När är man "alkoholist" ?

Det är en fråga som egentligen inte finns ett rakt svar på. Det är en kombination av omständigheter som gör att man är alkoholist. Det finns heller ingen tidpunkt då man övergår från normalkonsumtion till att vara alkoholist. Det är ett samlat beteende, men även om man inte är alkis "fullt ut" så är vissa beteenden risktecken. Det kan vara t ex att man inte inte kan/vill bara ta en drink, att man får minnesluckor på fyllan men även nykter. Att man dricker trots att man vet att man borde vara nykter för att man ska göra ett eller annat. Att man smyger med alkohol, gömmer den. Vart och ett av tecknen är i sig inget tecken men tillsammans visar de på fel och för stor konsumtion.

Att erkänna för sig själv är startskottet på en väg tillbaka till ett nyktert liv. Om man en gång blivit alkoholist så är det vanliga att man förblir det resten av livet, dvs man kan inte dricka normalt. Även om man som missbrukare vet att man har problem så förnekar man det för sig själv för att inte klassa sig som alkoholist. Det är ett ord förknippat med en enorm skam och känsla av mindervärde . Därför är det det sista man vill vara. Det KAN vara så att din kompis inte är alkoholist men förmodligen snart där om det fortsätter. Att självmedicinera med alkohol brukar vara en rätt säker väg till alkoholism om man inte bryter vanan. Har personen alkisar eller andra missbrukare i släkten är risken ännu större.

Att lugnt och sansat prata med henne kan vara en start, att få henne att själv se hur det ser ut. Det blir lite som en intervention där den drickande konfronteras med konsekvenser av sitt drickande som de inte själva ser. När tillräckligt många konsekvenser tydliggjorts kan det få alkisen att inse att livet håller på eller har spårat ur och att de inte längre kan hantera sitt liv. Annars är det i princip omöjligt att som vän göra mer. Det är svårt att som vän ge den drickande sådana konsekvenser att fortsatt drickande blir så besvärligt att det motiverar ett stopp.

Prata med henne och kolla hur hon själv upplever det för stunden, kanske vill hon inget hellre än sluta men vågar helt enkelt inte för att alkoholen fortfarande fungerar. Det finns hjälp för den som vill ha den, länkarna eller AA t ex. Det viktigaste är inte hur man blir hjälpt utan att man blir det. Men ingen blir hjälpt innan man själv vill det.

Jag har en farbror som är alkoholist, han har skött sitt jobb hela tiden, men super till på helgerna. När man dricker fast man föresatt sig att inte göra det, när man gömmer och ljuger om hur mycket man dricker, ja, då är man alkoholist. När man inte kan hantera livet utan hjälp av spriten...

Tack för era svar!!!
Jag förstår vad ni menar om att det är ett samlat beteende. Nu bor ju inte vi så nära varann och träffas inte så ofta, men ibland, så jag kan ju inte säga fullt ut hur hennes beteende är. Men hon är ju medveten om att hon har problem med drickandet men dricker ändå och hennes livssituation är inte utan problem. Jag är rätt övertygad om att hon inte klarar av att dricka överhuvudtaget utan att fastna, men jag tror att hon tror att hon klarar av det. Men det är väl det jag ska fråga om tror jag. Det enklaste är väl att bestämma sig för att bli nykterist, men det är ju upp till henne att bestämma förstås, och missförstå mig rätt, jag menar inte att det är "enkelt".
Bra sagt av Tompavan om att en vän inte kan göra mer än vad du skrev. Det var nog det jag behövde höra, tack.

Jag tror att just termen nykterist kan vara ganska laddad. Det kände jag, just att den beteckningen hade en slags tönt/tråkighetsstämpel på sig. Det är ju olika givetvis men jag tror att det är bättre att prata om att sluta dricka eller låta bli att börja dricka. Det är så laddat för oss som dricker att, särskilt innan vi erkänt att vi är alkoholister, kallas det ena eller andra. Det kan låta lite löjligt men det kan utlösa en avog inställning till hela idén om att sluta dricka, särskilt om initiativet kommer från någon "utomstående".

