• Anonym

    Utfryst av familjen

    Finns det någon mer som känner att hon eller han inte riktigt räknas av övriga familjen/släkten?

    Att det inte spelar någon roll om man hör av sig eller finns med när resten av familjen/släkten träffas?

    Jag är alltid den som får höra av mig och hålla kontakten. Om jag inte gör det så kan det gå en månad innan någon (min mamma) ringer och då är det ofta för att få råd om något.
    Jag är familjens hjärnskrynklare och den som alltid rådfrågas när de andra har problem men ingen lyssnar på mig när jag behöver dem.

    De talar aldrig om något för mig och allt viktigt som händer får jag veta på omvägar från folk som inte ens är släkt med oss!
    Som tex idag så fick jag veta att min systers familj köpt sommarstuga. Det är en stor sak för mig som jag tycker man berättar. Jag ringde henne i helgen och då sa hon inte tt ord om det.

    Detsamma gäller resor, nya bilar, byte av jobb, graviditeter... Om jag får veta så är det sist av alla och av någon utomstående eller när de försäger sig.

  • Svar på tråden Utfryst av familjen
  • Anonym

    Nä, jag håller absolut inte på så!
    Men de kan ringa om de är sjuka och behöver tips om huskurer (jag är bra på sådant visst), om de har dåligt med pengar och vill beklaga sig osv De ringer bara när de har tråkiga nyheter, aldrig några glada.
    Jag har sagt ifrån att det är jobbigt att bara lyssna till problem men samtidigt är jag snäll och vill hjälpa.

  • Anonym

    Jag brukar påpeka när de inte talar om saker och ting för mig och då heter det alltid att de glömt, eller trodde jag visste.

  • Anonym

    Jag har sagt att jag blir ledsen och att jag vill vara en familjemedlem som de andra.
    De säger att det är bara dumheter att jag inte skulle vara det.

Svar på tråden Utfryst av familjen