Hej tjejer,
var hos BM igår och oj oj oj vad de blev upprörda när de hörde att jag varit på Emma kliniken och fått ultraljud, till och med min gynekolog kom in och deltog i all upprördheten!! Iofs arbetar jag ju inom hälso- och sjukvårdsorganisation och bör väl inte vara allt förvånad över detta men jaaa, ändå...hade väl anat att de inte skulle gilla det, men att bli så upprörd...min gynekolog var till och med i kontakt med en ultraljudsprofessor på sjukhuset i Lund under tiden jag var där om detta...!! Jag hade med mig rapporten från Emma ultraljudsklinik där det stod alla mått etc., tänkte att det kunde vara av intresse, jämföra med UL från v 13 etc. Då gick hon direkt och hämtade min gynekolog och sen stod de där och föreläste om hur illa de tyckte om detta, och att ultraljudsundersökningar skulle ske i medicinskt syfte och det var inget man skulle "commercialize" och tjäna pengar på. Och det finns inga studier på hur fostret/barnet påverkas av att ha så ny tung teknik som 3D UL på i 45 min, och de har ingen läkare där på plats som kan ta ställning till eventuella onormala fynd, de tar inget medicinsk ansvar alls utan skickar då bara vidare detta på en rapport till "den vanliga sjukvården" som då måste ta hand om det, och det är de minnsann inte alls intresserade av att göra, och tänk så många fler ultraljud det leder till...och detta har minnsann en läkare i Lund anmält till Socialstyrelsen och hon skulle ringa upp honom nu och prata om detta och bla bla bla...När jag suttit och lyssnat ett tag och min gynekolog gick iväg för att ringa den här läkaren/professorn i Lund så sa jag att 3D tekniken använder dem även på MAS, och att på Emma kliniken hade de faktiskt inte på 3D maskinen i 45 min, för det mesta var den på vanlig 2D som alla ultraljudskliniker använder, och sedan emellanåt när det såg ut att vara ett bra läge satte de på 3D. Sammanlagt tror jag hon hade ultraljudsapparaten på min mage i 20 min, övrig tid gick ju åt till att prata och berätta och så... samt att visst, i deras egenskap av sjukvårdspersonal må de tycka att UL är för rent medicinskt syfte, men en graviditet är inte bara en fysisk upplevelse, det är även en känslomässig och psykisk upplevelse, och eftersom de nekade mig UL i v 18, och jag var orolig med tanke på vår bakgrund och svårigheter så kände jag att jag behövde göra detta för att må bra och mår inte jag bra mår säkert inte vår lill-kille bra...och kan de inte möta upp till sina patienters/kunders behov, ja då söker man ju sig någon annanstanns...då blev där ett par snörpningar på munnen sen var den diskussionen över...Jag blev inte upprörd, men blir bara så trött på sjukvårdspersonal som inte kan se till hela människan, vi består faktiskt av mer än bara vår kropp...
Men sen flöt väl besöket på, SF 26 (vecka 25+1) och hjärtslag 142. Jag hade väldigt lågt blodtryck och lågt HB så det förklarar ju min yrsel, svimningskänsla och extrema trötthet jag haft den senaste veckan. Har tidigare ätit Hemofer (mildare mot magen), men tydligen har det inte räckt så nu har det inhandlats niferex + blut-saft, min BM tyckte jag skulle ta det i en månad för att få i mig extra järn...Så jag harvade runt på både apotek och hälsokostaffär igår...men glömde handla stödstrumpor som hon också sa jag borde ha med tanke på mina svullna fötter. Man känner ju sig snart som en gammal tant 
MiniL: Vad härligt att ni snart kommer till RMC, så mycket släppte för oss rent mentalt och känslomässigt när man väl kände att man "fick hjälp"...innan dess kände vi oss så frustrerade och hjälplösa...
Vagn, skötbord, bebisgrejer på Ullared, fått spjälsäng av vänner, babysitter av vänner...ja, det fyller på sig i baby-rummet med andra ord. Men gillar när jag får pyssla med det, känns som det verkligen är på gång då.