Straw skrev 2008-05-12 12:44:16 följande:
Hej. Jag läser till SSK och är ensamstående med två barn (6 och 4 år). Jag har läst ett år till sommaren och ja, det är tufft. Men det går. Har väldigt lite möjlighet att få barnpassning på kvällarna när man eventuellt har praktik och det har blivit en hel del pusslande. Lyckligtvis verkar det som om samarbetet med barnens pappa och mig fungerar lite bättre allt eftersom, så att det finns lite möjlighet att lösa på det viset.Jag tycker definitivt att du ska försöka om det är något du vill göra. 3 år låter som en lång tid och jag själv bävar inför tanken att jag har två år kvar. Men detta år har gått så fort och jag tror man kommer mer in i ruljansen eftersom + att ju längre man går desto mer får man på benen till att bli färdig sjuksöterska= roligare och mer konkret att läsa. Prova! Det kanske är väldigt stimulernade för dig samtidigt som du gör något stort för dig som både kan gynna dig och dina barn i slutändan.
Åh, tack för svaret å dom uppmuntrande orden! Var precis vad jag behövde. Bestämt mig nu, för att skita i allt vad karlar heter, å lägga all min energi på bara barnen å detta nu. Så mkt energi jag lagt på karlarna(dumma val, å som kostat mkt i slutänden) så BORDE jag kunna fixa en utbildning om jag bara slipper strulet med dom.. *skratt* Vet det blir tufft.. Men man får väl försöka ta en dag i taget. Ska tenta av matte snart. (Ju läst redan heltid med ett barn, fast jag var gravid å mådde apa, å det gick ju. Iofs med nöd å näppe, men det gick.)
Nä. Bara å sätta fart då.. med det jag måste göra för å komma in. (Tenta matten bla.)
Det kanske är väldigt stimulernade för dig samtidigt som du gör något stort för dig som både kan gynna dig och dina barn i slutändan.