Håller helt med dig!
Det enda som dom kanske inte borde göra från början dock är att krama honom. Det blir FÖR mycket närhet...I början i allafall, sen får dom ju se hur han reagerar om dom gör som du skrev. Dina förslag var jättebra!
ami skrev 2008-05-13 22:19:40 följande:
När jag läser vad TS skriver undrar jag vart FÖRÄLDRARNA varit? Låter som en pojke som inte fått sina grundläggande behov uppfyllda. Låter som föräldrarna varit/är i stort behov av hjälp och stöttning i sin föräldraroll. Låter som ett jobbigt liv. Låter som om pappan vill köpa sig fri från skuldkänslor genom att sätta en diagnos på pojken= det är honom det är fel på. Sorgligt. Känner igen så mycket ifrån mitt arbete, har sett det förut. Ta tag i problemen NU, det blir större och svårare ju äldre han blir. Ta med honom i det du/ni gör. Ut med datorn en tid. Skapa rutiner, "tvinga" honom till att utföra sysslor varje dag, laga maten tillsammans med er etc. Utevistelse regelbundet. Hitta på lite skojiga saker också som att gå på bio, badhuset. Ring upp föräldrar till några killar i hans klass som han gillar mest och bjud grabbarna på pizza/videokväll hemma hos er. Ring ev lärarn först och fråga vilka han är mest med ifall han inte vill säga några namn. Förmodligen kommer han att hata er i början och säga att ni har förstört hans liv, men om ni bara är ihärdiga och talar om för honom att ni gör såhär för att ni älskar honom och att hela familjen behöver få lite nya rutiner. Krama honom varje dag och prata en stund med bara honom eller bara sitt tyst. Visa att ni bryr er. Självklart kan det vara "fel" på barn med alla möjliga bokstavskombinationer, men jag tycker det är mycket synd ifall man ska börja med att i första hand, innan man försökt med allt annat, att sätta en diagnos = något som är avvikande från det normala; som dels sjukhuset får betalt för att dela ut (ju fler desto bättre) och dels ska pojken kommer att leva med denna i hela sitt liv, kanske kommer att känna sig annorlunda och mindre värd. Hjälp får man även utan diagnos
