Utfryst av familjen

Min erfarenhet är att "hjärnskrynklare" ringer man till när man behöver dom, men vill inte höra av dom när man inte vill ha en psykoanalys. Jag har en halvsyster som jobbar inom psykvården och hon ska analysera och älta allt man säger "in absurdum". Så henne ringer ingen i onödan.

Kan det vara en "ringklocka"?

Nä, jag håller absolut inte på så!
Men de kan ringa om de är sjuka och behöver tips om huskurer (jag är bra på sådant visst), om de har dåligt med pengar och vill beklaga sig osv De ringer bara när de har tråkiga nyheter, aldrig några glada.
Jag har sagt ifrån att det är jobbigt att bara lyssna till problem men samtidigt är jag snäll och vill hjälpa.

Kan du inte berätta hur du känner? Kankse tänker dom inte allt på att det är så!

Jag brukar påpeka när de inte talar om saker och ting för mig och då heter det alltid att de glömt, eller trodde jag visste.

Men förklarar du då att du blir sårad när ingen berättar något??

Jag har sagt att jag blir ledsen och att jag vill vara en familjemedlem som de andra.
De säger att det är bara dumheter att jag inte skulle vara det.

Ja.. vad sk ajag säga...

Ingen som du står nära i släkten/familjen?

Jag känner mig utanför familjen. Såpass att jag sa upp kontakten med dom flesta. Dom valde mitt barns gärningsman... dvs min pappa. Det känns, väldigt hårt. Ett tag så saknade jag iallfall min mamma, men nu när vi träffas/stöter på varandra så är hon inte min mamma längre. Känns som en yttlig bekant bara.
Jag saknar mer det som var... svårt att förklara, känslorna åker nog hiss mkt fortfarande.

Helt ärligt mså känns det inte som att du gör någon större förlust av att inte vara med där, det är deras förlust! Umgås med människor som uppskattar dig!

"Dom valde mitt barns gärningsman".
Antar att det ligger mer bakom än det du berättade inledningsvis. Om en nära anhörig gjort DITT barn illa och släkten tar avstånd från DIG - lämna släktingarna bakom dig och gå vidare!!!! Inget är viktigare än att ditt barn har det bra. Om omgivningen har en annan uppfattning så måste du bryta med dessa personer. Känn ingen saknad, det är dina släktingar inte värda om man tar parti för förövaren istället för barnet.

Jag förstår hur du känner dig att vara utanför familjen. Som jag känner tillhör jag inte min familj har 3 bröder ingen kontakt de träffas och likaså min mamma men jag får aldrig veta när hon kommer (hon bor 30mil ifrån oss) När min styvfar låg för döden fick jag inget veta förenst han hade någon dag kvar i livet pga vi inte har kontakt. Min mamma valde att ha kontakt med min fd man som gjort mig väldigt illa i alla år. jag vet inte om man vänjer sig med tiden jag tror man alltid känner av det. Jag skulle kuna berätta massor vad som hänt men då skulle ingen orka läsa.

Jo, det är väl sant, men det känns ändå som om det är jag som gjort fel, jag som är utanför. Vi var ganska taighta förut, var ofta där och hälsade på och åt middag, firade vissa högtidsdagar och nu är alla andra där utom vi. Ja förlåt, det har varit midsommar precis och är bara så låg just nu.

Ja vi vart oxå tajta förut å firade allt ihop så midsommar fick jag fira ensam. Jag förstår du är låg det är väl inte konstigt det blir man.

Jag upplever detsamma i min familj. Även jag har satt ned foten mot övergrepp, om än försiktigt, det är min bror som förgripit sig på min styvsyster i 8 år. Min mamma, som jag varit väldigt nära förut, låtsas som att inget har hänt. Min bror har skurit av all kontakt med mig (lika bra) och min mellanbror vet inget men vill inget veta heller. Det har han sagt rakt ut och jag tvingar inte på honom detta om han inte själv vill veta.
Jag fick reda på vad min styvsyster varit utsatt för under barndomen för bara några år sedan, vi är över 40 nu. Det har förstört min relation till alla, trots att jag inte ens gjort någon ?stor sak? av det. Jag har endast konfronterat min mamma. Jag ville veta hur hon kunde tillåta detta att ske, hon kom nämligen på min bror på bar gärning en gång men stoppade det inte. Hon vill inte prata om det och låtsas som ingenting nu, samt behandlar mig som om jag vore en avlägsen släkting. Jag är nästan helt avskuren. Min bror (förövaren) hade sedan tidigare av oförklarlig anledning sagt upp kontakten med mig. Han vet att jag alltid haft en nära kontakt med vår styvsyster som han förgripit sig på sedan hon var 7 år gammal. Han var i tonåren. Han är troligtvis rädd att jag ska avslöja hemligheten för hans fru. 

Sexuella övergrepp förstör så mycket mer än, någon som inte upplevt det i sin familj, kan förstå. Jag har också svårt att hantera denna utfrysning.