Hej hej
oj vad jag känner igen mig!!! Låg inlagd i två omgångar med första barnet för bröstböld och det var verkligen det värsta jag varit med om! Redan när jag blev gravid med nr två var jag rädd för amning osv.. Försökte prata med mvc men fick ingen hjälp - jag var verkligen jätterädd. Men hon skrev in i min journal att jag ville ha mycket stöd på bb. Av annat skäl hamnade jag på spec bb efter förlossningen och bestämde mig för att prova att amma. Gick bra men på tredje dagen rann mjölken till och det gjorde svinont och rädslan kom tillbaka, fick tabletter utskrivna men peppades att pröva ett par dagar till. Åkte hem och var såååå nervös. Fick tipset att amma, amma, amma tills jag fick "kontroll" över brösten. I början grät jag och tyckte att det var jättejobbigt så här i efterhand var det nog mest psykiskt jobbigt för mig själv.
Nämnas bör också att redan på bb gav jag även ersättning, och har gjort så hela tiden. Typ när jag känt att amning blivit för jobbigt så har maken fått ge en flaska. Det har fungerat jättebra! Nu är bebis 5 1/2 månad och nu ammar jag bara på morgonen, och känner att det är såååå mysigt. Men vägen dit har varit låååång mest för att det varit just psykiskt påfrestande för att rädslan alltid funnits där. Den här gången har det alltså egentligen gått helt smärtfritt (utom en gång med mjölkstockning men det var verkligen ingenting)
Hoppas det löser sig till det bästa för er!
Sorry att det blev lite långt =)
