Styvföräldrar

håller med, att se hur alla dessa styvmammor gnäller över bonusarna får mig att må illa. Jag har en underbar styvpappa till min son. Visst sonen är jobbig och han har all rätt att bli trött men aldrig att han resonerar som många gör här. Skaffar man sig en partner med barn får man räkna med att barnet alltid finns med. Man behöver inte älska bonusarna men man kan acceptera dom, respektera dom och åtminstonne tycka att dom är helt okej. Annars tycker jag man kan ta sitt pick och pack och dra. Vad har man med en man att göra när man inte kan acceptera sånna viktiga delar av hans liv som hans barn???

Vad bra du beskriver det Nyfiken Gul!

Poängen är ju inte att man inte får känna som man gör men att sätta sig i nån form av martyrskap och vägra göra något åt det eller ännu värre: skylla på barnet - då går jag i taket.

Lever också i en styvfamilj och visst är det stökigt (framförallt i början) men om viljan finns så kan det fungera. Exets nya (som tyvärr dog i somras) var fantastisk med mina barn och vi saknar henne allihop - även jag fast jag egentligen inte kände henne. Hon gillade och respekterade mina barn (och nej - tror inte hon älskade dom som hon gjorde med sina biobarn) - det räcker för mig.

Jag är också bonusmamma och blir illa berörd av de trådar som finns om rent hat mot bonusbarn. Nej man vet aldrig hur det blir innan man ger sig in i det, precis som man inte vet hur det är att bli biomamma för första gången. Men jag anser att alla människor har eget ansvar för sina egna liv, att göra det bästa av det. Det är inte alltid lätt med bonusförhållanden, men vem har sagt att livet ska vara lätt?
Jag skulle må så himla dåligt om jag och min separerade om han träffade en tjej som hatade min lilla tjej. Herregud vilken mardröm!! Jag har alltid kramat, tröstat, stöttat etc mina bonustjejer och det hoppas jag mitt min mans nya också skulle göra om om om vi skulle gå skila vägar.
Den enda man kan ändra på är sig själv och sin inställnig till saker och ting. MEn det vill aldrig de arga bonusföräldrarna lyssna på när man skriver det... SEn tycker jag att man får hålla huvudet högt och ibland ge mer än vad man får. Det kommer alltid komma tillbaka på något sätt, men kanske inte från samma källa.

Det jag tycker är tråkigt är att även i de trådar där en bonusmamma skriver och berättar om hur jobbig situationen är, att hon inte har de känslor för sina bonusar hon vill ha och ber om hjälp för att få ordning på situationen, så kommer det ett antal ganska otrevliga inlägg där just "Du visste ju att han hade barn innan" är frekvent förekommande tillsammans med andra mindre trevliga påhopp som att hon är en hemsk människa som inte älskar sina bonusbarn över allt på jorden (överdriver lite )

Jag blir också illa berörd när jag läser trådar där bonusmamman hatar barnen, inte vill ha dem hos sig etc och inte är intresserade av att koma fram till en lösning, men tycker det är synd när de som har en jobbig situation (för det kan det vara att vara bonusmamma) får elaka påhopp, det hjälper ju inte någon.

Ibland kan jag känna att här på fl ska man helst inte vara bonusmamma, inget man gör är bra. Om man inte bryr sig om och älskar bonusarna så är det fel, man är en hemsk, okänslig människa och pappan borde lämna en, men om man är engagerad och vill ha hjälp i situationer, typ "biomamman misshandlar barnen och pappan får aldrig träffa barnen, vi saknar dem och vill hjälpa dem (lätt överdrivet igen ), då får ofta bonusmamman till svar att du ska inte lägga dig i, de är inte dina barn.
Snacka om dubbla budskap!

Vill påpeka att jag har underbara bonusbarn och en väl fungerande situation, jag startar alltså inte trådar som de jag skrev om ovan, men jag läser dem med intresse.

Jag kan ändå förstå att folk blir upprörda när bonusmammor skriver sådana inlägg och andra skriver att "du visste ju att barnen fanns där sen innan. När du träffar någon måste du se en helhet och inte bara mannen, har han barn då vet man att dom kommer alltid finnas med och tänka lite själv att är detta något för mig, ett barn som kommer att bo med en vv, vh osv.
Visst man vet aldrig hur det kommer att bli men man kan alltid föreställa sig hur de ska bli med "han jag och den" och inte bara "jag och han" för sen sitter många här och skriver en massa inlägg om hur mkt man ogillar sina styvbarn
Träffar man någon med barn så tycker jag att då måste man acceptera barnen och försöka få en fungerande situation.

Så fort jag har träffat någon med barn så har jag satt en spärr på mig själv och kan bara inte falla för jag vill verkligen inte bli en sådan bonusmamma som sitter här och skriver sådana inlägg som att jag verkligen ogillar bonusungarna

Tror jag har sett några inlägg du gjort i en styvföräldetråd, om jag inte missminner mig var det en rätt hård ton genom hela tråden mot TS och vad hon kände.
Hon var arg/ledsen över att det fanns så många som inte kunde låta henne känna som hon gjorde utan att försöka fostra eller räta upp henne (mina egna ord, så uppfattade jag det)
Hon frågade ifall man verkligen kan säga till någon att man känner fel och såvitt jag förstod det så tyckte du inte om det hon skrev och dömde henne rätt hårt.
Och nu skriver du att det inte är ditt fel hur du känner...
Hon var bonusmamma och hon tyckte inte om hennes bonus, är det då hennes fel att hon känner så?

Vem kan göra en bedömning på huruvida det är ens eget fel hur man känner undrar jag.

Jag fattar inte vad du menar? Äger inte alla sina egna känslor?
Om pappan tycker om pojken men inte styvmamman, då är det väl snarare hur de båda förhåller sig till pojken som avgör känslorna till honom? Det är ju hur jag förhåller mig till saker och ting som avgör vad jag tycker om dem eller inte.
Det är ju inte trafiken som gör mig stressad utan hur jag förhåller mig till den (alla stressas ju uppenbarligen inte av den). Nej man får allt ta eget ansvar för de känslor man har.
Man har ju rätt till alla sina känslor men om det är så att känslorna inte gör någon nytta utan snare drar ner mig och leder till destruktiva förhållanden, ja då kanske det är läge att fråga sig själv vad man vinner med alla hålla fast vid de känslorna bara för att man ska ha rätt att känna vad man känner. Då finns det ju ingen vinnare, bara två förlorare.

Anonym (ironi) skrev 2008-05-19 01:50:22 följande: