hej!
Jag opererade bort sköldkörteln i november 2005. Blev gravid jättesnabbt efter det. Det räknades som en riskgraviditet eftersom det var så nära inpå operationen så jag hade inte hunnit ställa in medicinering och sådant och sedan så har man större risk för missfall och för tillväxthämning. Så jag fick gå på flera ultraljud, men det var bara kul!
och nu har vi en underbar dotter och jobbar på nr 2!
blombukett:
jag drabbades av stämbandsförlamning efter operationen. Jag kunde inte prata alls i början, men efter ca en vecka kunde jag prata hest och sedan var det hest i 3 månader. Gick hos logoped och så släppte förlamningen helt plötsligt.
sedan fick jag keloidbildning i mitt ärr och fick kortisonsprutor insprutat i ärret. Efter det svullnade hela halsen upp och när svullnaden gick bort så var ena stämbandet förlamat. Nu kan jag prata normalt och även sjunga, men vid de höga tonerna låser det sig och det blir ungefär som om jag är i målbrottet. Enligt läkarna kan detta absolut inte bero på kortisonet, men jag undrar jag...
dessutom fick jag kortisonsprutor för att ärret var utstående. efter sprutorna sjönk ärret ihop men blev istället dubbelt så brett och syntes ännu mer! bara en liten varning...
det är när ärret läker "för mycket" och bildar för mycket vävnad. mitt blev väldigt utstående.
saki: jo, men jag lider av att inte kunna sjunga som förut. =(
ska bara säga att mina värden låg perfekt under hela graviditeten och hon var normalstor. Däremot så ökade min ämnesomsättning dramatiskt direkt efter förlossningen, men jag låg kvar på samma medicinering eftersom dom inte tog tester förrän efter ett par veckor. Så jag gick ner väldigt snabbt i vikt och fick typ "minimjölk" i brösten och hade svårt med mjölkproduktionen. Sänkte medicinen efter att ha gjort tester men fick höja efter ett par månader igen när värdena gått ner igen.
iselinesmamma.blogg.se/2008/may/mors-dag.html
där är en bild. men det syns mer vissa dagar. När det är varmt eller om jag har druckit så lyser det rött. Men det gör iofs mina bristningar med när jag har druckit! =)
hej!
Från början var ärret bara ett smalt streck men jag hade ju otur som sagt så det blev ju mycket bredare på mig. I början syntes det mycket mindre än ett kejsarsnittsärr, innan det började läka på tok för mycket.
Läkarna tog beslutet eftersom cellgifterna inte bet på mig. Mådde pyton, tappade allt hår på huvudet förutom ögonfransarna (och ändå ska man inte drabbas av det av cellgifter i tablettform!) och mina värden var så höga att de inte ens fanns med på skalan! höll på att dö, så det var tvunget. Nu är det tre år sen mitt hår började växa tillbaka och det har ju blivit ganska långt ändå. haha, ytlig som man är tyckte jag att det var det värsta!
hoppas allt är bra med er! /sofie
blombukett:
ett plus när du blir gravid är att du får gå på många UL. Kul att få följa från ett litet frö! Gjorde mitt första i v.5 och sista i v. 29. Skulle gjort ett i v. 40 men hon hann komma ut!
Risken för återfall är väl minimal kan jag tänka mig. Hur stor del av sköldkörteln opererade dom bort? På mig tog dom 80% av den.
Ja, har dom tagit hela sköldkörteln så går det ju inte att få återfall!
Det där med antikropparna vet jag inte. inte ens hört om faktiskt. Jag blev ju gravid i januari (opererad i november) och dom tyckte det var lite tidigt eftersom jag inte återhämtat mig helt efter operationen, var fortfarande sjukskriven och mina värden hade inte stabiliserat sig än. Men under graviditeten låg mina värden still och var jättebra, det är först nu efteråt som de hoppar upp och ner hela tiden.
Däremot så har jag börjat bilda antikroppar mot vitamin B12 i nån tarm...minns inte vilken, men dom upptäckte det med ett vanligt blodprov. Än så länge ligger det inom rimliga gränser dock. Tyvärr är det ju så att man har en benägenhet att utveckla andra autoimmuna sjukdomar när man redan har en. =(