• Liza

    Hur får man det att fungera?

    Hej

    Jag är ny här och har suttit och läst runt men inte hittat något med mitt ?problem?

    Jag och min sambo har varit tillsammans in 9 år och är barnlösa, vi har genomgått 6 IVF:er utan resultat. Han har ett barn sedan tidigare som han inte har fått träffa för mamman, hon har hatat honom så mycket, jag har gjort vad jag kunnat under dessa år för att peppa honom att ta kontakten men han har inte orkat, han har försökt några gånger men det har alltid slutat med att mamman har ringt samma morgon de ska träffas och säger att det inte är någon bra ide för att barnet mår dåligt av att pappa ska komma. Så vi har inrättat vårat liv tillsammans med förutsättningarna att det bara är vi två och våra djur.

    Nu är tjejen 16 år och har hamnat i trubbel så då anser hon att sambon ska rycka in som pappa, han ska komma dit till dem och prata med henne, de ska fika ihop, gå på museum tillsammans (de tre inte jag) en dag när sambon och dottern skulle iväg så följde jag med och när vi var på väg in till stan så ringer mamman och säger att när ni har fikat i stan så ska ni komma hit och plugga och sedan städa hennes rum???!!?? När hon får reda på att jag är med i bilen blir hon rabiat och bara skriker att dottern ska hem omedelbart, när de kommer upp i lhg så får hon raseriutbrott och säger att jag ska inte få träffa hennes dotter möjligen om tre år. Så har det hållit på i en-två månader sedan vänder det lika plötsligt och då går det jätte bra. Hon ska sova över hos oss och jag har inget att säga till om. Jag skulle på min mosters begravning en fredag och i början på veckan kommer sambon och frågar om dottern kan sova hos oss från fredag till söndag, eftersom jag ska på begravning så ber jag honom att jag kan få det lugnt på fredagen och att hon kommer på lördagen istället, svaret jag får då är: Nu har vi redan bestämt att hon ska komma på fredag så det går inte att göra något åt, hon kommer då! Hallå mitt hem! Så det var bara att försöka vara glad och trevlig fast jag helst bara ville ligga i hans famn och vara ledsen efter begravningen.

    Nu efter skolavslutningen så bestämmer de att dottern helt plötsligt ska bo hos oss i tre veckor, jag fick inte vara med och bestämma det heller utan blir bara informerad hur det är.

    Nu har hon bott hos oss i två veckor och jag är spyfärdig på hela situationen, säkert är det svartsjuka det bottnar i men jag känner mig som en oavlönad uppasserska, sambon kommer hem tidigare än jag och då gör de massa saker och när jag kommer hem så sätter de sig i soffan och tittar på tv eller surfar (två bärbara som jag inte har knappt fått röra sedan hon kom) disken står kvar, hennes symaskin står sedan två dagar på köksbordet m.m.

    Jag är helt utanför och känner mig som en främling i mitt eget hem, sambon knappt tittar på mig, tar inte i mig, på kvällarna när jag ska gå och lägga mig och säger god natt till dem i soffan så får jag säga god natt åtminstone tre gånger innan någon av dem orkar lyfta på huvudet och säga god natt tillbaks. Vi har inte pratat med varandra sedan hon flyttade in.

    Dottern är jätte rar, inte otrevlig eller något men jag får ingen kontakt fast jag försöker, det blir mest bara jobbigt när vi försöker prata, långa jobbiga tystnader när man inte kan komma på något att prata om.

    Jag känner att detta snart kommer att sluta i separation för jag orkar inte mycket längre men jag vill ju inte det så snälla är det någon som har några bra tipps, råd eller förslag på hur man ska få detta att fungera?

    Liza

  • Svar på tråden Hur får man det att fungera?
  • modestyonly

    Problemet verkar vara att du inte blir delaktig i deras plötsliga umgänge! Du får inte vara med och bestämma, när det passar att träffas, eller vara med och bygga upp en relation!! Hur är eran kommunikation i vanliga fall??


    Jag är egentligen snygg och smal, men idag är jag ledig!
  • Liza
    Svar på #1
    Han har alltid haft svårt att prata djupare men jag brukar kunna få honom att öppna sig lite efter ett tag men då har man kunnat ta honom lite då och då och tillslut fått till det. Vi är ju bägge över 40 vilket också kan vara en orsak till att det är svårt att ställa om.
  • modestyonly

    Men kommunikationen är grunden till ett fungerande förhållande! Så länge man inte har så stora problem, kan det funka, men så fort det inte går på räls, blir det svårt!
    Kan du inte säga hur du känner det?? Att du vill få bli delaktig i vad som händer??


