Jag är så rädd för att sova ensam!

Kanske skaffa larm om det skulle kännas bättre då?

Jag vet precis hur du känner. Bor i LÄGENHET i ett kollugnt område, men kan vakna mitt i natten när min sambo är borta och börja tänka: tänk om det skulle stå någon i mörkret och titta på mig, tänk om det är någon i hallen och väntar på mig.... Hellarvigt och typ en chans på miljarden, men det är faktiskt inget man kan hjälpa.

Har kommit på att jag liksom måste stoppa tankebanorna innan jag hinner skrämma upp mig själv: typ säga, NEJ, jag får inte tänka på det, jag ska tänka på DET i stället. Jag tycker också att det känns skönt att ha TV:n på när jag somnar, så att jag slipper lyssna efter ljud.

Jag vet inte vad det handlar om. Var med om ett rån för några år sedan, kom väl på att läskiga grejer inte alltid bara händer andra utan även mig... Fast jag har nog alltid varit mörkrädd, men när jag var yngre vågade jag sova själv i huset hemma, men det skulle jag ALDRIG klara idag, tror jag. Jag tror det handlar om lite vana också.

Men även om man bor lite utanför kan man ju ha ett larm som låter och som kanske går till någon granne eller ngt. Det kanske känns tryggare att i alla fall vakna om det är något på gång, för det är det som jag tycker är det läskigaste, om jag skulle vakna av att det var någon precis i rummet...

Jag har alltid telefonen i närheten också.