Drömmer om att bli läkare, men verkar dumt att ens försöka.

En läkare på mitt jobb började läkarutbildningen när hon precis fyllt 50. Det är aldrig försent. Tro på dig sj så kommer du klara det galant. Lycka till

Kan du inte få hjälp med någon form av praktik på sjukhus så att du får testa om det skulle fungera.
Visst kommer det att ta många år men är det här vad du vill så ska du testa. Ta ett steg i taget, sök och läs in gymnasiet.
Önksar dig all lycka till!

Inget är väl försent!? Sååå kör på!! Det klart du kan klara det i fall du bara vill....lycka till!!

det är väll aldrig omöjligt. OM du verkligen är motiverad att satsa eftersom det är nog höga betyg för att komma in på läkarlinjen.
Men omöjligt nej det är det inte.

Lycka till

Jag kan förstå dina tankar. Ville jobba som bm, men trodde inte jag skulle klara det pga min rädsla för blod. Jag gick utbildning till uska, och det gick riktigt bra att hantera blodet, man lär sig!

Vill man något riktigt mycket, är det värt att kämpa för! Jag blev aldrig bm, klarade inte av att gå på schema pga migrän mm.

Jag är 24 och har precis fixat mitt gymnasiebetyg, ska söka till lärareutbildning sen så fprt det går
22är ingen ålder alls när det kommer till att plugga.
Börja med att läsa in gymnasiet så du har det så kan du fundera på exakt vad du vill bli sen Lycka till!

Vad är det med läkaryrket som lockar dig?
Har du någon erfarenhet av att jobba inom vården? Du kanske kan ordna något sommarjobb t.ex.? Så att du får känna på hur det är på riktigt och hur du hanterar blod, stress och annat...
Det finns ju många vårdyrken och de flesta kräver ju inte lika lång utbildning eller höga betyg som läkare. Du kanske kunde bli sjuksköterska? Eller är det bara läkare som gäller?

Vad är det för vänner och familj du har som inte stödjer dig i din dröm? Du är ju bara 22 år och har hela livet framför dig och det är absolut INTE för sent för dig! Jag läste in naturvetenskaplig linje på komvux när jag var 27 år och läste sedan till kemist och doktorerar i kemi nu. Go for it! Om du vill bli läkare så ska du förverkliga det! Det är inte omöjligt!!!

Har redan provat att vara på sjukhus o det gjorde bara ännu mer att jag vill. Men eftersom jag måste läsa in gymnasiet först så känns det så långt borta.
Dessutom vet jag inte ens hur många år det kommer ta, så feg är jag alltså. Vågar inte ens gå till en studievägledare för att prata om det, är så rädd för att misslyckas. O alla csnlån man kommer behöva. O jobba vid sidan av samtidigt som man har massor att plugga. Som ni ser hittar jag en massa ursäkter för att strunta i det o slippa misslyckas. Självinsikt har jag lite iallafall.

Alltså, jag har ju redan provat på lite. O det är allra helst kirurg jag vill bli, tänk att få hjälpa folk på ett sånt sätt. Men allmänläkare skulle också vara perfekt. Men sjuksköterska då, hur lång tid tar den utbildningen? För då kan man väl läsa vidare sen? Har verkligen ingen koll. Måste verkligen fixa ett möte med studievägledaren. Så att jag lär mej skilja på allt.

Tack för era uppmuntrande svar. Önskar dom kunde komma från mina nära o kära också.

Börja med att gå till studievägledaren! Att läsa in gymnasiet tar 1 till 2 år (beroende på hur mycket matte du läst innan). Läkarutbildningen är 7 år totalt, dvs med praktik osv. Och hitta inte en masssa hinder och problem, utan skriv ned varför du så gärna vill bli läkare. Försök åtminstone att förverkliga din dröm, annars kommer du aldrig få veta om det var det du ville och passade till. Man vill inte bli 60 år och fortfarande undra hur det hade blivit OM jag hade utbildat mig till läkare.... Våga försöka förverkliga drömmen!

Ja, det är lång tids studier innan man är färdig läkare. Men vill man, så är det som sagt, värt det! Och du kommer ju få en bra lön, som gör det möjligt att betala av lånen. Jämför med tex sjukgymnast, sjuksköterska osv. De läser relativt länge, men får ändå en pissig lön sedan.

Om du har en dröm, måste du kämpa för att uppfylla den.
Jag var i din ålder när jag började på Komvux för att komplettera för att kunna säka till läkarlinjen. Vid ca 25 kom jag in på KI och vid 30 års ålder var jag utexaminerad läkare

Vill man något tillräckligt mycket skall försöka. Men jag vill varna dig också, för det är verkligen en tuff utbildning och du får räkna med att kämpa mycket!

