Uttalsfel

Hoppsan. Postade lite väl tidigt!

Det finns väl någon grammatisk regel om vad som gäller när vokal följer på konsonant, som i KIOSK, exempelvis. Det är i alla fall vad en av lågstadielärarna tutade i oss barn i skolan. Själv sa han inte alls KÄX eller TJÅSK (kakan och godisbutiken alltså) utan talade om TJÄX och, precis som det stavas, KIOSK. Med tydligt uttalat I. I synnerhet den där KIÅSKEN lät lite kul tyckte man ju.

Själv tycker jag det är skumt att så många säger GELANTIN. Vart fanken kommer N:et ifrån där i mitten av ordet? Inte från stavningen på förpackningen i alla fall, det är då ett som är säkert. Samma sak med HJORTRONSALT (HJORTHORNSALT) och så ska man inte glömma missuppfattningen kring vanillinsockret.
Det senare inte strängt taget en grammatisk fråga, men i alla fall:
Syntetiskt vanillinsocker heter just VANILLINSOCKER, medan socker med naturligt vaniljextrakt heter VANILJSOCKER. Utan att bekymra sig i onödan över denna detalj vispar muntra hemmabakare glatt ner en tesked ur den lilla burken med plastlock och mumlar något om att vaniljsockret är tillsatt.

Obekant med dropparna, men det låter som att det är samma tendens som kan anas när någon frågar efter TININGEN.

Ett par andra mystiska företeelser är PEDESTALER och UNDERLATER.

Du har så rätt!

Apropå dialektala skillnader, i det talade språket får man ju ändå acceptera att man på olika håll uttalar saker på olika sätt. Fallet med läraren och hans K-I-Å-S-K osv berodde ju på att han var född och uppvuxen i en annan del av landet. Däremot tycker jag att det är en fördel om man kan stava språket korrekt. I synnerhet i allmänna publikationer som till exempel dagstidningen. Att hitta direkta fel där känns lite taffligt. Att sparka korrekturläsarna var nog ingen hit...

Jag känner inte heller till "bräsa" men ordet "bresa" däremot.

Detta är inget uttalsfel visserligen, men är det någon som kan förklara var alla numera uppdykande "princessor" kommer ifrån?