Finns det ngn mer än jag?
Jag känner mig urfånig.
Jag är vuxen, småbarnsmamma och bor i ett kolugnt villaområde. Ändå jar jag sådan ångest när min sambo jobbar natt och jag måste vara ensam! Det är så hemskt!
Jag sover så dåligt, och somnar dessutom aldrig före kl 2-3.
Någon mer?!
det försvann för mig efter vi skaffa våran hund. kunde inte sova själv, kände mig inte trygg, nu sover jag som en drottning efter vi skaffa vovven
Sen min sambo börjat jobba periodvis utomlands har jag tvingats sova själv i ganska långa perioder. Tyckte det var hemskt i början men har vant mig vid att sova själv. Tristare men det går.
Jag har två hundar men kan heller inte sova ensam. Brukar ha båda hundarna i sängen (vilket de inte är annars) men somnar inte förräns frammåt småtimmarna och då av utmattning. 
Kanske skaffa larm om det skulle kännas bättre då?
Jag vet precis hur du känner. Bor i LÄGENHET i ett kollugnt område, men kan vakna mitt i natten när min sambo är borta och börja tänka: tänk om det skulle stå någon i mörkret och titta på mig, tänk om det är någon i hallen och väntar på mig.... Hellarvigt och typ en chans på miljarden, men det är faktiskt inget man kan hjälpa.
Har kommit på att jag liksom måste stoppa tankebanorna innan jag hinner skrämma upp mig själv: typ säga, NEJ, jag får inte tänka på det, jag ska tänka på DET i stället. Jag tycker också att det känns skönt att ha TV:n på när jag somnar, så att jag slipper lyssna efter ljud.
jag är skiträdd rent utsagt, min man har ett resande jobb och reser periodvis väldigt mycket.
Förut när vi hade hund kändes det lite bättre men sen hunden försvann så är det lite mer nervöst igen.
Vi har också barn, en 1åring och jag låser våran sovrumsdörr om oss när det är dags att sova, känns lite bättre men fy 17 va skraj jag är, samma nu när man sitter här och det är alledles mörkt utanför.
Larm är inte att tänka på då det tar toklång tid innan vaktbolagen åker hit ut.
ska tillägga att några läskiga händelser i barndomen spår på min rädsla...
Va skönt att höra att det inte bara är jag!
Hur gör ni när ni ska sova? Eller gör alla som jag, och som ngn annan nämnt, somnar av utmattning?
jag låser som sagt dörren, kollar under sängen ett par gånger, kollar så lampan står inom räckhåll och att den vasa saxen ligger brevid sängen....
Varför är alla anonyma? Att vara vuxen och sjukt mörkrädd är väl inget att skämmas för...
Anonym (Mörkrädd) skrev 2008-05-13 22:39:12 följande:
Jag bodde själv för första gången när jag var 26 ½, och bodde då med mina två barn. Jag var liv rädd om nätterna. är mörkrädd osv. bor dessutom på nedre botten där det finns buskar runt omkring så gissa om hur många gånger jag trodde att det fanns någon där ute.. hihi
bor i ett område där det också händer saker om nätterna så riktigt jobbigt var det. men tv hjälpte mej att somna. och den stod på hela natten. hade även små lampor tända i lägenheten.
nu är det bättre. (är 28) och jag kan gå och lägga mej och ha allt avstängt och släckt. ganska skönt. vet inte varför det gick över.
tror de flesta vuxna tycker det är lite jobbigt på olika sätt att sova själva osv.
Jag vet inte vad det handlar om. Var med om ett rån för några år sedan, kom väl på att läskiga grejer inte alltid bara händer andra utan även mig... Fast jag har nog alltid varit mörkrädd, men när jag var yngre vågade jag sova själv i huset hemma, men det skulle jag ALDRIG klara idag, tror jag. Jag tror det handlar om lite vana också.
Men även om man bor lite utanför kan man ju ha ett larm som låter och som kanske går till någon granne eller ngt. Det kanske känns tryggare att i alla fall vakna om det är något på gång, för det är det som jag tycker är det läskigaste, om jag skulle vakna av att det var någon precis i rummet...
Jag har alltid telefonen i närheten också.