Tentaläsningen var hård, mycket att läsa in, mycket att kunna. Många nätter har jag suttit över böckerna och läst och gråtit och tänkt med avund på alla som fick ligga framför TV:n och ta det lugnt! Många magkatarrer, nackspärrar, tentaångest, djupa dalar, men sedan känslan av ofantlig glädje när man ser att ens kamp ger positivt resultat.

Att vara doktor är ett slitigt (mycket mer slitigt jobb än vad folk i gemen tror) men väldigt roligt jobb. Det är verkligen roligt att kunna göra skillnad för någon. Även om inte patienterna alltid vet eller förstår det. Jag hade en dam som kom in med halvsidesförlamning här om natten när jag jobbade. Hon hade fått en propp i hjärnan och var riktigt dålig, men inte tillräckligt dålig för att jag inte skulle försöka med att lösa upp proppen med starka mediciner, så efter att ha gjort efter konstens alla regler och lagt henne i övervak, började jag behandla med propplösandeläkemedel och redan efter två timmar kunde hon röra sin tidigare förlamade sida och hon blev återställd. Det känns så bra i magen och det är dessa under man lever för som läkare. Jag tror inte damen i fråga förstod vilken skillnad min behandling hade gjort, eftersom hon inte visste att konsekvenserna om hon inte skulle fått den här starka medicinen sannolikt hade varit ett svårt handikapp. Men det räckte med att jag visste och det kändes så bra!

Det är ett väldigt skoj jobb att vara läkare, så om du vill bli det, gör det!

SATSA

Anonym (Girlpower!) skrev 2008-06-15 17:02:57 följande:

Oj vad häftigt. Kom på att om jag skulle köra på det o allt skulle gå som det ska, skulle jag kanske vara en läkare innan jag är 35. Nu tror jag kanske att det faktist kan gå. Om jag verkligen satsar.

Det är klart du ska satsa annars kommer du ångra dig! Jag gick ut gymnasiet med urusla betyg och läser nu upp alla för att komma in på den utbildningen som jag vill gå. Jag tror på dig, du kommer klara detta!

Tillägg: Angående det här att inte tåla att se blod, så är det något man vänjer sig vid. Du kommer att få se mycket som läkare, blod, var, bajs, kiss, lik och du kommer att uppleva en rad med mindre delikata dofter....men man vänjer sig!
Vill man något så fixar man det!
Det är inte någon gräddfil att gå från syster till doktor, så om du skall bli doktor är det bättre att satsa allt på det nu.
Någon skrev bra lön....det är en myt. Nu för tiden glider läkarlönen bakåt hela tiden. Läkarförbundet är helpissigt på att försvara våra löner. Den ingångslön på 22000 som sjuksköterskorna krävde är medelingångslönen för läkare! Det är det inte många som vet! 40 timmars arbetsvecka existerar inte heller och det verkar inte heller finnas några direkta regler för hur mycket man får jobba som läkare. 11 timmars reglen gäller dock som infördes av EU, men man schemaläggs så att 11 timmars reglen precis gäller, men all övertid utöver det syns inte i statistiken. Börjar jobba vid 7.45 går oftast från jobbet vid 18 (normal arbetstid 8-16.30) Men med det tryck som är på oss läkare går det oftast inte att gå tidigare. Vi blir ju inte heller avlösta på avdelningarna, utan måste "jobba färdigt" medan tillexempel syrrorna rapporterar av till en pågående syrra och kan därför komma iväg i tid. Glöm också lunch varje dag. Jag hinner ofta inte få lunch pga arbetsbelastningen. En kopp kaffe i handen och sedan full fart framåt. Ovanpå vår ordinarie arbetstid schemaläggs också en massa jour. Med den läkarbrist som är jobbar jag minst 160% ibland mer.
Men så länge det är kul är det inga problem och med jouren tjänar man ju lite bättre än vad den sanna grundlönen säger!

Men än en gång lycka till!

Kör på!
Jag är 34 har tre barn, man med två eget företag.
Har drömt om att bli sjuksköterska länge, men alltid kom nåt emellan. Sökt flera ggr. Nu i dec bestämde jag att jag ska satsa även om det blir svårt. Min man har inte stötat mig o hade bråkat väldig fult, men jag har bestämt o vägrat ge upp. Nu är jag färdig med min första termin utan nån omtenta, fast jag jobbar o tar hand min familj.
Har du din vilja då måste du göra det!
kram

Du fixar det om du vill! Men det ÄR mycket plugg, mycket jobb. Finns inga genvägar. Men vill du, så fixar du det!

Du fixar det om du vill! Men det ÄR mycket plugg, mycket jobb. Finns inga genvägar. Men vill du, så fixar du det!