Krigsleksaker

Jag vet faktiskt inte var jag står i frågan, om man ser på den på ett djupare plan. Vissa menar att "alla" barn tycker om att leka krig, och att det är harmlöst.
Själv har jag svårt att känna att det skulle vara ett beteende som rotar sig i människans natur, utan är mer benägen att tro att det beror på hur världen ser ut idag - och att krig är något som dagligen skildras i både tv och press.

Personligen gillar jag inte krigsleksaker, och jag kommer inte att köpa några till mina barn. Det närmaste de kommer att komma är vattenpistoler.

Intressant fråga dock.

Mina barn kommer, som jag skrev tidigare, inte att få några krigsleksaker. Vattenpistoler ser jag inget fel på (om de inte är gjorda för att se ut som riktiga vapen), eftersom leken går ut på att blöta ned varandra, inte skjutandet i sig.
Angående symboliken, min dotter använder trosor, men några stringtrosor får hon inte - eftersom det inte lämpar sig för henne. (Hon är 3 år gammal.)
Hon får gärna måla sig med ansiktsfärger, men hon får inte sminka sig, eftersom jag inte anser det vara lämpligt.
Samma sak är det med vapen. Jag anser inte att naturtrogna leksaksvapen är lämpliga leksaker helt enkelt.

F ö tror jag inte alls att mina barn skulle bli galna mördare om de fick leka med dessa leksaker, och det handlar inte alls om det. Det är et principiellt ställningstagande från min och min mans sida. Hur ska man uppfostra sina barn, om inte efter egna värderingar och principer?

Krig är inte lek.I krig dör, lemlästas och torteras människor. Detta sker med vapen. Jag anser helt enkelt att det är osmakligt att leka med leksaker som är tillverkade för att likna de redskap som används enlig ovanstående beskrivning. Och jag ser inte behovet heller.

Att du inte förstår spelar egentligen inte så stor roll. Det viktiga är att jag och min man förstår skillnaden.
Men, en illgrön vattenpistol modell "enklare" är inte tillverkad för att vara en naturtrogen kopia av ett dödligt vapen.
Du anser att det är att dra etik och moral "in absurdum", medan jag anser att det inte är något konstigt alls.
Skillnaden mellan dig och mig är att jag inte berättar för digvd jag anser om dina val, eftersom de är just dina val - och därmed inte berör mig.

"Nej, det är att dra etik och moral "in absurdum" om man inte kan tillåta barn att springa bland buskar och träd och leka "pang pang" med en picka i handen."

Så vitt jag ser så är ovanstående ett påstående.
Det står inte "jag anser", utan det är formulerat som fakta.

Jag kan inte heller förstå varför du envisas med att berätta för mig att det inte är någon skillnad på en grön, enkel vattenpistol och ett leksaksvapen i automatutförande, tillverkat för att se så naturtroget ut som möjligt.
Jag förstår att du tycker så, men när det gäller mina beslut så är det ju endast hur jag (och min man förstås) ser på saken som är relevant. Vi anser att skillnaden är stor.

Nu var det iofs fel mening du ändrade. Det var den mening jag tidigare citerade som var formulerad som ett allmängiltigt påstående. Och, ja, jag anser att det är viktigt att vara tydlig med hur man framför sina åsikter.
Problemet med att det inte är ditt sätt att tänka som ligger till grund för vårt beslut kvarstår dock. Om jag tänkte som du gör i frågan skulle din åsikt ovan stämma bra, men eftersom vi inte tänker likadant så blir det ju konstigt att blanda ihop dina åsikter med mina värderingar.