Det började på BB redan. Hon skrek och skrek och skrek och vi förstod ingenting. BB personalen (nattpersonal dessutom, man borde skicka dem på charmkurs) sa bara "Det är jobbigt att få barn, det visste ni väl?"
Till slut blev min sambo vansinnig, gick iväg med dottern och bad dem GÖRA NÅGOT NU. De tog tempen på henne, knicklade lite med den i rumpan och då kom det massa bajs. Sedan sov hon gott..
Men följande tre månader höll det på likadant när magen satte igång. Minifom hjälpte inte, men mjölkfri kost för min del (jag ammade) hjälpte kanske lite.. Eller om det helt enkelt var så att koliken då började försvinna.
Saga skrek och skrek och skrek, och ingenting kunde hjälpa. Vi bar, vaggade och tröstade hela tiden. När det var som värst skrek hon från klockan tre på eftermiddagen till klockan tre på natten. Inget hjälpte.
Lider med dem som behöver uppleva kolik. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv.