• Pansarhamster

    Rör inte min hund!!!!!

    Blev inspirerad till att skapa den här tråden efter en annan tråd där en mamma tyckte det var helt okej att hennes barn rörde andras bilar.

    Hur som helst, det här vill jag gärna ha era synpunkter på, småbarnsföräldrar:

    Jag har två små hundar. Dvärgpinschers, jättesmå och jättesöta. De lockar till sig uppmärksamhet från massor av barn när vi är ute.

    Mina hundar tycker dessvärre inte alls om barn och den ena är väldigt rädd för barn. Vilket resulterar i att det skäller och morrar om barn kommer alltför nära och viftar med händerna runt dem. Detta försöker jag naturligtvis träna bort, men det är svårt eftersom jag själv inte har några barn i bekantskapskretsen.

    Träningen förstörs hela tiden av att föräldrar inte har koll på sina barn eller att de uppmanar barnen att gå och klappa mina hundar! Fast att jag ropar till föräldern att inte låta ungen komma fram, alternativt säger åt barnet.

    Har varit med om bland andra följande situationer;

    * Sitter med hundarna på gräsplätt och pratar med sambon. Hundarna är kopplade och jag håller dem i stramt koppel. Hör hur de börjar morra, och upptäcker till min extremt förvåning en pappa som SMYGIT sig på oss bakifrån med ett barn (typ två år) i framnen. Barnet håller i en cheeseburgare och viftar med den mot hundarna, ville förmodligen klappa. Jag undrar vad mannen håller på med och får ett snorkigt svar att "de skulle bara klappa hundarna"! Smygandes och viftandes mat!

    * Ett litet barn som kutade mot oss. Mamman står och ler bakom ungen. Jag ropar till mamman att inte låta barnet komma fram. Får till svar "Äsch, honvill bara hälsa!". Innan ungen når hundarna, som morrar och skäller, hinner jag putta bort barnet. Mamman blir skitsur! Men herregud, vem låter sin unge springa mot hundar som skäller och morrar, när ägaren inte vill detta??

    Mina hundar är små och söta, men de har vassa tänder! De kan säkert bita om de blir rädda och trängda.

    Så, jag undrar hur ni ser på det här? Lär ni era barn att ABSOLUT inte gå fram till främmande hundar, och att ALLTID fråga ägaren om man får klappa?

    Jag tycker det är viktigt att skriva om det här, eftersom folk verkar ha uppfattningen att små hundar alltid är snälla och att det bara är s.k. kanmphundar som är farliga och kan bitas.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-06-05 10:57
    Någon menade att det är ägarens ansvar att socialisera hunden så att den fungerar med andra. Ja, det är naturligtvis ägarens ansvar att socialisera sina hundar att fungera med människor och andra djur. Det är precis vad jag håller på med, men som skrivit ovan är detta extremt svårt när träningen hela tiden avbryts.

    Vidare har jag heller inget direkt problem med att hundarna inte älskar barn. Som tidigare nämnt har jag inga barn i bekantskapskretsen.

    De barn som ständigt springer fram till mina hundar, nja, jag ser fraktiskt inte min skyldiget att anpassa MIG efter dem. Varför ska jag lära mina hundar att klappas och kelas med när de inte vill, och varför ska jag få stanna hela tiden under mina promenader med barn och vuxna som ska klappa och småprata i 10 minuter? Folk blir ju dessutom skitsura om de inte får stå och ordbajsa med mig eller låta barnen prata om morfars frus grannes labrador.

    Jag går ut för att rasta hundarna och för att vi gillar att promenera. Jag har iPoden i öronen och vill inte bli störd av klappande och tjafsande människor. Jag går inte ut för att vara en lektant med två söta dockor. Detta borde väl inte vara så svårt att förstå?

  • Svar på tråden Rör inte min hund!!!!!
  • kiron

    FÖR HEL-VETE är det föräldrarnas uppgift att ha koll på sina barn!!! Skrikandes
    Blir så tossig när jag hör men de vill ju bara klappa hunden.....
    Har själv både barn o hund!
    Tillåter INGEN att komma fram till min hund o hälsa!
    Hur kul skulle ni föräldrar tycka om det hela tiden kom fram folk till era små barn- vi vill bara gosa m barnet????????
    Håller fullt med TS!!!!


    Hugo min 1åring!
  • Michisen

    Jag kommer att lära våra barn att man inte går fram till främmande, ensamma hundar. Ser man en hund som rastas så frågar man den som håller i hunden om man får klappa.

    Vi har en Parson Russell-terrier som är jättesöt - och som gillar barn, men eftersom han gärna studsar upp på dem om de står upp så välter mindre ungar och större barn blir rädda, därför brukar jag säga till barn som frågar om de får klappa att - "Ja, sätt dig ner på huk så hälsar han på dig om han vill det." Gör de så istället för att böja sig ner över honom så funkar det ju, men det förutsätter att de inte bara kastar sig över honom när de ser honom.

    Har folk idag överhuvudtaget fått för sig att allt och alla är allmän egendom? Har läst trådar där någon var arg för att främmande människor ställer sig och klappar deras barn i vagnen, blir lika förvånad över att folk inte verkar känna var gränserna går som i det här fallet med hundarna.

    Små hundar är jättesöta - men de är inte några gosedjur för allmänheten. Varför förutsätter folk att bara för att något är litet och fluffigt så är det något man får gosa med utan att fråga?

  • elvinaOstefan

    Mina föräldrar har alltid vart hårda med att inte gå fram till andras hundar, dels för att dom kan bitas och sjukdomar. Samma kommer gälla för min son. Okej om det är en hund vi känner och har kontakt med. Har själv haft hundar under alla mina år och blir förvånad över att vissa föräldrar säger till sina barn att gå fram och klappa. Hade en hund som naffsa främlingar och det va riktigt jobbigt när folk bara kom fram eftersom jag inte kunde garantera att hon inte bet dom. Värst är VUXNA människor som anser att dom går i hop med alla hundar för att som själva har/haft hund. ><


    Devin, det finaste vi har
  • Lotlas

    Jag kommer att lära min son att han alltid ska fråga den som håller i kopplet om han får klappa innan han går fram. Vidare kommer han att få lära sig att aldrig någonsin gå fram till främmande hundar som sitter i koppel (exempelvis utanför affären). Det spelar ingen roll om hunden ser jättesnäll ut, man gör inte så!

    Min erfarenhet är tvärtom att det är små hundar som ofta är aggressiva, snarare än stora hundar. De hundar jag blivit totalt utskälld och morrad på är i 9 fall av 10 en liten hund.

  • hewi81

    jag tror det handlar om att en stor hund har folk i regel en större respekt för, och små hundar inte, många tror att vår är en dobberman valp, alltså vuxna människor, vi har varit med om att det kom en karl och ville klappa Leo som satt i sin husses knä, kopplad och vi sa ifrån för leo satt och morrade långt ned i strupen och karln säger "jag kan hundar" och klappar leo på huvudet, har svårt att tro att någon skulle göra det på en rottis eller dyl.

    En stor hund behöver bara morra lite för att sätta sig i respekt en liten måste ta i för kung och fosterland.

  • Ammi82

    Det är inte ägarens ansvar om hon säger tydligt NEJ kom inte och klappa mina hundar och föräldern skickar envist sitt barn fram till hunden fast dom fått ett nej.


    Yrslan skrev 2008-06-05 08:09:11 följande:
    ALDRIG röra en hund förrän man frågat ägaren om lov. I allafall om man vill ha sitt barn helt och välbehållet. Samtidigt så är det ägarens ansvar att socialisera sina hundar att fungera med andra hundar, djur och människor. En hund som man inte kan lita på, ja jag vet att man aldrig SKA lita opå ett djur till 100%, behöver stöd och träning. Annars är det bara en tidsfråga innan något händer och det är då ALLTID hundägarens ansvar. Jag skulle inte tycka att det var okej om mina hundar visade sådana tendenser. Att dra sig undan är ok men inte att göra utfall. Jag skulle nog ägna mig åt träning på brukshundsklubben, i hemmet eller på annat avskilt ställe om hunden inte gillar barn.
    Varför finns det kondomer med jordgubbssmak när musen ändå tycker bäst om ost?
  • hewi81

    händer det något då så blir det ägarens ansvar.
    som ägare har man rätt lite rättigheter
    tyvärr.

    samma sak om hunden bli påkörd men kopplet var längre än 60 cm så är det ägarens fel :S något försäkringsbolag som hade det som regel

  • ThePrincess

    Mina föräldrar sa alltid till mig att jag inte fick klappa hundar där inte husse eller matte var med. Och så var jag alltid tvungen att fråga dem först innan jag klappade! Och det har jag nu fortsatt med och försöker lära min son. Att man alltid ska fråga först och finns det ingen att fråga, ja, då går man därifrån utan att ha klappat.

