Har ni nån gång varit på en klassåterträff?

Jag var också mobbad på högstadiet och funderade lite över det där innan vi hade våran återträff. (tror det var 10 år efter att vi slutat). Men det gick bra, både jag och alla andra hade ju förändrats. Fast det är klart...hade jag gått dit med inställningen att jag fortfarande är en ful mespropp hade det kanske blivit annorlunda.

Jag har varit på en sådan klassträff, och det var den roligaste fest jag varit på i hela mitt liv - konstigt nog!
Vår högstadieklass trivdes inte ihop. Ingen sammanhållning, ingen som direkt gillade någon annan, killarna var idioter och några var utanför. 20 år efteråt träffades vi i en enkel lokal med enkla möbler och enkel mat. Det enda vi kunde roa oss med var varandra, och jäklar vad kul vi hade! Idioterna hade vuxit upp till trevliga män med humor (de flesta!) och alla intrigerande skitsnackande tjejer hade mognat till kvinnor. Alla var väl inte sådana att jag skulle ha umgåtts med dem någon annanstans, men där fanns alla gemensamma minnen, och de räckte till.
Några hade fotoalbum med från högstadietiden, och vi skrattade och berättade historier till mitt i natten. På kvällen, när ingen längre var blyg och avvaktande, då fick var och en ställa sig upp och berätta kort om "livet efter skolan".

Men - även om jag inte var "populärast i klassen", så var jag definitivt inte mobbad. Hur jag skulle sett på festen i så fall har jag förstås ingen aning om ...

haha ja, man får nog tuffa till sig lite innan man ger sig iväg..jag vet att jag inte är den jag var förr. men kanske dom är, vet att det fanns en del tjejer och killar som bara älskade att trcka ner mig och mina vänner, kanske föörsöker dom göra så även nu?

Anonym (hej) skrev 2008-05-15 12:44:50 följande:

För det mesta blir det ju annorlunda på klassträffen då alla har förändrats och mognat. Men man behöver ju inte tacka ja om man inte vill, då kan man ju säga att man inte kan bara.

jag valde att inte gå på 10 års återträffen från gymnasiet eftersom jag inte igentligen hade några kompisar där, så varför skulle jag då vilja träffa dem och låtsas som jag tycker det är jättekul att ses igen.

hade kanske gått om vi haft något från högstadiet men njae, känns mest som det är till för att skryta om hur bra man har det(jobb, karriär, familj m.m.)

Kan säga att jag också var mobbad i högstadiet och valde faktiskt att inte gå på återträffen, inte för att jag var rädd för att bli mobbad av dem där utanför att jag kände att jag gått vidare med mitt liv och för att det kändes konstlat

Jag trivdes inte med min högstadieklass, inte så att jag var mobbad, men mina kompisar gick i andra klasser och min klass var en väldigt pojkdominerad klass med hårt klimat. Gick på högstadieåterträffen och tyckte det var trevligt, även om det var lite jobbigt att vissa (trots att de hade sambo och barn och jobb och förmodligen ganska normala vuxna människor i vanliga fall) blev som tonåringar igen, gömde sprit ute i buskarna så att de inte skulle behöva köpa den som såldes och lite så... Men de allra flesta var det roligt att träffa och höra vad det gjorde nu osv. Blev ganska ytligt dock Vår skola var 4-parallelig, alla hade fest samtidigt, vilket gjorde att en del av mina kompisar från högstadiet också var där. Lite roligt att se att de populäraste och tuffaste på högstadiet inte riktigt levde upp till sina roller längre, så att säga.

Jag har gått men det var i den klass jag gick i från årskurs 1-6 och det var hur kul som helst. bäst festen någonsin men det klassen var underbar.
Hade heller ingen rolig högstadieperiod (flyttade) och skulle liksom inte vilja ge dem att man dyker upp utan hade nog på något sätt markerat att jag gått vidare och inte är intresserad av dem och deras liv.

Jag har gått en gång och aldrig mer. Det var det värsta jag varit med om då alla faktiskt föll tillbaka till sina gamla roller. (Jag var ingen populär cool tjej utan "ful" och utanför på högstadiet) T.ex. så var jag först på plats och efter mig kom en kille. Han kramar då om de tjejer som "höll" i det och mig sa han knappt hej till. Sen fortsatte det i samma stil hela kvällen. Det snackades skit om de som inte var där och de som var elaka mot mig i skolan var inte trevliga nu heller. Jag grät hela vägen hem för jag var så besviken då jag sett framemot detta under en lång tid, att vi skulle ha trevligt allihop och minnas det som var bra under skoltiden. Men men, är man lika insnöad och trångsynt som vuxen som när man var tonåring är det ändå inget att ha i bekantskapskretsen. Men som sagt, aldrig mer en återträff...

Min syster var på en sådan återträff och hon var mobbad under sin skoltid, men ho gick ändå.
Hon märkte att det var hon som mognat mest av alla.. Att de andra fortfarande var lika omogna... Så hon blev stärkt av det!