• Anonym (mamma)

    sjuksköterska utbildning.. hur länge?

    vet itne vart jag ska lägga det här inlägget. Men måste vara anonym, så det hamnar här just nu. Har funderingar på att läsa till sjuksköterska, trots att jag är ensamstående mamma till två barn; ett bara varannan helg å lov, å ett mer heltid(men kommer bli mer halvtid sen, när han är större). Vet inte om jag vågar, eller om det går.. men är så less på skitjobb, å arbetslöshet.

    Någon som vet hur lång den är? 180 poäng; vad innebär det? Nån som läst den i Örebro? Nån som läst med barn, å fixat det?? (lite rädd för vad jag ger mig in på.. men är ju 30 nu, så tiden går å klockan tickar ju!!)

  • Svar på tråden sjuksköterska utbildning.. hur länge?
  • Mickis74

    Min kollega läser det på distans...har 3 barn, funkar bra verkar det som.

  • Anonym (mamma)
    Mickis74 skrev 2008-05-12 12:03:55 följande:
    Min kollega läser det på distans...har 3 barn, funkar bra verkar det som.
    aha, tack för svaren! Tre år.. det är saftigt.. blir tre tuffa år. men förhoppningsvis givande åxå då. Behöver bara komplettera matte å natur, ska försöka hinna det till vt-09. Så blir jag klar typ år.. *räknar* 2012!!! SHIT! *skrattar åt eländet* Varför kunde man inte komma på tidigare vad man ville med sitt liv.. Nåja.

    Men din kollega som läser det på distans med tre barn, är hon ensamstående eller sambo/gift??
  • Mickis74

    Sambo med en karl som jobbar mycket borta.

  • Straw

    Hej. Jag läser till SSK och är ensamstående med två barn (6 och 4 år). Jag har läst ett år till sommaren och ja, det är tufft. Men det går. Har väldigt lite möjlighet att få barnpassning på kvällarna när man eventuellt har praktik och det har blivit en hel del pusslande. Lyckligtvis verkar det som om samarbetet med barnens pappa och mig fungerar lite bättre allt eftersom, så att det finns lite möjlighet att lösa på det viset.

    Jag tycker definitivt att du ska försöka om det är något du vill göra. 3 år låter som en lång tid och jag själv bävar inför tanken att jag har två år kvar. Men detta år har gått så fort och jag tror man kommer mer in i ruljansen eftersom + att ju längre man går desto mer får man på benen till att bli färdig sjuksöterska= roligare och mer konkret att läsa. Prova! Det kanske är väldigt stimulernade för dig samtidigt som du gör något stort för dig som både kan gynna dig och dina barn i slutändan.

  • Anonym (mamma)
    Straw skrev 2008-05-12 12:44:16 följande:
    Hej. Jag läser till SSK och är ensamstående med två barn (6 och 4 år). Jag har läst ett år till sommaren och ja, det är tufft. Men det går. Har väldigt lite möjlighet att få barnpassning på kvällarna när man eventuellt har praktik och det har blivit en hel del pusslande. Lyckligtvis verkar det som om samarbetet med barnens pappa och mig fungerar lite bättre allt eftersom, så att det finns lite möjlighet att lösa på det viset.Jag tycker definitivt att du ska försöka om det är något du vill göra. 3 år låter som en lång tid och jag själv bävar inför tanken att jag har två år kvar. Men detta år har gått så fort och jag tror man kommer mer in i ruljansen eftersom + att ju längre man går desto mer får man på benen till att bli färdig sjuksöterska= roligare och mer konkret att läsa. Prova! Det kanske är väldigt stimulernade för dig samtidigt som du gör något stort för dig som både kan gynna dig och dina barn i slutändan.
    Åh, tack för svaret å dom uppmuntrande orden! Var precis vad jag behövde. Bestämt mig nu, för att skita i allt vad karlar heter, å lägga all min energi på bara barnen å detta nu. Så mkt energi jag lagt på karlarna(dumma val, å som kostat mkt i slutänden) så BORDE jag kunna fixa en utbildning om jag bara slipper strulet med dom.. *skratt* Vet det blir tufft.. Men man får väl försöka ta en dag i taget. Ska tenta av matte snart. (Ju läst redan heltid med ett barn, fast jag var gravid å mådde apa, å det gick ju. Iofs med nöd å näppe, men det gick.)

    Nä. Bara å sätta fart då.. med det jag måste göra för å komma in. (Tenta matten bla.)
  • Anonym (mamma)
    Straw skrev 2008-05-12 12:44:16 följande:
    Hej. Jag läser till SSK och är ensamstående med två barn (6 och 4 år). Jag har läst ett år till sommaren och ja, det är tufft. Men det går. Har väldigt lite möjlighet att få barnpassning på kvällarna när man eventuellt har praktik och det har blivit en hel del pusslande. Lyckligtvis verkar det som om samarbetet med barnens pappa och mig fungerar lite bättre allt eftersom, så att det finns lite möjlighet att lösa på det viset.Jag tycker definitivt att du ska försöka om det är något du vill göra. 3 år låter som en lång tid och jag själv bävar inför tanken att jag har två år kvar. Men detta år har gått så fort och jag tror man kommer mer in i ruljansen eftersom + att ju längre man går desto mer får man på benen till att bli färdig sjuksöterska= roligare och mer konkret att läsa. Prova! Det kanske är väldigt stimulernade för dig samtidigt som du gör något stort för dig som både kan gynna dig och dina barn i slutändan.
    Vad duktig du är förresten som fixar det fast du är helt ensamstående. SKÖNT att pappan börjar ta mer del i barnen, så kanske det bara bli bättre med tiden då. Praktik.. ? Det ingår åxå då? Verkar iofs kul, för då är det ju inte bara rena teoretiska studier i tre år.. Skulle vara kul, å går nog att pussla ihop med pappan till minstingen iaf. Nä.. Man kan väl anvädna tre år till sämre saker, antar jag. (Försöker att inte tänka på csn-kostnaden som ska betalas tillbaka sen..) Tar du fullt lån förresten? Med tillägget för barn?
  • Straw

    Ja jag tar fullt studielån för tillfället+tillägget för barn. Får se sedan om jag kan ta ett lite mindre studielån men antar att jag kommer att behöva det fulla, tiden ut. Litteraturen kostar ju en hel del. Praktik i varierande tid har iaf vi alla terminer utom två.

Svar på tråden sjuksköterska utbildning.. hur länge?