VIHPS VII
Käraste goaste vännerna.
Blir så lessen när jag läser om vad Caribe o Infan brottas med just nu. Även om jag lyckas hålla barntankarna på skapligt avstånd eftersom jag inte har något val alls nu, så finns de hela tiden där, o minnet av smärtan vid varje misslyckande dyker upp då och då.
Har inte diskuterat barn överhuvudtaget med nya kärleken o vet inte om jag vågar heller.
Vill inte riskera att förlora honom redan.
Skickar mina allra varmaste kramar till er båda o hjälper de andra o hiva upp er ur hålet.
Jag är den förste o skriva under på att livet inte är rättvist.
Men jag måste tro att vi alla någon gång ska få vår belöning, o finna lyckan på ett eller annat sätt.
Kram till alla er andra också 
Han är så klok o sund o rolig o nästan ännu mer hug-addict än vad jag är o det känns så underbart.
o så ringer han på lunchen för han vill höra min röst
jo, jag tycker faktiskt själv att jag kan få vara värd lite lycka nu