    Jag är egentligen snygg och smal, men idag är jag ledig!
  • Liza

    Jag försöker men just nu tar han det som om jag försöker förstöra deras försök att hitta tillbaks till varandra vilket slutar i att han blir sur istället, sedan efter två tre gånger så brukar jag ha lyckats banka in vad det igentligen är jag menar. Han är en person som går in 200% i allt han gör och glömmer ofta bort resten då. Detta är ju något som jag vet om och har lärt mig handskas med i vanliga fall men nu är det för mycket eftersom jag hela tiden måste smyga med det eftersom jag inte vill att dottern ska behöva höra eller märka något för det är ju inte hennes fel. Allt skulle nog ha varit lättare om hon hade varit med från början istället för att komma in 9 år senare.

  • modestyonly

    Du får fortsätta diskutera med honom att du vill bli delaktig i deras relation, för att eran ska överleva!


    Jag är egentligen snygg och smal, men idag är jag ledig!
  • Liza

    Vågar man ta upp det lite med dottern? Hon är ju 16 år så det är en känslig tid och hon har inte haft det lätt. Jag vill ju inte på något sätt att hon ska känna sig ovälkommen men samtidigt måste jag få känna mig välkommen i mitt eget hem.

    är det riskabelt?

  • modestyonly

    Jag skulle inte ta upp det med henne som ett problem, men kanske hitta nåt sätt att försöka närma dig henne!! Har ni något gemensamt intresse??


    Jag är egentligen snygg och smal, men idag är jag ledig!
  • Liza

    Innan de här två veckorna hade jag träffat henne 3 gånger och då har det alltid varit något vi gjort så jag har inte fått den kontakten med henne så att jag vet vad hon igentligen tycker om, allt är trevande.

    Igår hjälpte jag henne att färga håret och när vi var klara så säger jag åt henne vad fin du blev, då mummlar hon bara något och går därifrån.

    En kväll hade jag datorn hos mig i soffan, och så vänder hon sig till sin pappa och frågar, får jag ta din dator? Han satt med ryggen till så han såg inte och sa ja. Då kastar hon sig över datorn och säger -Jag fick faktiskt lov av pappa! Jag satt som en fågelholk och fick bara ur mig ett mumlande svar.

  • Venndela

    Mitt råd är att sätta gränser, både direkt till dottern och gemensamt med din man. Det är jobbigt men är nödvändigt om man ska kunna få ihop sin nyfamilj så att alla mår någorlunda bra. Det är inte acceptabelt att din man ignorerar dig när dottern är hos er.

    Det där med datorn. Det är ju självklart att dottern inte skulle få ta den när du redan höll på med den. Du kunde ha sagt något om att "Ja, din pappa sa ja men han var inte medveten om att den redan var upptagen av mig. När jag är klar kan du få låna den." Tonåringar testar ofta gränser och det är viktigt att inte låta sig bli överkörd. Hon kör över dig därför att hon kan köra över dig. Tror dottern kommer att respektera dig mer om du står upp för din person.

  • Venndela

    Och jag tycker inte att du ska ta upp det in sin helhet med dottern - det är din man och du som behöver reda ut hur ni ska få till livet när det blivit förändrat genom att ni fått ett barn i huset. Det är ni två som är vuxna.

  • Liza

    Nej jag skulle aldrig ta upp det i sin helhet, aldrig att jag skulle få henne att känna skuld eller liknande, utan snarare lite hur jag känner det (bara allmänt att det även påverkar mig) Hon ska aldrig få känna det som om hon ställer till det mellan oss på något vis, hon är helt oskyldig i det här.

    Det var därför jag vikte ut mitt liv här för att få goda råd innan jag gör något helt galet. Jag känner mig helt lost och det är väll svartsjuka som spelar i bakgrunden antar jag men jag har ingen aning om hur jag ska handskas med situationen. Så ni här som har så mycket erfarenhet både av egna och andras barn får gärna berätta hur ni gjorde och gärna hur ni tycker att jag ska göra.

    Ska försöka sätta gränser men jag blev bara så paff och det är väll för att man inte är van.

Svar på tråden Hur får man det att fungera?