Vanligt med bråck hos prematurer?

Ja, det verkar som Belgien liknar grekland lite mer ialla fall

Det är verkligen skitjobbigt att han har ont! Dessutom säger dom at vi har 1-2 timmar på oss att ta oss till sjukhus om det skulle fastna, så som han ylar hela tiden är det mest är bärande och vyssande här för att han ska lugna sej och ett evigt kollande på detta bråck..
Min lille växer i alla fall!! Tror jag har grädde i tuttarna
Han väger 4 kg nu!!!

Bliglin
Vet du om man får flyga efter operationen? Glömmer alltid att fråga.. (om vi skulle operera i Athen så vill vi ju komma hem igen)

Förstår att du tycker det är jobbigt. Jag tycker det är så skönt att de opererade innan vi åkte hem, hade inte klarat att ha det så hemma. Och vi bor 10 mil från sjukhuset vi låg på, 20 mil från Uppsala. Så¨det hade inte blivit kul om vi varit hemma och det plötsligt blivit akut. I Gävle hade dom 5 kilo som viktgräns, men i Uppsala tror jag inte dom hade någon viktgräns alls. Sedan så slapp Sebastian narkosen, de satte ryggbedövning istället. Hoppas att det ordnar till sig snart för er, så att ni får lugn och ro hemma!

Basses mamma

Wow, kan dom sätta ryggbedövning på barn?! Det tror jag inte ens existerar här, på barn alltså.. Fick ni åka hem samma dag?
Här är gränsen 60 veckor från tillverkningstillfället 40grav v +20 v.

Ska be om ökad dos på hans magmedicin (reflux) det kan ju vara det som spökar också...

Det är nog inte så vanligt med ryggbedövning här heller, de sa att det kan vara svårt att sätta den. Men för S gick det jättebra, och det var väldigt skönt att mötas av en vaken son på en gång efter operationen! Sedan så märkte vi aldrig av att han hade ont av ingreppet heller, han fick naturligtvis smärtstillande, men det räckte med alvedonsupp dagen efter. Vi fick ju åka från Gävle till Uppsala för ingreppet, kom dit dagen innan. Sedan åkte vi tillbaka till Gävle dagen efter. Alltihop gick jättebra, vi var så oroliga innan! S hade oxå problem med reflux, men det blev så mkt bättre efter operationen.

Hej alla!
Jag har fäljt denna tråden lite så där...och nu vill jag tala om att ett bråck inte alltid är =operation. Min lille son född i v.28+1 hade ett STORT ljumskbråck, långt ner i pungen (+ ett enormt navelbråck). Han fick det medans vi var kvar på sjukhuset (Sunderbyn)och flera läkare var och kollade på det av den anledningen att det var så stort. Remiss blev skriven och vi skulle få åka till Umeå för operation när han vuxit sig över 3 kg. Av någon anledning så gick remissen fel:( och allt tog mycket längre tid än vad som vara tänkt. Gissa om jag vara frustrerad! Jag visste att om jag inte skulle lyckas reponera ljumskbråcket så skulle det bli kris eftersom jag har 25 mil till närmsta sjukhus.
Under tiden som allt strulade med remissen så började bråcket att komma ut mer sällan, jag tycktes också märka att det kanske minskade i storlek... Fick till slut träffa en barnkirurg som tyckte att vi inte skulle ha så bråttom med att operera eftersom det minskat i storlek. Strax efter det besöket, när J var ca 2,5 månad korr. ålder, slutade bråcket komma ut helt och har inte varit ute sen dess! Vid sista läkarbesöket kunde man inte alls hitta några tecken på ljumskbråck! Vi kommer inte att behöva operera alls enligt barnkirurgen. Idag är jag väldigt glad att det remissen hamnade lite fel och att allt tog lite tid. J slapp op. Jag hoppas att fler får det som vi, att bråcket läker av sig självt. Det är enligt läkaren inte alls ovanligt. Vill med detta ge er lite hopp att det kanske löser sig av sig självt! P.s navelbråcket läkte före ljumskbråcket)

Vargmamma

vad skönt!! Här är det ingen som talat om att det kan växa ihop...
När diagnosen ställs görs remiss till op..

Basses mamma

Då finns det hopp att refluxen blir bättre, vad skönt det skulle vara!!! Vill ha en liten kille som är glad när han är vaken och kan sova bra. Vi var och vaccinerade i går kväll, då upptäckte läkaren att han fått bråck på andra sidan också..... Det är ganska litet än.

Alla tycker det är jättekonstigt att de inte opererar här på sjukhuset, anledningen är att narkosläkarna inte har erfarenhet med narkosen till bebisar, de kan förstås men föredrar att vänta. Nu lutar allt åt att vi åker till barnsjukhuset i Athen, där operaras man så fort diagnosen ställts, för 5 månader till vet i 17 om jag orkar....

Jag frågade om det här med bråcket igår när jag var inne på neo och undrade varför de inte kunde sätta ryggbedövningen och göra operationen på de som hade haft syrgas... fick till svar att det berodde på hur lungsjuk man var. Elias hade inte tillräckligt svår BPD för att han skulle kvalificera sig för ryggbedövningen utan skulle sövas... men de vill vänta 1-1,5 månader efter han blivit syrgasfri.... i vanliga fall väntar man två månader.
De har ingen kilosgräns i lund vad jag förstår...

Full av förhoppning: Vad konstigt att de har så olika regler på olika sjukhus. Sebastian har inga problem med lungorna, och ingen syrgas, men de satte ändå ryggbedövning. Men de sa oxå att det inte var så vanligt att de gjorde så, och att det kunde vara svårt att sätta den. Men väldigt skönt att han slapp narkosen.

Elpida: hoppas att ni får det åtgärdat så fort som möjligt så ni kan få lite mer lugn och ro sedan!

Basses mamma
Tack! Vi har pratat med kirurgen på barnsjukhuset i Athen, de kunde inte förstå varför vi var tvungna att vänta så länge. De ville dock att vi skulle vänta 1 månad så att han blir ca 1 (3) månad gammal, det är ju semestertider och det går på halvfart. Så i början av september senast kommer vi att göra operationen i Athen. I dag var vi på sjukhuset i gen, bråcket har blivit så stort att det har gått ner i pungen, hela området är jättesvullet så vi klarar inte att reponera bråcket själva. I vanliga fall går det tillbaka av sej själv, men inte i kväll.
Nu ska vi ringa Athen igen och försöka skynda på op tidigare.
I övrigt växer han så det knakar
3950 gram och 56 cm!!! Snart går han om syrran i både vikt och längd och hon föddes 36+0

Huahua, när det är nere i pungen är det inte kul.
Så var det med bägge Mikaels bråck. När det var som värst hos honom så kunde det ta ungefär 4-5 minuter att reponera hela bråcket, jag fick liksom mata på lite i taget av tarmarna. Ganska vidrig känsla när man hörde det där "slurpande" ljudet när den sista biten gick tillbaka. :-/

Tycker förresten att det mest låter som om kirurg/narkosläkaren på orten där ni bor är ganska osäkra när det gäller operation på så små barn. Har ni frågat om dom har gjort något sånt här förut? Men skönt att det går så fort att komma till Aten!

Visst är det härligt när dom växer!
Min stolthet har nu vid 8½ månad till slut vuxit ur 68orna och det ska bli jättekul att se hur mycket han har växt på 9-månaderskontrollen. Hoppas det är mycket och att det inte är jag som lyckats krympa kläderna...