Ålder hos adoptivföräldrar, vad tycker vuxna adopterade?

Jag vet inte, mognaden sitter ju inte i åldern egentligen, man kan vara väldigt mogen och gått igenom massor även om man är i 30-årsåldern (alltså rätt ungt i adoptionssammanhang) som om man är 40 + när man blir förälder. Mina föräldrar var unga när de fick mig (28 år) och vi vara 32 år när vi adopterade....Jag har alltid tyckt att det varit mogna och bra föräldrar, tror inte de hade varit bättre föräldrar om de varit äldre när de fick mig. Är ju glad över det nu att de inte är för gamla när de fick barnbarn så de orkar med att delta i vår sons liv mycket.

Jag vet inte om det är viktigare eller mindre viktigt med åldern när det handlar om adoption, jag tycker ju att mina föräldrar har gett mig en fantastisk uppväxt men det har nog inte varit skillnad om de varit äldre när de fick mig och min bror....Jag tror ju inte det är så jätteroligt att ha jättegamla föräldrar eller för unga föräldrar heller om de vore mina biologiska föräldrar heller....Vid adoption är ju fördelen att du kan inte vara jätteung när du får barn och heller inte för gammal. Tycker det är bra att det finns gränser från båda håll. Inte för ung och inte för gammal. Sedan kan man väl diskutera vad den övre gränsen ska ligga men den undre gränsen tycker jag är bra.

Usch vad jag svamlar, är trött och ska lägga mig nu