Inlägg från: bananglass |Visa alla inlägg
  • bananglass

    Särbegåvade barn

    Jag upplevde att det var fult att vara "intelligent" (i bemärkelsen ha högt IQ) redan på lågstadiet.
    Jag intelligenstestades i första klass då jag ingick i en studie som utvärderade någon form av kosttillskott (vilken form av kosttillskott minns jag inte, jag var alltså inte ett utav barnen som tog kosttillskott) och beräknades ha en IQ motsvarande en genomsnittlig sjätteklassares. Vid elva års ålder beräknades min IQ ligga över en normalbegåvad 20-årings och vid arton års ålder fastställdes min IQ till 142.

    Förutom att jag upplevt svagt stöd från skolan har jag också erfarit en slags misstroende från min omgivning när jag vid 13 års ålder insjuknade i en kronisk, psykisk sjukdom. "Du som är så smart kan ju inte vara sjuk", fick jag höra till leda, även från utbildad skolpersonal.

    Jag skolkade flera gånger i veckan under högstadiet och fann att det accepterades utav samtliga lärare på skolan, då de visste att jag klarade mig utmärkt på proven utan att behöva sitta i skolbänken flera timmar varje dag. Idag är jag besviken för att ingen gav mig ett alternativ till att skolka, nya utmaningar, mer stimulans.

  • bananglass

    Även jag är orolig inför min egen sons skolgång. Han är bara två år nu och jag kan omöjligt svara på om även han blir "särbegåvad", men hans far har en historia liknande min bakom sig och har ett IQ på samma nivå som mitt. Det är en sådan hårfin balansgång mellan att uppmuntra och pressa som jag hoppas att både vi föräldrar och skolpersonalen kommer att klara av utifall sonen visar sig ha begåvning utöver det "vanliga".

  • bananglass
    IsaW skrev 2008-05-25 22:16:35 följande:
    Jag tror man gör sitt barn en otjänst om man inte är beredd att också se att man har ett "normalt" barn. Ett barn med känslor och behov som alla, oavsett begåvning. En vinst med skolan är att man faktiskt måste försöka fungera med individer som inte är lika en själv. Så är också vuxenlivet. Personligen skulle jag inte vilja byta mitt barns möjligheter att få vänner och känna sig "normal" mot att han fick uppgifter som stimulerade hans intelligens optimalt. Jag är övertygad om att störst lycka i livet får man av att känna vänskap, sammanhang och kärlek. Att man inte står ut med misslyckande beror nog mest på att man uppfostrats att tro att man är bättre än andra (eller att man inte är älskad om man inte presterar bättre). Intellektuell stimulans är viktigt, och förhoppningsvis kan skolan ordna med det inom den vanliga verksamhetens ramar. Annars tycker jag ändå skolans sociala funktion är viktigare.
    Jag fick ingen anpassad skolgång och det sista jag kände mig som var normal. Det var i många situationer pinsamt uppenbart att jag låg flera årskurser över mina klasskamrater vad gäller matematik framför allt (men även övriga ämnen) och det undgick varken mig eller de jämnåriga i klassen. Jag kände mig som ett UFO, malplacerad och missförstådd under hela skoltiden, så långt bort från "normal" man kan komma.

    Sedan håller jag med bland annat Tjoy; prestation ska inte vara målet. Målet ska vara möjligheten att utvecklas för det egna välbefinnandets skull, precis som för alla andra barn. Skillnaden ligger väl främst i att verktygen för att låta högintelligenta barn utvecklas oftast måste ges utanför den ordenarie skolundervisningen.
  • bananglass

    E81: Jag personligen tror inte alls att "särbegåvade" barn uteslutande bör leka med andra högintelligenta barn. Mångfald borde rimligen berika och vara utvecklande även för barn med särbegåvning, men jag tror att Ellen har en poäng i att de även behöver stimulans från barn på samma intelligensnivå som de själva.

    Jag har vänner som har IQ strax över 70 och jag har även vänner med IQ över 160. Mångfald berikar!

  • bananglass
    linhen skrev 2008-05-26 12:56:31 följande:
    Hur vet dina vänner vilken IQ de har?!?
    Vi pratar knappast om alla mina vänner, men jag har en liten hög med vänner som begåvningstestats för Mensa, några som testast med WAIS i utredning för vissa psykiska sjukdomar och ytterligare några som faktiskt betalat för att göra WAIS privat.
Svar på tråden Särbegåvade barn