    Jag tycker att det är föräldrarnas eget fel om barnen blir bitna.

    Det finns ju faktiskt hundar som är världens goaste, men som inte tycker om barn. Så jag tycker man ska fråga först!

  • Zimlis
    Ammi82 skrev 2008-06-05 12:01:37 följande:
    Det är inte ägarens ansvar om hon säger tydligt NEJ kom inte och klappa mina hundar och föräldern skickar envist sitt barn fram till hunden fast dom fått ett nej.
    Det sjuka är att det faktiskt hamnar på ägaren om ens hund skulle bita, även om man sagt nej.
  • Pikaur

    Åh vad jag känner igen mig i TS.
    Min hund är förvisso storleken större (en cavalier), men han är ullig och gullig och han ser otroligt snäll ut. Skenet bedrar. När det kommer till barn är han opålitlig och oberäknelig, och det härstammar från när han var 12v gammal och en hel dagisavdelning ungar på 4 år rusade fram till honom i samlad trupp när vi satt och hade det gott i solen i godan ro.

    Dagisfröknarna tyckte det var helt okej att alla dessa 30 ungar sprang fram och attackerade min valp då den ju var "så liten och söt". Det gav honom men för livet. (Tog honom givetvis bort från situationen så fort jag kunde men skällde ut dagisfröknarna efter noter).

    Men hur lätt är det att få hunden att förstå att barn är ofarliga när de t o m klättrar över staketet här hemma när de ser att han är ute på tomten. Grindarna är stängda och barnsäkrade just för att de inte ska eller får komma in, men då klättrar de över istället!

    Min svägerska har 2 ungar i 5 och 8-årsåldern och de får vara med och träna Ola. De är hundvana och gör som jag ber dem. Men hela tiden är vi tillbaka på ruta ett efter att grannungarna hittat på än det ena och än det andra hysset. Ska vi behöva flytta långt ut i skogen där det är kilometrar till grannarna för att min hund råkar ligga i "gullighetsfaktorn"?!

    Vi bor i ett normalt, ganska litet villakvarter på en liten ort där det är ganska hundtätt (stora hundar och jakthundar som kan vara ganska tjuriga) i övrigt och jag trodde att de flesta normala föräldrar sa till sina ungar att man frågar om lov innan man klappar en främmande hund. Och i min enfald jag trodde faktiskt det tillhörde normal barnafostran att de inte får klättra över staket för att jaga andras hundar...

    Jag har blivit ovän med en mamma här i byn då hennes 2åring hela tiden springer fram till Ola viftande med händerna (lite svårt med balansen). Är hon ute och cyklar när vi råkar passera på en av våra promenader formligen kastar hon trehjulingen åt sidan och rusar fram.
    Vid ett par tillfällen har jag satt handen mot hennes panna för att förhindra att hon ska nå fram till Ola, och det är det som retat upp mamman.

    Mamman - "Hon vill ju för helvete bara klappa, det var väl själva satan att hon inte får det då?!"
    Jag - "Han är rädd för barn, tycker inte om barn och kan hugga."
    Mamman- "Såna hundar ska skjutas! De får inte springa omkring bland barn!"
    Jag- "Det är därför han är kopplad, det är därför jag vägrar låta din unge komma fram, men det är en diskussion jag inte tar med inskänkta människor som inte har vett i kroppen..."

    Ja, sedan dess har hon varit förbannad kan man säga. Men då det bl a är hennes dotter som klättrar över staket, klänger på ytterdörren och vill in till hunden (måste numera alltid ha den låst så hon inte lyckas öppna den), etc borde ju jag vara än mer förbannad? Hennes dotter råkar ju faktiskt trakassera min hund...

    Ibland önskar jag att jag min schäfer fortfarande hade levt. Då hade vi i alla fall fått vara ifred...

Svar på tråden Rör inte min hund!!!!!