Hjälp! - Är min man en missbrukare av alkohol??

Alltså det här är väldigt svårt!

När jag träffade min man så drack han betydligt större mängder. Ändå så övervann kärleken och i dag har vi tre barn i hop. På den tiden kunde han lätt sväpa två vinare själv en lör kväll. Inte när vi var tillsammans. Julafton innan vi träffades drack han fyra flaskor vin själv. Detta är saker han själv inser är fel och han använde nog spriten till att döva det som var jobbigt. Ofta när han plockade upp mig med bilen dagen efter i fall vi inte setts på fredag kväll - luktade han alkohol i olika grader. Säkerligen var det tveksamt om han kunde köra ens!

Vi gjorde picknick ute vid havet - han hade med sig bag in box och medan jag tog två glas vin pimplade han det som läsk och var rätt dragen efteråt. Han blev även rätt dum i bland när han drack. Fick för sig saker och blev väldigt taggig, även mot någon vän jag hade med mig ett tillfälle.

Jag ställde till slut ett ultimatum då han drack mer eller mindre jämt. Han reflekterade inte över det på det sättet men i samband med att jag gjorde slut tog han tag i saken. Kontaktade terapeut och på den vägen är det. Han skärpte till sig och insåg att han fick brottas med de problem han hade på annat sätt.

Nu låter det som jag har världens problem-make men så är det inte! Men alkoholen är fortfarande känsligt för mig. Exemplena jag gav ovan är meddelveckor. Sedan så klart kan jag aldrig veta hur mycket han dricker på sina resor exakt. Han har säkert varit full ett antal gånger i sin ensamhet.

Det är detta jag stör mig. Hans tajmning kan vara rätt konstig oxå. En gång när vi skulle träffa hans kompis i hans hemstad (det var fredag kväll) fick han för sig att dricka en liten likörflaska på promenadvägen dit. Jag opponerade mig med en gång och vi grälade så klart.

Även mer alkohol per tillfälle kan det vara än jag har uppgett. Men däremmellan behöver det inte vara något. Det är som det måste att det ska vara mycket eller inget.

Vid de flesta tillfällen vi har barnvakt för att gå på bio el restaurang bara han och jag så dricker han många gånger mycket. Inte alla gånger men för många. Tanken är att vi ska gå ut och ha det mysigt så dricker han öl i högt tempo och sedan blir det gärna en spritdrink på det.

Det är svårt att ge en exakt bild. Beroende vet jag att han inte är. Bara att han konsumerar mycket, det är inget han smyger med heller.

Som det är i dag orsakar detta så mycket bråk och jag oroar mig alltid innan vi får gäster eller ska någon stans hur full han ska bli...

Jag tycker Tompavan ger en väldigt klarsynt och klok bild av var ni är nånstans i er relation. Du TS har din del av problematiken och för att inte köra relationen i botten behöver du ändra på ditt beteende. Jag kan inte annat än hålla med om att du ÄR kontrollerande. Det är svårt att inse sitt eget problem när den andres problem verkar så uppenbart.

Du behöver inte ta ansvar för hur full din man blir på en fest. Det är HANS beslut att dricka och HANS eventuella skam, om han blir för full. Vet att det är lättare sagt än gjort, du är så van vid att fokusera på hans drickande och din oro blir svår att släppa... men försök kamouflera den i alla fall, så den inte styr dina handlingar.

Man kan aldrig förändra en annan människa, bara sig själv.

(sen kan jag också hålla med om att han konsumerar väldigt mycket, och att det påverkar ert liv. men försök hantera DITT liv inte hans)

TS - alkolist eller ej...din man har ett missbrukarbeteende! Din oro säger ju nått om det eller hur? Eftersom du lider av detta har ni problem, så enkelt är det! Även om han inte är alkolist i ordets rätta bemärkelse så kan detta beteende leda till ett missbruk längre fram. Alkohol är en stor del av din mans liv och självklart kan man bli för full ibland, ta en folköl varje dag, drick öl på lunchen på semestern, ta ett par glas vin en måndag kväl mm, mm - men problemet här är ju att din man har ALLA ingredienserna.

Det största varningstecknet tycker jag är att du inte vet hur full han kommer att bli. Han kan inte kontrollera detta helt enkelt. Helt klart har han stora problem!!

Jag vet inte vad du ska göra....det får nog bli ett ultimatum. Prata med någon som kan detta! Ta kontakt med något alkoholcenter (anonymt om du vill) och beskrev för dem exakt det du skriver här. Det vet säkert hur du kan gå till väga.

Lycka till.

Det finns ju MASSOR av människor som ligger i riskzonen för missbruk, antagligen umgås du i de kretsarna, men det betyder ju inte att en småbarnsfarsa inte kan har problem med alkohol. Läser du TS alla inlägg så inser du väl att mannen har stora problem. Att supa sig full ensam när barnen och frugan har lagt sig är väl inte normalt, eller att klämma fyra flaskor vin själv!

Hur kan du skriva att mannen inte är storkonsument av alkohol? Att dricka mer eller mindre varje dag och att dessutom allt som oftast bli berusad av det är konsumtion av hög grad. Allt över detta är ju missbruk, jag menar en alkolist sedan många år dricker naturligtvis enormt mycket mer, men då har det ju gått långt i missbruket (har precis läst boken "snälla mamma sluta dricka)! TS vill INTE att hennes man ska hamna där och hon har all rätt att vara orolig! De har små barn och mannen kan INTE kontrollera sitt drickande och detta kommer med all säkerhet att försöra deras relation om inget händer! Att sedan berätta om hur enormt mycket mer man drack själv eller hur mycket man kan dricka är ju rätt orelevant i sammanhanget!

