Dags att rapportera från operationen. Tyvärr så får jag berätta att det var riktigt tufft. Operationen tog hela 3 timmar (mot 2 normalt). Kirurgen sa att jag var svår att operera på eftersom jag fortfarande var toxisk tydligen. När jag vaknade hade jag svårt att andas, hade ett enormt tryck över bröstet och mådde illa, fick inte in luft som jag ville. Jag fick panik, det var väldigt obehagligt. Jag fick ligga kvar på uppvaket hela natten så att de kunde ha koll på min andning etc. Jag var rädd hela natten och kunde inte sova.
Min stämbandsnerv skadades, i början kunde jag bara viska svagt. Nu är rösten bättre, men hes. Kirurgen tror att rösten ska komma tillbaka av sig självt men det är inte säkert.
Jag blev utskriven redan dagen efter. Hemma fick jag kramper i ben och armar och domningar. Läkaren sa att det berodde på att de flyttat bisköldkörteln som reglerar kalket i kroppen, så jag fick kalktabletter. Dagen efter var kramperna värre, så jag blev tillsagd att åka in till akuten. Då var jag också rädd kan jag säga, för jag hade ju ätit kalktabletter så jag trodde att det var något annat. Men nej, det var låg kalkhalt, och jag blev tillsagd att ta kalktabletter oftare och komma tillbaka morgonen efter för att kolla värdet igen. Då var värdet bättre och kramperna var borta.
Nu efteråt är jag jättettrött, det var verkligen en pärs. Jag som trodde det skulle vara en peanut. Men det är inte alltid det behöver bli så här, så jag håller tummarna för att det blir annorlunda för er!