Att spricka nedåt.....

Hehehe, ja eller hur!

Tror inte det är så vanligt...
Fick ett klipp och lilleman blev tagen med sugklocka.. dom gör nog allt för att förhindra att man ska spricka, därför man BARA ska trycka på när BM säger att du ska det!
Lycka till, snart är du mamma du med. :)

Hoppas att du har rätt. Jo det e klart att de nog inte vill att man ska gå sönder så mkt. Jag hoppas att allt går bra bara

Det du pratar om är en Sfinkterruptur. Har för mig att det är en 4-5% av förstföderskorna som råkar ut för det. Ofta i samband med sugklocka, yttre press eller snabba förlossningsförlopp.

Jag fick en sådan ruptur vid första förlossningen. Blev sydd på OP efter och är helt återställd idag. Har sen dess fött ett barn till vaginalt och inte spruckit igen.

Låter skönt att allt är bra! Ja det är en sån jag menar, viste inte bara hur man stavade till det
Låter ajaja dock...
Jag kanske ska låta bli att vara orolig för det, man vet ju iof inte vad som händer...kanske bara att gilla läget...

jag fick oxå sfinkter ruptur, åkte på op efter förlossningen tog 7mån innan jag blev helt återställd!
Dock känner jag ingen annan som råkat utför det.
Min son blev tagen m sugklocka!

TS: Hur går det för dig? Snosar kanske på bebis nu? *hoppas*

Det verkar väldigt vanligt att spricka i Sverige? Vägrar barnmorskorna att klippa, eller vad? Nu blir jag ju orolig!

Jag födde i England sist, och hoppas hinna till Sverige denna gång (engelska sjukhus, ni vet...). Men spricka vill jag ju inte! Sist skar de lite (på min begäran vid behov) men en barnmorska sa att hon ALDRIG klipper/skär "Jag vill att kvinnan ska spricka naturligt" sa hon!!! "Vad du vill bryr jag mig inte om!" sa jag... Lyckligtvis tog hennes skift slut innan det var dags!

Enligt barnmorskorna så ska man hellre spricka själv pga man läker snabbare och bättre då. Det hela blir mer naturligt.
Iiiik.... Nu när jag började tänka tillbaka på förlossningen så fick jag genast ångest... Smärta.. Men men.. Den för något gott med sig iallafall :D

Ytterligare en mamma som sprack hela vägen här.. Jag tyckte det var mest synd för att jag inte fick vara med bebisen timmarna närmast förlossningen.. Pappa fick dock tid att bonda och det är ju bra!
Jag är helt återställd och hoppas klara mig bättre denna gång (bf 17/6).

Jag tänkte aldrig på att själva sprickningen gjorde ont, ej heller dagarna efter, man får ju smärtstillande..
Har oxå fått hjälp att bearbeta allt det negativa..

Jag ska verkligen försöka att inte tänka så mycket på själva förlossningen. Jag har ju gjort det en gång så jag borde väl överleva en till. :D

Jag födde två barn utan problem och jag känner ingen som fått analinkontinens.  Kallas det inte för sfinkter ruptur när ringmuskeln går av?

Hej !

En till som fick sfinkter ruptur av grad 4, pga av att en jättebarnmorska tryckte på magen trots att huvudet var ute. Så axeln kom fel... Fick en ursäkt av den andra barnmorskan men det hjälpte ju inte mig. Min dotter förstörde sin axel pga detta och har fortfarande problem.... Är gravid igen men ska försöka föda vaginalt i allafall. Jag tror jag blev återställd efter 8 mån.

Jag fick med sfinkter ruptur grad 4 vid min första förllossning, han kom med vidöppen hjässbjudning och det gick snabbt, han fastna så det blev yttre press med. Men, idag mår jag bra, hade problem ganska lång tid efteråt, och därför blev det snitt andra gången pga jag till sist läkte ihopa bra och ordentligt.
Men det tog nog uppåt 1-2 år år innan jag nästan som innan.

När man väl ligger där är de sista man tänker på att spricka...Jag sprack i mellangården på djupet och på längden men det kändes inte alls...De va de sista man tänkte på när man fått upp lillisen på magen.. Slapp dock bli sydd av läkare utan barnmorskan gjorde det så de va inte så allvarligt tydligen... Lider med dem som spricker hela vägen, de gjorde inte jag.

skriver med stora boxtäver för att detta är viktigt ang denna tråd.

JAG HAR HÖRT ATT OM MAN INTE VILL SPRICKA NEDÅT SKA MAN 6V INNAN BF, VARJE DAG STOPPA IN ETT ELLER FLERA FINGRAR I SLIDAN OCH TRYCKA FÖRSIKTIGT NEDÅT, SÅ ATT DET TÖJS. MÅNGA SÄGER ATT DETTA HJÄLPER. ETT LITET TIPS BARA :)

Jag smörjde med någon fin slidolja som jag köpte på profylaxkursen innan... det har jag småskrattat åt själv efteråt för att det kändes lika meningslöst som att försöka sopa upp all sand i Sahara med en pensel..

Detta är dock inte menat som något taskigt, jag tror på tankens kraft och om man tror sig kunna påverka förloppet innan kanske det i allefall stärker ens självförtroende inför förlossningen..

Kommer med en liten kommentar här oxå; jag var JÄTTERÄDD för att spricka innan min förlossning, föreställde mig ljudet och känslan och kunde börja gråta vid tanken om att det som är ens allra mest privata kunde gå sönder.

Så läste jag att det bara hände i 2-3 pct av förlossningarna, och bestämde mig för att bara glömma det, och koncentrera mig på att lära mig att slappna av i bäckenbotten. (Det kan hjälpa).

Det är tydligen lite vanligare än så hos förstagångsföderskor 4pct har jag läst, och 5pct också. Allra oftast pga yttre press - dvs att det ska gå fort för barnets skull.

Och tro mig, när man ligger där och hör att de säger att barnets hjärtljud blir svagare, då skriker på dem att GÖRA nåt. Och man ångrar sig inte.

Jag sprack rejält, men det hade jag inte fattat själv alls, för det kändes inte alls. Det var skitjobbigt att sys med den lilla nya på magen, men det var ju inte det jag hade varit rädd för. Inte heller att ha ont när jag satt eller gick, eller att ha svårt att bajsa. Jag kopplade inte ihop det med att föda på nåt vis...

Så jag vill bara säga till de som verkligen är nervösa - den lilla risken finns, men även om man skulle ha otur, så står smärtan och tröttheten helt i skuggan av den lilla guldklimpen man fått att sköta om. Det är alltså barnet som fyller mest!