En av mina bästa vänner har gått bort och imorgon är det begravning. Jag vill verkligen inte gå.
Jag orkar inte psykist och jag vill inte ha bilden av kistan i mitt huvud.
Men alla säger att jag måste gå. Men jag pallar verkligen inte.
Men jag måste väl annars lär väl folk tro att man inte bryr sig.. 
Ja jag känner att skulle jag gå skulle det inte vara för min egen skull utan för alla andras. För jag vet att han bryr sig ju liksom inte. Han finns ju inte längre..
Han vet att jag är ledsen ändå..
Och eftersom han var ung och jag kommer från en liten ort så kommer kyrkan vara knökfull och det inte saken bättre.
Pappa säger att jag borde gå för jag behöver det där avslutet men jag känner att jag redan har avslutat det på nåt sätt och går hällre på graven sen..
Och mamma säger att bryr man sig så går man och jag vill inte att folk ska ha uppfattnigen om att jag inte bryr mig..
Det finns alltid folk som anser sig ha rätt att avgöra ifal man sörjer/inte sörjer och ifall man gör det på "rätt" sätt. Lyssna till ditt eget hjärta. För min del har de begravningar jag har varit på inte alls varit så jobbiga som jag hade föreställt mig innan. Men jag har full förståelse för dem som inte vill gå.
Tack för alla svar!
Har iaf bestämt mig för att inte gå. Vet inte om jag kommer ångra det eller inte. Men nu har jag gjort detta val för det känns bäst för mig.
Pratade med några kompisar hemmifrån som inte heller skulle gå. Dom kännde precis likadant.
Han kommer ju finnas i mina tankar hela tiden och då vill jag inte se kistan utan jag vill se han när han levde och var glad...