Vad ger ni era 17åringar i månadspeng?

Jag får 600 kr per månad.
Jag måste betala mitt eget busskort vilket tar 400 kr från det. (TYVÄRR) Därmed har jag alltså bara 200 kr kvar...mina vänner får mycket mer...ca 1000 kr. Det skulle jag också behöva. Men pappa får ju helt enkelt utgå från den ekonomi vi har. Han betalar mina danslektioner vilket är väldigt dyra...det blir en kompromiss varje månad helt enkelt. Det blir oftast så att jag får gå till honom i slutet av varje måndad och be om lite extra pengar den sista veckan.

Oj, UTÖVER studiebidraget så borde hon vara MER än nöjd. En annan får ju kämpa sig fram varje månad. Jag får ju inte ens hela bidraget.

Min lillasysters ena klasskompis och hennes äldre brorsa fick flera tusen kr redan på högstadiet. Och då hade föräldrarna egentligen inte ens råd med det...mamman var arbetslös men jobbade svart som städerska. Och pappan var sjukskriven. Inte så smart plan...Dottern har otroligt låga betyg så det är skrämmande och hon planerar att bli "Lodis". Alltså bara ligga på gatan när hon blir äldre. Hon har inga som helst planer för framtiden och är inte ett dugg intresserad av att skaffa utbildning. Nu är hon tvungen att gå IV-programmet i höst när hon börjar gymnasiet.

Snacka om att ha misslyckats rejält..inte konstigt att deras ekonomi är så dålig och att dottern är så bortskämd! Sonen är iaf förståndig och skaffar sig en väldigt bra utbildning för tillfället.

Jag tycker inte det ska spela nån roll vad tjejens klasskompisar får...allt handlar om vad föräldrarna KAN ge.
Tex. min pappa har en tendens att säga "ja" till att jag ska få en del saker bara för att khan tycker det är så synd att jag inte ska få det jag vill..och sen får jag höra efteråt att vi egentligen inte ALLS hade råd med detta :/ Ger ju bara mig skuldkänslor.
Men det visar även mig samtidigt hur värrefullt det är med pengar och att det inte alltid är en självklarhet att man har dom. Därmed så säger jag alltid till min pappa
"Jag vill jättegärna gå den här danskursen, men om vi inte har råd, bara säg det då. Jag kan ju inte bli upprörd över något du inte har nån kontroll över".
Så enkelt är det. Ge henne det som ni tycker verkar vettigt. Inget över tusenlappen dock, för då går man för långt..