Joelbitar

haha nej han som sjunger har ju en rätt kass röst... låter la lite töntigt

Haha, jaaaaa....

Jag minns Joelbitar med fasa...
Jag tyckte enbart han var konstig, obehaglig och läskig.
Jag minns att jag ofta tänkte "jag hoppas att jag ALDRIG behöver träffa Joel!"...

haha jag blev rädd för skrotnisse så det är väl inte omöjligt att man kan bli rädd för joel med iofs

Jag var bara rädd för Björkman...

Björkman? Vilken Björkman?

ja det undrar jag med

I Skrotnisse. Han var den elaka som var rädd för sin mamma.

jasså haha. jag var så rädd för den att jag inte våga kolla på den. kommer bara ihåg själva skrotnisse

Okej, jag satte mig liksom aldrig in i skrotnisse av nån anledning.

Samma här! Det måste ha blivit något fel när de gjorde programmet....

Skrotnisse var också läskigt, särskilt Björkman, men jag vågade titta ibland...

Typ så här:

"Hur kan vi öööka toleraaansen för baaarn med DS i saaamhället? Jag vet, vi gör ett gulligt TeeeVeee program om ett litet baaarn med DS så får alla de andra baaarnen se att baaarn med DS inte är ett dugg annourlundaaa än de sjääälva. Och sen när deee växer upp kommer deee att ääälska baaarn med DS och aaaldrig se neeer på dem!"

Fast resultatet blev tvärt om. Man lärde sig att DS-barn är skrikiga, jobbiga, äckliga, äter bajs och kan inte prata. Och så kom man för alltid att associera namnet Joel med en gallskrikande unge som hellre rullade sig i lera än lekte med de andra.