trotsig, bråkig 7 åring, råd snälla

Läs boken Ditt barn behöver dig av Ross Cambell, den är riktigt intressant och kan nog ge en hel del bra råd. Var ett tag sen jag läste den nu så jag kan på rak arm inte ge några tips, hoppas dock att det löser sig för er snart!!

Min 7-åring har varit precis likadan hela våren. Åh, jag kunde bli så himla arg och provocerad av detta beteende - tills jag insåg att det helt enkelt är åldern. Det är ingen idé att bli provocerad och förbannad för det hjälper inte (har jag märkt ). Så jag har bara låtit det ha sin gång. Givetvis har även jag haft mina gränser, hon har inte fått bete sig riktigt hur som helst men jag har försökt att inte låtsas om det sura, dåliga humöret, gnället och utbrotten, att allt är dåligt, tråkigt mm. och att hur man än gjort har det inte varit bra.
Nu håller denna period att gå över, så det kan jag i alla fall trösta dig med - den har ett slut!

känns som att hon har hållit på ett bra tag med detta humör, kanske sen hon började skolan av och till, kan ha nån vecka som hon är ganska lugn (vanlig 7 åring) i bland men sen kan vi bråka dagar/vecka/veckor i sträck,
har alldeled rätt i att hon provocerar mig så bra så jag kan bli riktigt arg men hon är så uppkäftig mot mig, beter sig som att det jag säger inte stämmer eller att hon inte behöver säga /göra det jag säger,har försökt hållt mig lugn vad hon än sagt eller gjort men skålen rinner över till slut.
herregud vart har respekten försvunnit mot föräldrar och hur /när, jag är annars lugn,omtänksam och rättvis,

har en 2 åring också , mellan dom är det ganska lungt förutom retningar ibland. den lilla är snäll busig och grinig ibland (som en vanlig 2 åring).

ska kolla om boken hjälper mig.

jag vill bara vara snäll och älska mitt barn önskar detta tog slut nu men känns som att det blir värre med åldern sen kommer tånåren gud vart ska det sluta....

Har du några konsekvenser för hennes agerande? Typ nån time-out eller så?

jag är väldigt konsekvent med henne, har jag sagt att hon inte få se tv så får hon inte se tv, lika med att inte träffa kompisar hon får sova tidigare om hon inte gör det jag säger/eller uppför sig trevligt, hon blir skickat till rummet och andra liknande straff, bruka köra på samma ett tag men inget biter,
vet inte om man gör rätt i nån annas ögon men jag tycker att jag är konsekvent och tar inte hennes otrevlighet och därför tjatar på henne mycket kanske
time out fungerar inte så bra för oss vet inte vad jag gör för fel.....

Rekommenderar Jesper Juls "Ditt kompetenta barn" tror det skulle kunna hjälpa dig.

när man är ute eller hos familjen och när man ber henne göra nåt och hon svarar halvskrikande "det tänker jag inte göra" eller ett annat exempel
man har besök och hon är sprallig och hoppar springer sjunger,skrikleker med lillasyster eller kompis och man ber henne vara tyst eller åtminstone lugnare för man hör inget annat än henne fast hon är i ett annat rum, och hon svarar spydigt eller bryr sig inte, då måste man ta i med något ,

vad gör man för att inte skämma ut mig eller henne som jag gjort många gånger framför andra för jag bryr mig inte om nån är i närheten, hon har sina underbara hjälpsamma och gosiga stunder också så klart men inte tillräckligt ofta känns det just nu
är väldigt otacksam för hur hon har det och vad hon får göra och vad hon får av oss (inte bara saker) tycker jag

ska kolla in böckerna hoppas jag blir lite smartare då, för jag har aldrig kännt mig så oduglig som mamma som i dessa dagar....

tack för att jag fått lätta mig(mitt hjärta) och känns skönt att veta att jag inte är helt ensam med trotsiga barn, fast i olika grader.
hoppas att min tjej vänder sida snart igen för gud vad stora dom blir fort. och vuxna i sättet. men gud vad man älskar dom det är ju därför det är sååååååååå jobbigt att bråka och jag vill inte det mera på det här sättet, usch nej.................
bara kärlek tack

men varför handlar det om dig och inte din dotter?
varför har hon inte rätt till sina känslor och varför ska hon låta bli att "skämma ut dig"?

och är hon dum för att hon inte vill lyda?
jag tycker det låter rätt illa att vilja ha lydiga barn. du vill väl ha just ditt barn, som det är?

Min dotter, också 7 år ,tycker att väldigt mycket är oooorättvist just nu, fast det inte är det. Hon kan få dubbelt så mycket saker som sin tre år yngre syster, och ändå är vi orättvisa. Verkar vara åldern, så här har hon inte varit innan. Hon är annars resonabel och så , men den här gnälligheten kommer fram ibland.

Känner igen mig hos dig "mina sötnosar" som du beskriver din dotter. Ibland blir jag helt ställd av hennes framfart hur hon reagerar och överreagerar på för oss ganska banala grejer. Ibland, beroende på situationen och atmosfären försöker jag vara ett steg innan och smågranska hur hennes dag har varit. Ibland får jag napp och får höra ett och annat - hur jobbigt hon upplevde i förskolan olika saker. Andra gånger får jag bara acceptera att OK, nu har hon dålig dag - igen.

MEN, om DU känner dig orättvist behandlad av ditt barn ex. genom uppförande som du finner oacceptabelt får man absolut säga ifrån. Även på skarpen, de behöver sina gränser, även om man bli för stunden "den dummaste och taskigaste mamman".

känner med dig, kram.
Men visst älskar vi de mest av allt - våra små/stora troll

till "wickz" snälla så klart det inte handlar är om mig mig mig, men det är jag som mår så dåligt av att skälla på henne hela tiden, annars skulle jag inte be om råd av andra för att vi ska sluta bråka,
för jag kan/vill inte låta henne skrika åt mig/pappa eller lillasyster,kasta saker eller
hoppa på våra och andras möbler, ett par jobbiga exemplar, så klart man vill att dom ska vara som dom är (barn) men jag vill inte uppfostra en otrevlig, kaxig tjej.för tänk om det inte bara går över.
det är klart att det är inte lätt att beskriva hur det är och hur man känner, bråk kommer alltid att finnas jag är inte naiv men inte vill jag ha på denna nivå av bråk som i dagens läge.

tack "sunsed" för stöd och förstånde. att andra har haft eller fortfarande har trotsiga barn. era berättelser lugnar faktiskt att man inte är ensam, för så känns det faktiskt i bland
tack alla

Skönt att veta att man inte är ensam som sagt! Mitt mellersta barn fyller 7 på fredag, och hon får utbrott för minsta lilla sak! Alla får göra allt utom hon!! (säger hon) Och det värsta av allt är nog att hon hittar på en massa dumheter och vägrar erkänna. Ja, ja... skönt att fler vet vad man pratar om
Lycka till med era 7åringar Jag kan bara säga att jag vet inte riktiggt om jag ser fram emot tonåren med henne