Snälla hjälp mig!!!

Jaa,jag vet...
Detta är Hemskt Har hänt mig oxå...
Tyvärr så får de ju bestämma från 12 års ålder vart de Önskar bo
Men...Du kan vara lugn han älskar dig lika mycket för det!
&...Du är ingen Dålig mamms för detta,tror de flesta barn kommer i en sån period om de har föräldrar isär...Lite Rättviseterrorist såådär

Jag flyttade oxå till min pappa många gånger när jag inte orkade bo hos mamma längre. Tror jag bodde hos pappa två veckor i streck som längst sen flyttade jag tillbaka till mamma igen
Jag tycker att det va väldigt skönt att kunna göra så ibland, när man som tonåring bråkade lite väl mycket med mamma...
Hon sa bara att jag fick bo var jag ville och att jag va välkommen hem igen när jag ville. Jag hade inte en tanke på då att det kunde såra henne att jag flyttade till pappa...

Hoppas att det löser sig för er!

Om han knappt haft någon kontakt med pappan så kan han ha målat upp en bild av att det är mycket bättre där, även fast det inte är det. När han väl åkt dit kanske det bara tar ett par dagar innan han saknar dej/ert hem jättemycket =P Gör ingen stor grej av det för då kanske han inte vill säga att han ångrar sig pga stolthet sedan ^^

"Neko" skrev något bra, att: "Gör ingen stor grej av det.....", men poängtera ofta att han får komma hem igen till dig när han vill och om han inte trivs hos pappan så är han välkommen att flytta hem till dig igen.

Jo precis, det låter bra =)

självklart så får han komma hem när han vill, det har jag sagt men hans pappa hotar med tingsrätten nu efter sommaren då han redan har bestämt sig att sonen ska flytta dit på heltid.
är så rädd att sonen kommer att bli "övertalad" till att komma o bo där permanent, han skulle kunna övertala en död om att den levde... och jag vet att sonen inte är stark nog att stå emot.... Fan vad jag ångrar saker jag sagt och gjort nu.... om man ändå kunde vrida tillbaka tiden... är så rädd för att förlora min son....

han måste ju byta skola och allt om han flyttar.... =( han har redan jätteproblem nu i skolan och jag tror det skulle bli ännu värre om han bytte....har svårt att inte göra en stor grej av detta, känns som om hela livet har raserat... FAN FAN!!

Jag förstår att det känns tufft- men jag tror att du måste försöka ändra på din egen inställning. Den här tiden kommer säkert att föra något gott med sig.

Din son är äldre och har rätt att ta ett sånt här beslut. Din uppgift i det läget blir då att stötta honom och hjälpa honom att göra det så bra som möjligt. Låt honom veta att det är helt OK att bo hos pappa över sommaren. Det kan vara bra för honom att byta miljö och prova- relationen med pappan känns säkert också viktig. Kanske kan du planera någon semester ihop för bara dig och sonen och sedan ha regelbundna dagar där ni träffas och äter/ gör något ihop.
Ge honom inte dåligt samvete för att han väljer såhär, om du är stark och stöttar så tror jag faktiskt att er relation kommer att växa enormt i det här. Kanske väljer han efter sommaren att bo med dig igen trots allt- han har ju faktiskt ingen aning om hur vardagslivet med pappan ser ut.
Har du kollat med skolan hur det ser ut med kamrater m.m? Har det hänt något där som gör att han vill byta?
När sommaren går mot sitt slut och ni båda har fått prova in er så tycker jag att du ska ta upp skol-frågan med sonen. Kolla upp vilka alternativ som finns och disskutera med sonen.

Viktigast för dig: Låt honom känna att han bestämmer själv, ge honom inte dåligt samvete- men visa att du finns där och släpp inte taget! Försök se lite possitivt på situationen-det kanske blir bra!

Ibland är det tufft att vara förälder...och tufft att vara barn...Din son älskar dej, oavsett var han bestämmer sej för att bo. Att ni har kommit på "kant" med varandra betyder inte att han inte älskar dej, försök se skillnaden....Hade min son(11 år) fått bestämma, så hade han nog oxå valt sin pappa...Jag har enskild vårdnad, så tyvärr har han inget val. Men vi är oxå osams ofta, och han har, precis som jag, ett jäkla humör.

