gnällig 10 månaders... blir så trött

vår har pågått i ca 2 veckor nu... ser MYCKET fram emot när den är över. Han är dessutom mammig och pappig nu så det är svårt att få avlastning av släkt eller vänner. Får vi besök vill han bara vara i min famn hela tiden.

Vår Dante var likadan när han var 10 mån. Extremt gnällig och Väldigt mammig. Satt jag på en stol och han satt nedanför och jag reste mig började han storgråta osv.

Nu är han 11½ mån och är mycket nöjdare, jag kan till och med gå på toaletten utan att han gråter ;)

Däremot har han blivit svårare med läggningen, men det ändrar sig väl också så småningom.

Menar du att den här fasen sitter i ca 1 ½ månad? Min tjej är oxå i en jobbig fas. Gnäller o gnäller för minsta lilla + blivit extra mammig. Men mycket gos så funkar det.

Hoppsan här missade jag ett inlägg.

För min grabb varade den så länge, men det är säkert olika. Nu är han mammig igen (14 mån), nästan värre än tidigare. Börjar vänja mig dock, han är så extremt gosig nu så det gör inget att han är hos mig hela tiden ;)
Lite jobbigt för sambon bara, så fort jag går utanför dörren så blir det panikgråt i tio minuter-en kvart.
Toaletten får jag inte heller gå själv på längre... Fast nu får jag lite hjälp iaf av lillgrabben, han river av toapapper åt mig så det går väl an :D

Å shit vad träffande! 10 månader i morgon och har gnällt sönder mina öron i 2 veckor. Envis som satan, arg som ett bi och gnällig som en cykel som behöver oljas! Jag blir tokig.

Läggningen tar 1 timme Han ska sitta upp, leka med snuttefilten, prata, resa sej upp, gnälla, ta upp nappen och  krångla i sängen.....Hjälp! Hur länge ska detta fortsätta

haha!! skrattar av IGENKÄNNANDE.....puh...

Så var våran son också och till en viss del så var han uttråkad förutom att det var någon fas med separationsångest.
Det gick inte över förrän han började förskolan när han var 14 månader.

haha, här är en till. V´ärsta trotset. Blir galen. Gnäll hela dagarna. BLÄ. Hållt på i två veckor nu. Vad göra?

Här är en till

Tidigare var hon som ett ständigt solsken, inget gnäll och inga problem.
Nu, 10 månader gammal, är det andra bullar. Hon gå fram till mig och gnäller, vill bli upplyft. Men när jag väl har henne i famnen så vill hon ofta ner på golvet igen, böjer ryggen bakåt och krumbuktar. Sätter jag ner henne på golvet igen så blir det världens oväsen och krokodiltårar.

Och så håller vi på

Läggningen på natten har också blivit lite knasig. Tidigare la jag bara ner henne och gick ut ur rummet. Hon låg vaken lite och pratademed sin snuttefilt och sen somnade hon. Nu går hon upp i brygga när jag försöker lägga ner henne!

Jaja, det går över. Det gjorde det med hennes storebror och det lär det göra med henne

Nu börjar jag undra om inte hans gnäll beror på att jag har slutat amma på dagarna. Det blev samma reaktion i somras, eller då var det ännu värre, och jag trodde att detta kunde va en orsak då men jag visste inte. Det vände hur som helst då, från en dag till annan, när jag började amma igen... Nu vet jag inte än... men han blir betydligt gladare när jag nu har ammát honom ett par gånger på dagenö. Anledningen till att jag slutat amma på dagen är att han inte velat ha mat.... Nu äter han ju mat bättre men han är på dåligt humör.... Vad göra? Jag kanske får hoppas på att han fortsätter att äta bättre OCH kan amma....

hm...ja han kanske saknar det?! 

Hur går det för er andra? Trots mer amning på dagarna gnälls det fortfarande på. Hållt på i nästan tre veckor nu... Han kan inte vare sig krypa eller åla ännu riktigt så jag tror att han är missnöjd över det också. Men det är så himla jobbigt. Han tål ingenting....

Minxy: Tror du har skrivit i tidigare trådar om att din äldste son har varit känslig och gnällig och gråtig. Kan inte du berätta hur dessa egenskaper har utvecklats under åren? Blev det bättre när han kunde kryypa, gå, prata m.m.? Hur är det idag?

Ja, sonen var väl ett typiskt "krävande" barn
Det har helt klart blivit bättre och det har vi nog talet att tacka för.

Han är väldigt verbal och har mycket att prata om - till stor del om hur han känner.
Han pratar om sina känslor i nutid, dåtid och framtid: "Leo är arg", "Leo blev ledsen" och "Då blir Leo jätteglad!"
Dessutom så pratar hon mycket om spöken och monster och vill då kunna få en försäkran om att såtn inte finns.

Om han blir ledsen nu så frågar jag helt enkel: Är du ledsen? Varför då? och då berättar han vad det beror på och då kan v (oftast) lösa det

Så för oss lossnade mycket när han började prata på allvar!

Så där har jag också. Fast min dotter har just blivit 9månader och tar sig fram på rumpan.
Men här skriks/gnälls det hela tiden och trött är hon hela tiden.
Kanske är max 3-4 timmar på en hel dag som hon e nöjd om man slår ihop, resterande består av skrik/gnäll eller sova.

Har slutat amma på dagen å vi har just flyttat till hus å nu har även nattningen blivit ett helvete.

Lätt att få henne å somna men vaknar efter ca 1timme å vägrar somna om sedan får jag inte gå där ifrån är hon väl sover

Härligt att ni klagar över 2 veckor!! Min 10-månaders har varit sån SEDAN FÖDSELN!! Vägrade vagn 3 månader, sover bara en kvart åt gången, även på natten o är allmänt missnöjd JÄMT, förutom när jag sitter på golvet jämte honom, eller bär honom (11 KG) :p + detta så har jag en 3-åring hemma. En bra natt sover vi 4 timmar i sträck! Å sen en gnällig 10 måanders heeeela dagen! JAG BLIR SNART TOOOKIG..

men stå ut, säger alla... å vad ska man egentligen göra+?? jag är nog redan i väggen.. dagarna bara rullar på, men som sagt, vad ska man göra??