*Har varit bulimiker i tio år.
Har varit bulimiker i tio år. Less! I perioder har jag levt normalt. Oftast perioder då jag mått jättebra; nykär, spännande saker på gång osv.
Har berättat för min sambo om att jag har haft ätstörningar. Han tog det väldigt bra. Men jag sa inte att jag fortfarande drabbas av hetsätningsattacker som varvas med hulkningar över toastolen. Nu har jag kommit in i en period då jag så fort jag är ensam hemma äter-kräks-äter-kräks-äter-kräks tills jag får kramp i halsen. Det hela blir inte bättre av att min sambo jobbar kväll och natt vissa veckor. Då kommer jag in i bulimisvängen rejält. Planerar, köper och äter allt fett och sött. Vill komma ut ur detta! Samtidigt som det är en vana som är svår att göra sig av med. Äter jag med någon/några händer inte detta. Men jag kan ju inte låsa mina måltider till de stunder då jag är med någon. I perioder så kräks jag även efter att ha ätit med min sambo, men han misstänker ingenting...och det är svårt att säga -Du, jag kräktes precis upp lammfilén och den smarriga risotton. Vet om att jag inte är ensam om det här, vore skönt att chatta med någon likasinnad.