Vuxna ,med mattesvårigheter, Dyskalkyli hur hantera vardagen?

Va f*n finns det fler som mig!!!

Ja är nog vanligare än vi tror tyvärr,

Jag har också levt mitt liv efter att undvika matte!
Men jag vet inte om jag verkligen har dys..har alltid trott att det varit någon fel eftersom att jag aldrig förstått.Jag har verkligen kännt mig riktigt korkad!
Men nu har jag tagit tag i saken och jag förstår faktiskt Jag får plugga ihjäl mig och räkna om o om o om igen men till sist kan jag det och det är helt underbart.har tom börjat känna mig lite smart.

Det jag är argast över är att mitt liv kunde sett helt annorlunda ut om jag bara fått rätt hjälp från början ,jag kunde ha varit en helt annan person med både bättre självförtroende och självkänsla.

skulle det visa sig att våra barn har problem i skolan ,kommer jag iallafall inte att fe mig föränn dom får rätt hjälp,det är en sak som är säker.

jag har ju inte fått diagnosen dyskalkyli,men efter att ha läst en liten notis i en tidning om något som hette dyskalkyli så började jag söka på internet och fann att detta stämmde på pricken in på mig.
visst var det jobbigt att få det svart på vitt,men samttidigt skönt eftersom jag inte var dum i huvudet.

Hejsan! Jag delar inte ditt problem men jag vet att det finns speciella kurser för människor med dyskalkyli. Jag tycker inte du ska skämmas!

puffar för detta viktiga ämne..

Exakt så är det.Tänk vad man hade  kunnat blivit! Och just därför och att frustrationen börjar bli rätt påtaglig så har jag satt mig i skolbänken nu!Lärarna är verkligen super!De suckar o stönar åt mig men jag ger mig inte och inte de heller så idag har jag gjort färdigt 1a boken
Har du provat att läsa in nu i vuxen ålder? 

Delar inte problemet men vet om att det finns och tycker det är hemskt att det inte är lika känt som t ex dyslexi.

har många gånger funderat på att försöka lära mig på nytt,men vet inte vad jag ska vända mig, och är även rädd att alla känslor ska komma tillbaka.

efter att vårt första barn föddes fick jag en förlossnigs deppression,med mycket frågor om livet bla så kom mina svårigheter upp i ljuset som jag på ett undermedvetet sätt dolt för min familj,

Dom tyckte väl inte att det var så farligt och ville tona ner problemet , men jag var tvungen att få upp allt i ljuset och älta mitt liv.

det var en svår tid med en bebis som mådde dåligt av svår kolik och en mamma som mådde minst lika dåligt ,både över sin bebis och sig själv.
Fick till sist psykolog hjälp efter att verkligen visat hur dåligt jag mådde.

Ja jag vill ha hjälp,med att lära mig räkna hjälpligt