Trött på att ha dessa hatkänslor för mitt barn varje dag

kommunen erbjuder ofta olika former av hjälp för avlastning, men det innebär också kontakt med sociala myndigheter.

Är barnet stökigt på förskolan? I så fall kanske de kan hjälpa dig me utredning? BVC bör också kunna hjälpa till...

Kan du inte vända dig till BVC och få hjälp där? Du kommer gå under om du inte söker hjälp, varken du eller ditt barn mår bra av att ha det så här. Du kanske kan få råd om hur du kan stimulera honom, han kanske behöver mer stimulans än andra barn. Om det är så att han har adhd så behöver du ju vägledning om hur ni ska göra.

Vad är det h*n gör som du upplever e så jobbigt?
Jag såg ett program i morse på 4an, eller rättare sagt jag började se det men sen var jag tvungen att gå men iaf så var där en familj vars pojke var helt uppåt väggarna. Han slog sin mamma och var alldeles vild. Mamman sa att hon ibland önskade att hon aldrig hade fått honom och att hon tom hatade honom. Det måste vara så hemskt att känna så, men som sagt, sök hjälp så att du o ditt barn kan må bra igen.

oj, detta är så svårt! jag skulle säga att det är en blandning av att barnet känner av dina känslor för det och då försöker få mer uppmärksamhet, och säkert kanske vad du misstänker: hyperaktiv.
Du har rätt till hjälp, både med barnet och med dig själv. Är du ensamstående förstår jag paniken...

Jag tycker att du skall ringa till din BVC och prata lite. Du får ju vara anonym om det skulle kännas bättre. Där har dom kuratorer, familjerådgivare eller annan kunnig personal att prata med. Och du: DU ÄR INTE ENSAM!!!

Ta upp det med förskolan o starta en utredning på bokstavsdiagnos
Vi har gjort det med våran pojke då vi misstänker att han kan ha ADHD...Hoppas ju att det inte ska vara det men då får man ändå en förklaring på varför han beter sig som han gör

Det låter som att du är väldigt utmattad. Kanske är det så att du har fått en utmattningsdepression eller något liknande, det skulle kunna förklara en hel del av det du känner.

Mitt tips till dig är att du pratar med BVC om ditt barn, ta upp det du känner och att du funderar på om det kan vara ADHD eller något sådant.
Sedan tycker jag det kan vara en bra idé att du också söker  hjälp för din egen del, hos en allmänläkare. Det skulle kanske hjälpa att få gå och prata med någon, t.ex. en kurator, för att få vräka ur dig allt detta som du känner och få känna att du kan ventilera det med någon. Är det så att du har fått en depression kan kanske också medicin vara något att fundera över. 

Ja barnet är stökigt även på dagis. Ändå känns det som ingen tar mig på allvar när jag säger att något är "fel" med barnet om man nu kan säga så. Just nu görs det en utvecklingsbedömning på barnet men oroar mig för att dom ska säga att allt är som det ska vara och att jag ändå inte får rätt hjälp som både jag och barnet behöver. Skulle vilja få barnet till barnhabilitering men för det krävs remiss så om ingen ger oss remiss dit så tror jag inte vi nånsin kommer få hjälp till ett bättre liv.

Är du säker på att det är barnet och inte hos dig felet ligger? Var är barnets pappa? Protesterar kanske barnet p ga att det är olyckligt? Går barnet på förskola? Vad säger personalen? Upplever de också att barnet är jobbigt?
Är barnet överegagerat underengagerat? Är du ensamstående kanske du kan söka stödfamilj till barnet så du får avlastning.
Ingen blir bra förälder om man aldrig får avlastning, man orkar ju inte hur mycket som helst.

Många barn är jobbiga fast dem inte har någon diagnos. Normala barn kan också vara vild och skillnaden är hårfin. Oftast protesterar dem mot något.

Du har rätt i att jag förmodligen skulle behöva någon att prata med som kurator eller liknande , men oroar mig för att socialen ska bli inblandad om jag börjar prata med någon och att dom tänker att jag är olämplig som förälder eller något , pga rädsla med inblandning av soc som jag inte försökt få någon tid hos kurator för egen del. Vet att socialen oftast inte tar barn utan anledning om inget allvarligt sker men man har läst så mycket så man vet aldrig. Kuratorer har tystnadsplikt men det känns ju inte så kul om socialen blir inblandad om dom får veta huyr jag egentligen känner för mitt barn.