äggmotagare, hur är ni?

Det var verkligen inte min mening att göra dig ledsen och kränkt!! Jag ber verkligen om ursäkt för det!!! Jag är övertygad om att jag gör rätt, och jag känner ett par som efter sju års kamp fick barn via ÄD. Min oro är bara att jag ju ger bort mina gener utan att veta vad som händer med dem.... om de dör i en bilolycka om 12 år kommer jag aldrig att veta det.... och om föräldrarna inte är snälla mot barnet kommer jag aldrig heller att veta det eller kunna göra ngt åt det.

Det var verkligen inte min mening att göra dig ledsen. Jag vill bara ha ngn sorts försäkran om att de som får ta emot ägg är bra personer.....

Det ligger något i det du säger, jag ska ta det till mig. Om man klarat hela den resan, så är man så fokuserad på att bli förälder att det bara måste bli bra! Tack för de orden!

Ja, de flesta människor gör så gott de kan, och nej, man kan aldrig ha ngra garantier.

Jag har tagit ett mycket medvetet beslut och gjort ett mycket aktivt val när jag bestämt mig för att bli äggdonator. Jag är nästan hela tiden övertygad om att det barn som kommer till kommer att få det lika bra som de flesta andra barn som föds i sverige. Kanske till och med bättre än de flesta, eftersom det är så oerhört efterlängtat. Men i morgon ska jag genomgå en procedur som jag aldrig har gjort förut, jag är fullproppad med hormoner, och jag är lite rädd.

I min TS skrev jag också " Snälla kan ni inte lugna mig och säga att ni är som folk är mest och kommer att ge kärlek till era barn"

Tack för era lugnande ord. Jag har varit och lämnat ägg nu och det känns bra. Jag hoppas verkligen att det blir barn!

Maria 2: Tack för att du delar med dig av dina tankar! Det värmer, och GRATTIS till att det äntligen är er tur!! Lycka tilL!!

// E