka.Tyvärr så var psykologen inte den mest sympatiska person utan en mer kallhamrad sådan som i princip tyckte att vi skulle gå med på dotterns krav att pierca sej( som då var det enda i hela världen som hon ville göra och som var den enda som inte fick)för då skulle hon må bättre...
    Men jag har pratat med heen om att vi kan begära att få träffa en annan. Vi har gått hos en fantastisk familjebehandlare under några år men efter omorganisationer i kommunen så fick vi inte gå kvar hos henne, precis när dottern äntligen hade börjat gått hos henne själv , utan oss föräldrar och verkligen gjorde framsteg...men jag kämpar på och släpper inte taget om henne, någonsin..men jag skulle vilja ha några dagars andrum, ENSAM.
    Men så här är livet....Ha en bra helg allesammans!
  • oliver76

    Är i precis samma situation!
    Känner igen mig i precis allt du beskrev.
    Jag har tyvärr börjat att låta henne få som hon vill nu, jag orkar inte hålla på och bråka med henne.
    Hon dricker och struntar totalt i någon annan än hon själv.
    Att låta henne få som hon vill gör ibland att hon blir lugn och sköter sig tills nästa sak kommer.. 

Svar på tråden Slirig tonårstjej.