Efter Galloperation!!!

Jag kunde inte äta helt som tidigare -före gallproblemen altså- direkt, utan det var en invänjningsperiod, men jag fick tillbaka mitt liv efter operationen måste jag säga. Till sist klarade jag överkokt ris och vatten, samt hel slanggurka, det var det enda, pg graviditet och amning fick jag inte något annat än voltaren och kunde ha toppkramper på 20-30-timmar med bukspottskörtelkänningar och feber efteråt; innan jag väl fick min operation.

Den allra första tiden kunde jag få känningar av "tyngd" kring bukspottskörteln, som efter ett långvarigt gallstensanfall ungefär, men inte med kramper och toppsmärtor, men visst, det kunde kännas rätt så bra, även om jag kunde fungera under tiden, kunde göra saker, gå upprätt etc.

Jag kunde till en början ibland få gallköringar så det stod härliga till. Jag fick inte så mycket förklaring till vad gallblåsan egentligen var till för mer än att den var "behållare" för gallan och att den signalerade till hjärnan när det var dags att sluta överproducera galla, om det är så vet jag inte men det stämde rätt så bra med mina gallkörningsperioder vid extra olämplig kost (pizza var rena döden ett par timmar senare i några år efter operationen), dvs, det fanns ingen signal till hjärnan att sluta producera galla så mellan varven kunde jag i princip för att tala ren svenska, skita taggtråd någon dag eller så. Men nu var det länge sedan jag hade det så, och utan problem äter jag pizza, äpplen, ägg, kiwi, citron mm idag. .

Min son opererades för galla för några år sedan, och han har haft ungefär samma efterförlopp som jag hade; han kan äta vad som helst men får skylla sig själv när han gör det. Men anfall och kramper får vi inte, och vi behöver inte längre styra in våra liv till att fortgå i närheten av en säng för att vi behöver dra oss tillbaka pg anfall etc.