Dom ska göra en ny utredning på min son när han börjar femman, för just ADHD, så jag vet hur tufft det är.

Kanske är det så, att ni får bättre kontakt, om han faktiskt bor hos pappa? Ibland kan det göra skillnad.

Kram från mej

Tack för alla värmande ord!! =) det kanske blir bra i slutändan.. jag kan bara hoppas av hela mitt hjärta att han kommer hem efter sommaren. Det känns bara så konstigt.., men jag får kanske ge det en chans, vill ju bara att sonen mår bra!! och om det betyder att han bor med sin far så får jag kanske acceptera det... men det känns tungt i mamma hjärtat.... =(

Hej.
Min nu 15 åriga dotter flyttade till sin pappa för hon tyckte jag var hemsk, sträng ja gud vete allt....JAg var helt nedbryten.Hur skulle jag kunna leva utan henne. Pappan bor 5 mil bort, skolbyte.....inga regler mmHon har inte bott m honom sedan hon var 5, utan endast varnnan helg..Efter 1 vecka kom hon hem igen, som inget hade hänt..detta var på sommarlovet..Ett år senare, efter bråk o tjafs ,så var det dax igen.Jag grät floder, men kunde inget göra.Hon var stor nog att bestämma själv. Nu har det gått 1 ½ år och hon har flyttat hem.Dessa år var nyttiga för både henne och mej och pappan fick verkligen känna på att det inte är någon dans på rosor alla gånger..JAg bestämde mej för att ändå vara engagerad i skolan och har haft bra kontakt med dom.Hon har höjt sina betyg enormt och varit en bra elev.
Ett gott råd.Säg ofta att han alltid får komma hem när han vill, för det behöver dom höra.Visa inte att du är ledsen , det ger honom bara skuldkänslor och han blir ännu mer avig till dej.Tids nog så tror jag att han kommer hem igen.
Hör av dej om du vill höra mer.
Ha det bra och försök se det från en positiv sida, även om jag vet att det nu är väldigt svårt.

Ewa 65 skrev 2008-05-30 16:01:13 följande:

Bara säga att det som Fru AnnMi om 12 års gränsen är inte riktigt sant. Att barn bara för att dom fyller 12 år får bestämma själva vart dom vill bo stämmer inte. Man LYSSNAR till vad barnet vill, men det är ingen självklarhet att barnet får flytta om man nu vill dra detta via rättsliga åtgärder.
Det kan finnas vissa omständigheter som gör att det är olämpligt att flytta barnet oavsett hur mycket barnet än vill.
I ditt fall att din son kanske inte mår bra av att flytta skola då han ev har ADHD.

Det är kanske en bra idé att han får bo hos pappa under sommaren och känna efter om det verkligen är detta han vill....

ja vi får börja med sommaren, den värsta chocken har lagt sig nu, var verkligen förtvivlad de första dagarna!! men nu har det lagt sig lite, får tänka positivt att det blir nog bra i slutändan! han har redan börjat "vela" om sitt beslut, men vi får se vad som händer under sommaren.

Hej Slangen! Ett tips för dig är att gå in på en sida som jag själv hittade för ett tag sen: 1318.se där det finns massor av experter som du kan fråga!! Jag har själv fått hjälp av en där ... hoppas det löser sig för er.

vad gör jag nu....

Men om det verkligen är vad din son vill så ska du nog bara stötta honom i hans beslut, trots att det skär i ens modershjärta. Och det innebär inte att du är en usel mamma!
Nu gäller det att du bygger upp en bra relation till honom så att han kommer och hälsar på m.m så att du inte tappar kontakten. Det står inget om avstånd någonstans så det är svårt att säga att han kan komma hem och äta hos dig vissa dagar eller om ni bara kan träffas på helger. Försök att hitta något regelbundet så att du inte tappar kontakten.

Håller med abnocto.

Du är ingen dålig mamma, och det är ingen tävling mellen dig och tonåringens pappa. Ni måste tillsammans se till att det blir så bra som möjligt för sonen.
Jag tycker du ska prata med sonen så ofta som möjligt. Låt det inte gå för länge, risken är är sonen känner att han gör dig ledsen och får dåligt samvete om du väntar. Släpp inte er kontinueliga kontakt.

Låt honom känna att hans val är OK, du stöttar och älskar honom och finns där ändå.