PRECIS så kände jag med maja. har alltid längtat framåt och vidare med henne. hon är en klurig tjej. mycket blyg, lite svår, extremt trotsig. sov dåligt första året. har njutit av att hon blivit större. att kunna kommunicera, skämta, läsa med henne. jag tyckte bäbistiden var långsam och asjobbig.
men den här bäbisen. vilken lättsam unge. glad typ jämt. sover hyfsat bra. älskar alla människor och vill kramas och flirta och busa med alla. tiden har bara flugit iväg och jag kan knappt tro hon redan är ett år! (på måndag.)
H e l e n a skrev 2008-06-25 22:42:13 följande:
Det som är enormt tråkigt är att när andra skriver att de vill stoppa tiden "det går för snabbt!", att det är så mysigt med bebisar och att vara föräldraledig osv så har jag känt mig bitter. Jag har hela tiden velat att tiden ska gå snabbare. Vi har inte kunnat mysa (jo, när amningen slutade göra ont och nu när vällingen ges på kvällen). I övrigt har det mest känts som en kamp. Så jäkla trist. Ibland undrar man om det är fel på en själv, men när man då hör beskrivningar av hur andras barn är fattar man att det just är så oliiika. Olika, olika, olika. Och förmodligen jämnar det väl ut sig i det långa loppet! Dessutom är det ju sällan allt flyter på i livet samtidigt. Finns ju alla uptänkliga problem man kan ha tyvärr.Parallellt med allt detta är man så fruktansvärt lycklig och tacksam mot världen. Ja, det har verkligen varit paradoxernas tid detta första år!
hon blöder lite då och då och är konstant orolig, förstås. och jag också! vill så gärna att de ska få sin efterlängtade bebbe