Jag blev helt chockad över era inlägg faktiskt! De har ju för sjuttsingen tre små barn ihop, så SJÄLVKLART har man rätt att ställa krav på sin partner! Att ta en återställare på morgonen som småbarnsfarsa är väl inte normalt! Att bli full på egen hand och lukta alkohol på morgonen när man ska ta hand om barn är väl inte ansvarsfullt heller? HAN har också ett ansvar att se till att familjen fungerar och att relationen är stabil. Att ALLA mår bra! Att aldrig kunna gå på fest och lite på att partnern finns till hand sför barnen (för att han alltid bli så jäkla full) är väl inte normalt. Alkohol styr hans liv!

Jag är gift med en Italienare som dricker vin varje dag, så jag är verkligen alkoholliberal till max - men detta är någon helt annat! Det handlar om att kunna styra upp och ta kontroll, vilket mannen inte kan.

Anonym (***) skrev 2008-06-25 08:55:27 följande:

Med all respekt för Tompavan som jag tycker brukar skriva väldigt bra om alkoholproblem så tycker jag ditt senast inlägg TS, klart visar att din man har alkoholproblem. Enligt min mening är det inte mängden alkohol man dricker utan HUR man dricker som är avgörande. Min exman var ganska så lik din. Han var också storkonsument när vi träffades och vi festade väl rätt mycket bägge två när vi var lösa och lediga. När vi fick barn var det slut med det för mig i alla fall men han hade samma beteende kvar. Under åren förvärrades det. Han drack inte heller så mycket störrde mängder än din man, men det var just beteendet som var jobbigt. Det skulle prompt drickas något varje helg och för det mesta somnade han i soffan, snarkade och gick inte att väcka. På alla fester blev han dyngfull o s v...precis som du beskrivit din man. Detta pågick tills en kris inträffade. Jag var otrogen och det kom fram att han brukade smygsupa. Vi redde ut detta och han skulle sluta dricka men i stället blev han besatt av datorer. Det är besattheten och missbruksbeteendet som finns kvar där, även om det kanaliseras på andra sätt. En alkoholist kan visst hålla sig nykter och skärpa sig ett tag - men om denne inte tar tag i sina problem så är det nog lätt att halka dit igen. Nåväl, min exman började väl så småningom öka konsumtionen igen och för sex år sedan fick jag nog och begärde skilsmässa (inte bara p g a drickandet dock, men det bidrog starkt). Han var då ändå ingen storkonsument. Idag har han en ny kvinna och det senaste jag hörde (av min dotter) var att hon sagt att han inte varit nykter en enda dag det senaste året. Som tur är är våra barn vuxna.
Medan jag var i det här förhållandet hade jag ingen aning om vad medberoende var för något utan det har jag läst och lärt mig om senare (jag bor nämligen med en nykter alkoholist och narkoman idag) och hade jag vetat idag vad jag vet nu hade jag gått mycket tidigare. Jag trodde precis som du att JAG kunde få honom att sluta dricka bara jag ansträngde mig nog mycket, älskade honom mer, tjatade på honom, höll efter honom o s v. Jag kämpar idag också med mitt medberoende och har väldigt svårt att skilja på vad som är att bara bry sig om någon eller försök att kontrollera någon - något som min nuvarande sambo reagerar på direkt.
En artikel som hjälpte mig väldigt och som var en aha-upplevelse var den här:
www.kulturpool.se/lena/utdrag.htm
Den öppnade mina ögon och fick mig att förstå att jag inte var en idiot. Jag inbillade mig inte...

Oj, nu får jag nog klargöra vissa saker här!

När maken och jag träffades för många år sedan så befann han sig i en livskris. Inget jag märkte av bortsett från alkoholen som jag märkte tog alldeles för stor del vilket jag beskrivit ovan i senare inlägg. Så är det absolut inte i dag! Alkoholen var hans sätt att dämpa smärta som inte var bearbetad. Då jag till slut bröt upp så var det en varningsklocka och han tog kontakt med en psykolog/terapeut som han gick hos en längre tid.

I dag och sedan vi fick våra tre barn (tätt) dricker han absolut inga fyra flaskor vin. Det är inte så ofta han luktar alkohol dagen efter. Beroende på årstid och antalet fester etc så kan det bli allt från 1-3 ggr/mån. Fast han reser genomsnitt en natt i veckan och där kan jag aldrig veta.

Han har aldrig varit full inför våra barn. Sitter han uppe och dricker vin el öl och ngn whiskey en helgkväll så tar han alltid sitt ansvar dagen efter som pappa och make.

Nu vill jag inte försköna något - vill bara försöka ge er rätt bild.

Jag är medveten av att jag är färgad av den tid vi hade innan vi fick våra barn. Det är därför jag dryftar det här.

Uppskattar verkligen alla inlägg här! Det får mig att få perspektiv på saken. Sedan slutar jag inte tänka själv utan försöker skaffa mig en egen uppfattning av saken. För som jag håller på nu går inte.

Tompavan, fortsätt gärna skriva. Du har följt med hela vägen .

Tack alla! Värdefullt med sådana här forum.

Ytterliggare förtydligande:
Mitt senaste inlägg (nr 21) var tiden då han drack mycket. I dag dricker han knappt hälften av vad han gjorde då. De senaste 5 åren har han ett helt annat beteende. Det är detta beteende jag vill ha hjälp med!

Anonym (varit där):
Gud vad intressant att läsa ditt inlägg! Min hjärna går på högvarv nu kring vad som är vad. Precis som Tompavan skrivit tidigare så börjar jag undra över min egen roll (som ni skriver). Ska gå in på den länken du bifogade!