Fråga istället om hon skulle vilja slippa dricka. Då är det underförstått att man egentligen varken borde eller ens kanske innerst inne vill dricka men man gör det för att det finns en tvångskänsla. Att känna sig tvungen att dricka är ett påhäng. Tvånget kommer ju från en själv, men det är ju i terapeutiskt syfte och man vill ju må bra. Det säger henne också att du förstår att hon inte dricker för att det är gott. Det kan ju vara olika mellan individer men jag skulle nog lyssnat mer på någon som ställde frågan så istället för att tala om för mig att jag har alkoholproblem, då går man i försvarsställning direkt istället. Det är hårfina nyansskillnader i sättet att närma sig problemet men det kan vara avgörande för framgången.

Anonym (etttvåtre) skrev 2008-05-28 11:31:46 följande:

håller med här i detta inlägget. När man förnekar sitt drickande, ljuger och man tar till spriten så fort det är något. Har en kompis som är alkoholist och h*n dricker så fort det är jobbigt, bara för att det är fredag osv. Har alltid en anledning. Gränsen går med när man har så hög toleranströskel att man kan dricka stroa mängder utan att bli full. H*n kan inte bara ta en öl en fredag kväll för att njuta utan hon har ett helt lock och dricker tills det är slut.

Alkoholist är man när man har gått så pass långt att man blir fysiskt beroende av alkohol och inte ?kan? klara sig utan.
Fram till dess så har man en bred gråzon.

ja det är faktiskt så enkelt att man är en alkoholist så fort man inte kan dricka "normalt", när man går över gränserna med att dricka för mycket och för ofta. när man inte klarar sig utan. så det handlar inte om att man ljuger eller erkänner för sig själv, detta är snarare "symtom" hos alkoholister.

Att dricka ofta är inte samma sak som att dricka mycket, eller att dricka sig berusad.

Jag dricker alkohol VARJE dag, ja VARJE dag.

En lättöl till maten är nämligen det godaste jag vet! ;)
Till helgen kan jag byta ut den där lättölen mot en starköl. Har vi sällskap på kvällen så kan jag även tänka mig en whisky. Har för mig att jag köpte just whiskyn i puttgarden 06!

Sensmoralen är att jag dricker varje dag (med undantag om jag arbetar längre än 24 timmar) utan att vara alkoholist.

Men å andra sidan kommer jag inte riktigt ihåg när jag var märkbart berusad sist, misstänker att det var på nyår.

med dricka menar jag då att man blir mer berusad än man borde.

i förra inlägget hittade jag inte ordet jag sökte efter och det va kontroll. har man tappat kontrollen så är man alkoholist. som för dig, har du kontroll nog att inte dricka varje dag (vilket jag tror att du har) så är du inte alkoholist.

dessutom är lättöl inte så lätt att bli berusad på =)

nej det säger jag verkligen inte.

som tex går man och smygdricker för sin familj så vet man om att det är dåligt men ändå gör man det. då har man tappat kontrollen över sitt drickande.

nej nu tror jag att du missförstår mig lite. blir man alkoholist måste det ju börja någonstans och det börjar antagligen med att man dricker för ofta och till slut blir man beroende och med beroendet tappar man kontrollen. och med det menar jag att man inte klarar av att säga till sig själv att nej nu räcker det, det här är inte bra för mig.

med mitt exempel menar jag alkoholister som smyger såpass att de gömmer spritflaskor i hemmet och dricker när ingen ser. de är medvetna att det är fel och därför smyger de med det.

med att tappa kontrollen kan också vara att man är hemma med sin familj och tycker att det skulle vara gott med en öl till maten, som blir en till och en till och till slut är man jättefull, man ser inte näår det är dags att sluta.

så missförstå mig inte jag försöker inte hoppa på någon med att säga att man är alkoholist bara fatt man tar ett glas för mycke nån gång då och då. det är när det blir ett skadligt mönster.

men ge dej! det är inte direkt som att jag säger att Du är en alkoholist heller? det känns lite som att du har bestämt dig för att jag har fel eftersom du misstolkar allt jag säger som att jag skulle hoppa på dig. det gör jag inte!
det här är min bild av när man är alkoholist och du behöver inte hålla med mig men jag tror att det finns många som håller med mig ändå. det är upp till var och en och deras anhöriga att avgöra när det gått för långt men är man alkoholist har man tappat kontrollen så enkelt är det.

får jag fråga vad du tycker istället då?