Min Endometrios historia

Eftersom Endometrios fortfarande är ett omdiskuterat ämne tänkte jag dela med mig av min berättelse.

Jag fick min mens vid 11 års ålder. Redan från första början fick jag otroliga smärtor och riklig blödning. Första dagarna fick jag vara hemma från skolan då jag fick feber kräktes och hade outhärdliga smärtor. Till en början hjälpte alvedon , ipren mfl.

Efter ca 2 år hade det eskalerat så pass mkt att dessa tabletter inte ängre hjälpte, så min mamma tog kontakt med en läkare som skrev ut orudis tabletter till mig. I samma veva tog min mamma upp att hon haft rikliga blödningar samt blodcystor och undrade om det kunde vara ngt liknande jag hade. Men fick tills var att det var jag för ung för.

Ju äldre jag blev desto starkare mediciner behövde jag för att klara mig igenom de första dagarna på mensen. Gyn undersökningar gjordes, jag hade lite cystor, men inget som krävde operation, utan fick bara mer smärtstillande och råd om att röra på mig mer (!), som att det går att öht gå med sådana smärtor? Jag nämde även att vissa samlagställningar var otänkbara pga smärtan.

När jag var 18 år blev jag gravid med min dotter. För första gången sedan jag fick mens mådde jag bra i över 1 år!! I början näsr mensen kom igång var det utan smärtor, jag hoppades att det gamla råd som följt med sedan jag var liten dvs att mensvärk blir bättre efter graviditet skulle stämma. Efter ett tag började varannan mens att göra ont men ännu inte som tidigare utan det var hanterbart.

När min dotter skulle fylla 2 år brakade helvetet löst igen, men denna gång med ännu mer smärta en ngnsin tidigare. Vid flertalet tillfällen svimmade jag nästan av smärta vid samlag då min pojkvän kom åt min livmoderetapp. Och fick åka in akut flertalet ggr vid mens och få morfin sprutor. Ultraljud gjorde och i vanlig ordning syntes ingenting förutom små cystor. Jag kunde periodvis inte kissa då det kändes som om ngn stack upp en kniv i urinröret och blåsan. Denna procedur upprepades i nästan 8 mån tid. Sen kom dagen då jag fick träffa en nyanställd gynekolog med erfarenhet från ett annat stort sjukhus. Hon gav mig äntligen en ev dianos som hette endomertios. Jag blev lättnad och ledsen på samma gång. Lättnad för att helvetet hade ett namn ,men ledsen för att det var en sjukdom.
Hon skickade genast en remiss till en överläkare på detta sjukhus som då var proffesor inom området endometrios och höll föreläsningar kring ämnet runt om i sverige. Fick även med mig en massa artiklar kring sjukdomen.

Efter 1 mån fick jag tid hos denna läkare. Vid första undersökningen tog hon mig på största allvar. Kände utifrån att jag hade knottror på livmoderetappen vilket med största sannolikhet var endometrios härdar. Vilket förklarade hur ortroligt känslig jag var för beröring på livmoderetappen. Hon förklarade även att endo inte syns via ultraljud utan endast via laparaskopi. Hon var förvånad att jag med min smärthistoria inte fått en tid för laparaskopi tidigare.

2 v senare var det dax för min första operation. Mkt riktigt hade jag fullt med endohärdar i buken, på livmoder äggledare samt urinblåsa. Min livmoder var dessutom väldigt röd och irriterad. De härdar som syntes togs gensast bort med hjälp av laser. Jag blev satt på grnh analoger i samma veva. När smärtan från operationen släppt var det en riktig befrielse, jag kunde kissa normalt, jag kunde ha samlag utan problem och värken var borta!! Efter 3 mån kom dock symtomen tillbaka, samt att jag mådde jättedåligt av hormonmedicinerna. Ny operation som konstaterade små härdar , varav medicinen byttes då den inte stoppat upp min hormonpruduktion som önskat. Denna gång var det bra i 6 månader tills det kom tillbaka igen. Pga att endo gärna växer i försvagad vävnad i detta fall ärrvävnad ville dom inte gå in och operera igen utan ny medicin provades. Tyvärr hjälpte inte denna heller utan vid nästa gynbesök hade jag en 9*7 cm stor blodcysta med. Vilket även det hör i hop med endometriosen. Denna gång blev det en akut operation då denna tillförde mig så mkt smärta.
Denna gång hittades små härdar men ingen direkt ökning sedan sist. Fick då även veta att mängden endometrios inte styr hur ont du har. Utan vissa kvinnor har hela buken full med härdar utan att bli påverkade, medans andra kan ha en liten fläck men ha otroliga smärtor.

Denna gång valde jag att inte prova ngn ny GRNH analog då dessa fått mig att må så otroligt dåligt utan att ha effekt. Så jag valde att prova P-spruta. Denna hade jag i nästan 2 år, fram tills för 1 år sedan. Smärtan runt mens fanns kvar, men efter besök på smärtklinik och ny medicinering kunde jag hålla det ngt så när i schack. För ett år sedan slutade jag med P-spruta och har till dagens dato inte behövt ngn annan medicin är smärtstillande kring ÄL och mens.

Tyvärr har sjukdomen sina bieffekter då den tyvärr förstört min ena äggstock. Nu har jag och min sambo börjat med bebisverkstad, har tagit ett tag, men i mars blev jag gravid , tyvärr blev det MA. Men vi tar nya tag. Hoppas att jag skall få fortsätta må så som jag gör idag efter den kommande graviditeten med. Om inte annat vet jag nu att det finns hjälp att få.

Hoppas denna text kan hjälpa ngn som har diffusa smärtor i magen, outredd barnlöshet mm, då endo kan vara en stor bidragande faktor till att man inte blir gravid. Och som sagt det behöver inte göra ont att ha endometrios.

Lycka till.

Kramar Aega