Vad betyder konsekvent?
Vad är skillnaden mellan att vara konsekvent och rigid då? Förutom den positiva och negativa klangen då.
Vad är skillnaden mellan att vara konsekvent och rigid då? Förutom den positiva och negativa klangen då.
Min dotter är förvisso bara 19 månader, men jag kanske får svara ändå? Vi har ju vissa saker hon inte får såklart, tex att slå och bita folk eller att göra rent farliga saker som att klättra i trappr utan hjälp. Men i övrigt känner jag inget behov av att ha samma saker överallt. Livet ÄR ju inte så. Olika regler gäller i olika hushåll osv. Tycker det är smartare att anpassa sig efter situationen. Tror att barnen snabbt lär sig sig att olika saker gäller på olika ställen också, tex hos farmor eller så. Vi har inga större problem än så länge, hon är en glad, trevlig liten tös. Tackar artigt när hon får något trots sin ålder osv.
Ja jag tror åtminstonde det är vettigare att "uppfostra" på det viset än att vara totalt strikt och ha en miljon onödiga regler som man knappt själv vet varför man har dem, och än mindre barnet. Hur förvirrande måste det inte bli sedan när barnet leker hos sin kompis och ser att de inte alls lyder efter dessa viktiga saker? Bättre att lära sig anpassa sig efter människor och situationer tycker jag.
Lilla hand, i vissa sådana fall är vi väl konsekventa antar jag. Hon får aldrig klättra upp på vårt dallriga plastbord tex. Men det behöver ju inte betyda att ALLA bord är förbjudna menar jag. Att leka med maten är också lite så.. nej hon får inte slänga maten på golvet och kladda ner allting. Men sitter vi i gräset och hon har en kex så bryr jag mig inte om hon leker lite med det och smular. Jag tror ofta vi ger barn för lite cred för vad de faktiskt fattar och klarar av att förstå. När vi dukar fram till frukost så sätter hon sin mugg på en plats och när vi duktar till middag sätter hon på en annan plats. Hon vet alltså redan nu vid 1½ år att det är skillnad på olika situationer, trots att de är väldigt snarlika. Hon verkar inte bli förvirrad utan än så länge verkar det vara självklart att man gör lite olika beroende på..
absolut, det håller jag med om. Men det gäller alla människor och inte bara barn. Man bör kunna anpassa sitt sätt efter vem man talar med.
Egentligen är det kanske det jag vill komma fram till... barn är också människor. Fullvärdiga sådana. Så varför inte behandla dem som sådana?
Men... en helt ärlig fråga här nu. För jag tycker egebtligen att det är vettigt att bara avbryta farligheter osv. Men hur gör ni om unarna tex börjar gegga runt i er frukost som ni sitter och äter? Eller när barnet tvunget vill klä på sig själv när ni har bråttom till dagis? Ja, ni kanske förstår var jag vill komma. Ofarliga saker som ändå inte är uppskattade eller hinns med.
Personligen tycker jag det låter fruktansvärt att leva på det viset, att aldrig unna sig något speciellt eller göra undantag. Vi kanske VILL sitta och äta något gott vid tv:n när det är ett väldigt speciellt program. Det är väl sånt som gör vardagen lite rolig och trevlig liksom..
Men visst förstår jag att ni gör så då ert barn inte mår bra utan sådana regler!! Men det kan väl inte vara det vanliga, tror jag..
Ludenben, ja sorry, glömde skriva eller citera
ja men då är det ju en sak att man har det så väldigt konsekvent när barnet har ett uttalat behov av det! Självklart! Men i "vanliga" fall så hade jag själv inte velat ha det så.. men visst, hade min dotter mått dåligt av att vi är flexibla så hade man ju fått tänka om.
ja fast jag tycker du verkar ha en klok och rationell inställning Har man bara tid och det inte är något större problem så... dock blir man ibland tviungad att vara lite mindre pedagogisk och jämställd då klockan tickar och bussen går om 10 minuter och barnet vägrar ta på sig en blöja. Thatäs just life.. tyvärr.
Tycker inte ehller man ska låta barn tjata sig till något som man egentligen inte vill säga ja till. Däremot tycker jag visst att man kan ändra sitt nej till ett ja, ifall barnet kan argumentera för sin sak så att jag ändrar min åsikt. Ett nej ska iinte vara ett nej bara för att.