Jag är hemmafru

Sandra och Frippe skrev 2008-07-21 23:25:34 följande:

Ojsan, om 40 år, då är maken o jag 70+. Tror du verkligen att man ska lämna varandra då? Nejdå... O jag hinner jobba lite innan jag fyller 65... ändå... jobb finns alltid inom vård/omsorg för oss usk:or.

Sandra - Som Spomenka säger, jag är *djupt troende* romersk katolik, och vi får inte skilja oss (visst finns annulering men det är en annat sak) :) Maken som är agnostiker, visste det när han gifte mig i Katolska Kyrkan... vi gick en äktenskapsförberedelse kurs, och det var stort vikt på att båda oss visste att det är för livet ut. Vi kommer aldrig att skilja oss, vi har det jättebra... O kommer att bli rätt gammal tillsammans.... Vad du verka/är lite bitter/surt/arg... Jag är inte ung heller...men tack om du tycker 31 är ung :)

Fridoo - Har du hört om Öppna Förskola? Där träffar min son sina kompisar varje dag. Och det är gratis :) Han är inte alls understimulerad här hemma, vi läser, ritar, målar, leker, spelar spel, lägga pussel, jag undervisar honom i tron och annat... så nej, han är inte understimulerad. Han är faktiskt väldigt smart för en 3 åring. (Hur många 3 åringar kan t ex, alla bilmärke och vissa delar på bilarna? Han älskar bilar så jättemkt och måste veta allt om dom.)

Sandra -

Jag kommer att jobba när barnen är äldre (typ i tonåren), så oroa dig inte, någon pension kommer jag att ha.

Sandra och Frippe skrev 2008-07-23 09:26:13 följande:

Jo men du hakade upp på det med din farsa o hans fru som var katoliker o dom visst skilde sig från deras f.d. men om man är ÄKTA djupt troende Katoliker, så får man inte alls skiljer sig. Det är därför man går på "Pre-Cana" kurser (äktenskapsförberedelse kurser) innan man gifter sig.

Jag skulle helst *aldrig* jobba utanför hemmet. Kanske ska inte, kanske bara göra lite pensionsparande som andra här gör. Men jag som sagt, ser inget anledning till det, t ex om jag skulle dö snart, vad är dom där pengar bra för sen när jag är borta?

Sandra och Frippe skrev 2008-07-23 10:08:45 följande:

Vars skrev jag det? Kan du visa mig?

Jag är så nöjd med livet, och är inte alls rädd att dö, för Paradiset väntar på mig. =)

Ja, respekt är något som fattas i Sandras bemötandet av oss här i tråden.

Jag säger inte till henne hur hon borde leva sitt liv, hon får göra som hon vill. Om jag velat ha bra råd från henne, skulle jag har bett om det. =)

Nu har jag käkat lunch, sonen med (han ville ha limpmackor med Kalles kaviar på)... maken är hemma lite till innan han måste tillbaks till jobbet... jag åt lite pasta med grönsaker... är så mätt (kanske skulle inte har tagit så mkt pasta).

Snart blir det att koka vatten åt en kopp té och ta det lugnt på balkongen med sonen... kanske ska ta oss en tupplur efter jag läste lite från Barnens bibeln.

Vi hörs *kramisar*!

Alex sover än men jag ska väcka honom. Vi tog ett tupplur vid 2 tiden...efter jag läste till honom (han valde en Tom och Jerry tidning haha!) en stund... han ska ut sen o leka i lekparken med maken o jag ska ner o träna i gymmet som finns här.

Sandra: Så det är vårt fel?

Nja, jag vill inte fortsätt med dig Sandra. Tror ingen här vill, egentligen.

Kanske dags att inse det?

Jag blev bara sur att du pekar fingrar åt alla andra i diskussionen men inte fatta att du är den som håller diskussionen med liv medans vi andra vill bara prata om hur underbart det är att vara hemmaförälder.

=) Frid!